Alla inlägg under maj 2013

Av Erica - 22 maj 2013 15:10


Jag njuter storartat av att hämta Neo på förskolan och inte jobba något mer idag! Nu lyser han faktiskt upp och tittar på mig när jag kommer!

Av Erica - 21 maj 2013 14:39


Nu måste jag tillägga att jag har gått omkring och känt mig smal idag också. Magen har knappt nuddat jeansen idag heller och det är samma jeans. Men idag har jag kollat gylfen ungefär tre gånger i timmen och den har varit stängd varje gång. Med andra ord gick jag kanske inte omkring med gylfen öppen exakt hela eftermiddagen igår heller, utan kanske bara en stund precis innan jag kom på det.


Det är härligt att gå ner i vikt. Precis när man börjar gå ner i vikt väger man hela tiden mindre än man gjorde dagen innan. Då märker man det på sådant som kläder och smidighet. Dessutom äter man ju sunt när man är på väg ner i vikt, alltså får man mer energi och blir på ett bättre humör. När jag vägde exakt den här vikten för några veckor sedan och var på väg upp i vikt (för att det är förrädiskt att ha ettårskalas för sin son) mådde jag inte alls såhär bra. Jeansen kändes dessutom väldigt tajta.


Så huruvida jag är smal eller inte är relativt. Jag siktar definitivt på att bli bra mycket smalare än såhär. Det som har skett mellan tidpunkten jag vägde den här vikten sist och nu, är ju inte att jag har blivit smalare, utan snarare att jag har varit större och töjt ut jeansen däremellan. Men det känns ändå bra. Siffran på vågen har nog aldrig varit det viktigaste egentligen. Jag lever hellre ett liv där jag tränar regelbundet och inte känner mig proppmätt eller har blodsockerfall, än ett liv där jag kämpar med humöret varje dag även om jag kanske väger lite mindre.


Av Erica - 20 maj 2013 19:28


Jag var tio minuter tidig när jag skulle hämta Neo så jag tänkte passa på och ladda busskortet i Konsums förbutik. Efter att ha tagit en nummerlapp stod jag och småskrattade lite åt de som stod i en fin kö. Det är underligt det där att man står som i kö fast man har nummerlapp. Men när det var ett nummer kvar till mitt nummer upptäckte jag att nummerlapparna bara gällde om man hade postärenden. Vakna Erica!

Ja, ja, men skylten var faktiskt ganska otydlig med en flera rader lång mening där ordet "posten" i slutet inte var varken större än övrig text eller i någon annan färg. Jag ställde mig i kön istället och tog upp plånboken ur handväskan för att vara väl förberedd. Men när kassörskan håller på och säger hejdå till kunden före mig kommer jag på att jag har mina kontokort i min lilla prinsessplånbok och inte i min vanliga plånbok som jag håller i handen. Jag fick skynda mig ner i handväskan och rota igen.

Så blir det min tur och jag hör mig själv rabbla osammanhängande ord om busskort kontoladdningar och en månad. Inte undra på att kassörskan inte förstod vad jag ville ha. Jag fick ta om det från början och skippa allt svammel. Skärpning!

Till slut gick jag därifrån mot förskolan och då hände det värsta. Jag har gått omkring hela eftermiddagen och varit stolt över att jag har gått ner i vikt såpass mycket att det till och med känns rymligare i byxorna. Magen känns inte ens som att den nuddar byxorna i fram under linningen. Precis när jag tänkte så, kom jag på att jag borde kolla det är så att magen faktiskt inte nuddar byxorna. Och mycket riktigt, jag hade gylfen öppen ... på det där sättet där sidorna glider isär och gylfen blir ett ovalt hål. Men tack och lov hade jag klänning över jeansen så ingen såg det. Känns onödigt att gå runt och vara stolt över det bara!

Av Erica - 20 maj 2013 19:26


Nu när Neo går på förskola kan jag inte jobba över hur jag vill längre. Om Neo ska hämtas kl 15 så ska Neo hämtas kl 15. Det här är en bra läxa för mig, att lära mig att jobba tills jag slutar. Idag slutade jag kl 14, så när klockan blev 14 hade jag inget annat val än att släppa grejerna på skrivbordet, ställa mig upp och gå till bussen.

Det gick faktiskt ganska bra. Det var bara att gå. Problemet uppstår väl snarare imorgon när jag kommer dit och måste göra klart allt jag inte hann. Jag måste förbereda kvällskursen innan kursdeltagarna kommer till exempel. Men jag antar att jag lär mig prioritera efter hand. När jag inser att jag måste släppa allt och gå en viss tid varje dag börjar jag väl se till att det mest akuta blir gjort först varje dag. Jag hoppas det i alla fall!

Av Erica - 20 maj 2013 14:25


När det såg som mörkast ut och krafterna tog slut,
då dök han plötsligt upp igen och ropade "Tittut!".

När hoppet börjat svaja och tårarna försvann,
då låg han här bredvid igen, min snälla kära man.

Han tror att jag behöver nån som dammsuger ett golv,
men jag behöver mannen min i sängen klockan tolv.

Det börjar ljusna nu till slut; han börjar nog förstå,
att livet blir en bättre plats när vi får va vi två!




Av Erica - 18 maj 2013 11:59


Vi har bytt ut vårt soffbord till ett tvådelat, mindre bord. Nu har Neo mer plats att leka på golvet. Vi kunde ändå inte använda vårt stora bord, för Neo tog allt vi lade där. Nu ryms bara det han får leka med. Om vi behöver mer plats när han sover, t.ex om vi ska äta framför TV:n, går det att dra isär borden för att få mer plats. Perfekt!

Av Erica - 17 maj 2013 09:46


Jag vill tillägga att min tolerans för att låta Totte göra saker utan mig också skulle öka om jag fick den make jag skrev om igår. Det är ju inte säkert att Totte bara vill sitta och leka med Neo medan jag får göra allt annat. Totte har jättebra idéer, många fler än mig, och ibland vill han till och med utföra dem.

När jag redan är irriterad vill jag inte att han kommer och förstör genom att göra allt sådär oplanerat halvbra som han alltid gör allt och sedan försvinna och sätta sig vid datorn så att jag får städa upp efter honom. Men om han var mer närvarande och sov med mig på natten, då skulle jag tycka att det var roligare att han kom och gjorde något på sitt charmiga, impulsiva sätt och sedan drog vidare för att busa med Neopold medan jag fixar färdigt.

Det är väldigt mycket en fråga om inställning. Och det är väldigt svårt att hålla sig positivt inställd till Tottes mer tveksamma sidor om man aldrig får uppleva hans bra sidor.

En gång, för länge sedan, lät jag honom spritsa pepparkakorna till vårt förlovningsfika, utan att jag lade mig i. Det var inte många ringar som var runda (vilket de skulle ha varit om jag gjorde det), och ärligt talat så var flera av pepparkakorna istället dekorerade med penisar, men jag tolererade det. Han var min älskling som kom och sov med mig på nätterna och frågade hur min dag har varit när jag kom hem från jobbet. Han var en omogen slarver (vilket framgick med alltför stor tydlighet av penisarna), men han var min omogna slarver som också gav mig mycket glädje i livet.

Jag hoppas att vi hittar tillbaka dit! Även om jag helst slipper penisarna.

Av Erica - 17 maj 2013 00:26


Många av Tottes och mina bråk handlar om fysiska saker som termometrar lämnade i badrummet, strumpor utspridda i lägenheten och odiskad handdisk i diskhon. Man kan tro att problemet kunde lösas av något slags städschema, om det verkligen följs. Det kan verka som att allt skulle bli bra om inte Totte lämnade saker framme som jag måste ta undan och om jag inte ställde saker i vägen i köket när Totte ska laga mat.

Men vi har haft ett städschema en gång i tiden. Det var bättre då, det var det. Men allt blev inte löst. Det är inte stöket som stör egentligen. Och om jag ville ha en inneboende som följer ett städschema för att få bo kvar, då känns det väldigt överdrivet att gifta sig med denne inneboende. Det är inte bara ordning och reda man vill få ut av att vara gift. Ett äktenskap bör vara så mycket mer än så.

Istället för ett städschema skulle jag faktiskt kunna tänka mig att göra allting själv. Jag kan tvätta, diska, plocka undan efter Totte, samla ihop strumpor från hela lägenheten och för säkerhets skull göra rent den övergivna termometern en gång till innan jag tar undan den. Jag kan byta lakan i sängen, gå ut med sopor och dra upp och ner persiennerna varje dag. Jag skulle till och med kunna tänka mig att börjar vattna blommor om vi skaffade oss några. Men då vill jag i gengäld ha en make här hemma.

Jag vill att Totte går och lägger sig bredvid mig i vår säng, innan jag somnar, varje kväll. Jag vill att han sätter sig ner med rumpan på golvet och leker med och läser för Neo minst en halvtimme varje dag. Jag vill att han sliter blicken från dataskärmen när han frågar ut mig om min nya roll på jobbet. Jag vill att han frågar mig om räkningar, post och papper från förskolan. Jag vill att han klagar på dumma telefonköer tillsammans med mig när jag måste ringa och fixa återbad åt Neo. Jag vill att han masserar mina fötter medan jag bokar tågbiljetter till Uppsala åt oss. Jag vill att han ber mig sätta igång en tvätt (medan han leker med Neo, inte sitter vid datorn). Jag vill att han pratar med mig om sitt liv.

Om han gjorde allt det där, om han fyllde upp hela dagen med allt det där så att han aldrig hade tid att sitta vid datorn, då skulle jag kunna fixa allt hemma. Jag är helt övertygad om att jag skulle få all den fysiska och mentala energi jag behöver för att orka sköta hemmet helt själv om jag bara slapp göra det ensam.

Så ett städschema kanske skulle lösa den dåliga situationen i lägenheten, men det skulle aldrig kunna lösa den dåliga situationen i vårt hem.

Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10
11
12
13
14
15 16 17 18
19
20 21 22 23
24
25
26
27 28
29
30 31
<<< Maj 2013 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards