Vilken tur att jag inte tog undan termometern igår. I morse frågade jag nämligen Totte om han hade gjort rent den, och han svarade att han bara hade torkat av den med ett papper. Det var alltså läge att skölja den med vatten och tvätta den ordentligt innan den lades undan ... av mig.

Jag hatar verkligen att ta över och göra klart saker som någon annan har börjat på, utan att få ordentlig information om läget. Här hemma är det jätteofta så att saker bara ligger halvfärdiga utan att personen som påbörjat dem finns tillgänglig för att svara på frågor. Det är både Totte och jag som påbörjar saker. Skillnaden är att jag oftare berättar vad jag har gjort och oftare kan komma och svara på frågor om det skulle behövas. Jag svarar i större utsträckning i min mobil också om Totte behöver ställa frågor när jag inte är hemma.

För det mesta förväntar jag mig inte att Totte ska göra klart något som jag har påbörjat utan att informera honom om läget heller. Totte däremot kan gå och störa sig i flera dagar på att en stor kastrull som han har använt, aldrig blir handdiskad någon gång till exempel, utan att ha bett mig att göra det. Att han själv inte gör det är för att jag är bättre på att handdiska. Men jag vet ju kanske inte ens om han är klar med kastrullen eller inte, när han inte säger något.

Den som har påbörjat något kan tycka att det är självklart vad som är nästa steg, men alla gör inte samma saker i samma ordning. När det gäller nattning av Neo brukar jag i större utsträckning ge honom välling först och borsta hans tänder efteråt, medan Totte oftare borstar tänderna först så att det är klart. Man kan göra på olika sätt. Men om någon av oss ska ta över nattningen av Neo när han sitter och äter välling (för att den andra måste gå därifrån) så krävs det att vi pratar med varandra för att man ska veta om han har, eller inte har, borstat tänderna.

Ibland går det att gissa sig till vad som är kvar att göra. Jag frågade Totte om termometern för att den såg lite rufsig ut, snarare än nytvättad. Men den var inte direkt skitig, så jag kunde inte vara säker. Jag tycker alltid att det är bättre att få informationen av den som har påbörjat det hela. Då undanröjs alla tveksamheter om vad som är gjort och inte. Dessutom slipper den som ska göra klart ägna massa tid åt att inspektera och gissa sig fram till vad som är gjort.

Jag drabbas oftast av handlingsförlamning när något ligger halvfärdigt. Inte bara på grund av rättvisefrågorna som jag skrev om igår. Nej, även bristen på information förlamar mig. Hur länge jag än står och stirrar på en halvfärdig sak kan jag inte vara säker på vad som är gjort och vad som ska göras. Jag känner mig hjälplös och jag blir arg för att jag inte bara kan göra klart det, så att det är gjort.

Om jag absolut måste slutföra något påbörjat ändå, gör jag oftast om allt från början för att vara helt säker på att det är gjort. (Neo, den stackaren, skulle nog få sina tänder borstade två gånger även om han så hade tandkrämsfläckar på pyjamasen, för jag kan inte vara säker på att de fläckarna är från ikväll.) När jag står där och gör om något från början, stör det mig enormt mycket att det jag gör kanske inte hade behövt göras och för att jag skulle slippa göra det hade det räckt med en så enkel sak som att den som påbörjade det hela hade ägnat tio sekunder åt att sätta mig in i läget. Ska det vara så himla svårt?