Vid lunch lämnade jag Neo till sin farmor och ser nu fram emot ungefär ett dygn barnfrihet. Det behövs för att hinna fixa allt inför Neos födelsedagskalas på lördag. Allt går tio gånger fortare att göra när Neo inte är med. Dessutom är ju vissa saker hemliga för honom, vilket i och för sig inte hindrade mig från att gå och köpa födelsedagspresent till honom igår och låta honom själv välja färg genom att sträcka sig efter den han ville ha. (Han valde blå. Är det nu den ojämställda mannen i honom börjar visa sig? Nej, den blå var faktiskt finare och den andra var grön, så han gillar nog fortfarande rosa!)

Det första jag skulle göra var att köpa ett extra hyllplan på IKEA. Bara att ta sig i och ur bilen går ju hundra gånger fortare utan Neo. Inne på IKEA gick det snabbt och lätt att förflytta sig utan en barnvagn eller tung Neo i famnen. Men det var förstås ensamt att inte ha honom att prata med. Det kändes ändå lite lyxigt att kunna gå och titta utan att behöva ta hänsyn till någon annan eller lyssna på ständigt gnäll samtidigt (oftast Tottes, men även Neos).

Ut kom jag förstås med en hel kasse mer än bara ett hyllplan. Trots det känns det som att jag verkligen bara gick in, handlade snabbt och smidigt och gick ut. Det jag samlat på mig i kassen tog jag på vägen och var inget jag var tvungen att köpa eller tvungen att leta efter för att hitta. Det känns bra! Nu ska jag hem och pyssla med hemligheterna i kassen innan Totte kommer hem.