Alla inlägg under maj 2013

Av Erica - 16 maj 2013 10:17


Vilken tur att jag inte tog undan termometern igår. I morse frågade jag nämligen Totte om han hade gjort rent den, och han svarade att han bara hade torkat av den med ett papper. Det var alltså läge att skölja den med vatten och tvätta den ordentligt innan den lades undan ... av mig.


Jag hatar verkligen att ta över och göra klart saker som någon annan har börjat på, utan att få ordentlig information om läget. Här hemma är det jätteofta så att saker bara ligger halvfärdiga utan att personen som påbörjat dem finns tillgänglig för att svara på frågor. Det är både Totte och jag som påbörjar saker. Skillnaden är att jag oftare berättar vad jag har gjort och oftare kan komma och svara på frågor om det skulle behövas. Jag svarar i större utsträckning i min mobil också om Totte behöver ställa frågor när jag inte är hemma.


För det mesta förväntar jag mig inte att Totte ska göra klart något som jag har påbörjat utan att informera honom om läget heller. Totte däremot kan gå och störa sig i flera dagar på att en stor kastrull som han har använt, aldrig blir handdiskad någon gång till exempel, utan att ha bett mig att göra det. Att han själv inte gör det är för att jag är bättre på att handdiska. Men jag vet ju kanske inte ens om han är klar med kastrullen eller inte, när han inte säger något.


Den som har påbörjat något kan tycka att det är självklart vad som är nästa steg, men alla gör inte samma saker i samma ordning. När det gäller nattning av Neo brukar jag i större utsträckning ge honom välling först och borsta hans tänder efteråt, medan Totte oftare borstar tänderna först så att det är klart. Man kan göra på olika sätt. Men om någon av oss ska ta över nattningen av Neo när han sitter och äter välling (för att den andra måste gå därifrån) så krävs det att vi pratar med varandra för att man ska veta om han har, eller inte har, borstat tänderna.


Ibland går det att gissa sig till vad som är kvar att göra. Jag frågade Totte om termometern för att den såg lite rufsig ut, snarare än nytvättad. Men den var inte direkt skitig, så jag kunde inte vara säker. Jag tycker alltid att det är bättre att få informationen av den som har påbörjat det hela. Då undanröjs alla tveksamheter om vad som är gjort och inte. Dessutom slipper den som ska göra klart ägna massa tid åt att inspektera och gissa sig fram till vad som är gjort.


Jag drabbas oftast av handlingsförlamning när något ligger halvfärdigt. Inte bara på grund av rättvisefrågorna som jag skrev om igår. Nej, även bristen på information förlamar mig. Hur länge jag än står och stirrar på en halvfärdig sak kan jag inte vara säker på vad som är gjort och vad som ska göras. Jag känner mig hjälplös och jag blir arg för att jag inte bara kan göra klart det, så att det är gjort.


Om jag absolut måste slutföra något påbörjat ändå, gör jag oftast om allt från början för att vara helt säker på att det är gjort. (Neo, den stackaren, skulle nog få sina tänder borstade två gånger även om han så hade tandkrämsfläckar på pyjamasen, för jag kan inte vara säker på att de fläckarna är från ikväll.) När jag står där och gör om något från början, stör det mig enormt mycket att det jag gör kanske inte hade behövt göras och för att jag skulle slippa göra det hade det räckt med en så enkel sak som att den som påbörjade det hela hade ägnat tio sekunder åt att sätta mig in i läget. Ska det vara så himla svårt?


Av Erica - 15 maj 2013 22:57


Totte tog tempen på Neo idag när jag inte var hemma. (37,2) Här ligger termometern kvar på bänken.


Någonstans mitt emellan "Jag tänker minsann inte plocka i ordning det han stökar till!" och "Jag tänker minsann inte låta hans stök ligga och stöka i mitt hem!" vet jag inte riktigt vad jag ska göra åt situationen. Ska jag låta den ligga kvar eller ska jag plocka undan den?


Det enda jag vet är att en kommentar till honom om att plocka upp efter sig bara skulle leda till ett bråk som förstör resten av min kväll, så det avstår jag ifrån.


Av Erica - 15 maj 2013 21:59


Precis nu när jag var sugen på nya utmaningar frågade min chef om jag var intresserad av tjänsten som kvalitetsansvarig för hela företaget. Det skulle innebära att jag måste resa till Falun oftare igen. Men jag trivs ju i Falun så det är inte nödvändigtvis ett problem. Det enda jag är rädd för är att vara borta från Neo för mycket.


Vad gör då en kvalitetsansvarig? Ja, det vet jag inte riktigt. Jag ska åka till huvudkontoret och ta reda på det innan jag tackar ja. Men rent spontant känns det som något som passar mig perfekt. Jag gillar ju ordning, checklistor och förbättringar. Dessutom har väl aldrig det faktum att jag inte vet hur man gör, någonsin stoppat mig från att göra något förut.


Min syster tyckte att det här var värt att fira, så på vägen hem från gymmet köpte jag cup cakes. Nu ska jag njuta av min cup cake och bara tänka på hur bra jag är som blir uppmärksammad på jobbet. (Jag ska inte tänka någonting alls på att jag tyvärr måste sitta här och fira ensam trots att min man befinner sig i samma lägenhet.)




Av Erica - 12 maj 2013 21:49


Sommaren är i princip här. Igår hade vi picknick i solen. Neo tyckte att det var spännande att gå barfota på gräset och gruset. Ännu mer spännande tyckte han att det var att stoppa stenar och löv i munnen, den busungen!


Neo lyckades äta en hel halv grillad hamburgare med bröd, plus ett halvt grillspett med svamp, tomat och schalottenlök. På sista bilden har Neo en hel jordgubbe i munnen.



Av Erica - 12 maj 2013 21:41


Nu har jag varit borta från jobbet längre än någonsin. Första mars jobbade jag officiellt min sista dag innan den här två månader långa föräldraledigheten. Första månaden längtade jag tillbaka till jobbet för att göra klart det jag höll på med. Jag var fortfarande fullt insatt i allt och kom ihåg vad jag höll på med.


Andra månaden har jag börjat glömma lite. Sedan mitten på april har jag varit tillbaka två kvällar i veckan och hållit i en kvällskurs. Då har jag tvingats till att sätta mig in i jobbet igen, men det har inte gått lätt. Jag har inget flyt längre. Dessutom blir det bara svårare att inte vara tillbaka på riktigt och kunna ägna hela dagar på jobbet åt att sätta sig in i det igen. Jag trodde att det skulle vara skönt att mjukstarta lite med att bara jobba några kvällar, men det är hemskt.


I måndags skulle jag egentligen ha börjat jobba på riktigt, men Neo fick förskoleplats tre veckor senare än vi hade sökt, så han är inte inskolad än. Att jobba på kvällarna har inte gått så bra heller. Jag är inte motiverad. Jag börjar tro att den här föräldraledigheten var en månad för lång för att jag skulle kunna ha kvar mitt engagemang för jobbet. Farligt!


På ett sätt känns det som att jag lika gärna kunde ha varit föräldraledig ända sedan Neo föddes. Om jag hade varit borta i ett år nu så skulle jag nog ändå inte kunnat vara mindre insatt eller engagerad än jag är nu. Gränsen gick nog där någonstans vid en och en halv månad. När Neo föddes VAB:ade vi och var lediga totalt sex veckor. Nu tappade jag stingen efter ungefär sex veckor och började glömma jobbet. Tips inför nästan barn blir alltså att vara föräldraledig max en månad i taget så att det känns kul att komma tillbaka till jobbet, eller vara helt ledig riktigt länge, så att jag inte behöver syssla med det här jobbiga att sätta mig in i allt igen oftare än nödvändigt. Absolut inget småjobbande heller!


Helst av allt skulle jag vilja komma tillbaka till ett tomt skrivbord och ett möte med chefen där vi startar upp helt nya arbetsuppgifter åt mig. Det jag jobbar med nu gick an så länge det flöt på, men nu orkar jag inte sätta mig in i allt det gamla igen. Det känns som att jag var färdig med allt det där för två månader sedan, även om själva jobbet inte var färdigt. Om jag nu ska börja jobba igen är jag redo för något nytt och fräscht! Jag trodde nog tvärtom att det var bra att lämna några ofärdiga saker så att jag skulle känna att jag hade något att komma tillbaka till, men nej, jag har tröttnat på allt det där. Tips inför nästa barn blir alltså att avsluta allt innan föräldraledigheten och helst inte veta vad jag ska göra när jag kommer tillbaka!


Hur mycket jag än vill ha en nystart nu så är det tyvärr försent att välja det nu. Kvällskursen på tisdag blir nästa jobbiga genomlidande. Sedan hoppas jag på att få tillbaka motivationen på onsdag när jag förhoppningsvis är tillbaka på jobbet på heltid och kan gå på statusmötet för det pågående projektet. Vi får se!


Av Erica - 10 maj 2013 00:53


Självklara saker blir ofta inte så självklara längre när någon är av en annan åsikt. Det är just de saker man alltid har gjort för att det är självklart, som man inte lyckas komma på ett enda argument för varför man gör det, när någon ifrågasätter det.


Totte och jag går nästan aldrig och lägger oss samtidigt. Jag värdesätter sömn mycket mer än han gör och går därför helst och lägger mig åtta timmar innan jag ska gå upp. Om inte annat så brukar jag faktiskt bli trött vid elvatiden på kvällen när jag har tagit hand om Neo, jobbat och/eller gått på gym. Totte är mer inne på att hålla sig vaken så länge som möjligt för att det bara är timmar man är vaken som man kan använda till att göra något kul.


Man kan tycka vad man vill om våra olika teorier, men jag tycker fortfarande att det är konstigt att vi inte går och lägger oss tillsammans. Kanske är det jag som är konstig som räknar ut tiden utifrån när jag ska gå upp, och går och lägger mig ibland utan att vara det minsta trött. Kanske är det Totte som är konstig som inte inser att man bara orkar göra något kul de vakna timmarna om man har sovit ordentligt först. Kanske är vi båda konstiga. Men det konstigaste är ändå att jag nästan alltid hinner somna innan han går och lägger sig.


"Vi kan väl gå och lägga oss tillsammans?" frågar jag. "Varför?" undrar Totte och jag står helt utan svar. Jag har alltid sett det som en självklarhet att par som bor tillsammans går och lägger sig tillsammans. Man gör det för att det är självklart och för att det ingår i konceptet. Men några argument har jag inte när Totte nu inte håller med. Vi brukade ju gå och lägga oss samtidigt en gång i tiden. Nu undrar jag om det bara var en tillfällighet att vi kom i säng samtidigt varje kväll. Men som jag minns det konverserade vi med varandra och om den ena sa att den skulle vara uppe en halvtimme till kanske den andra lade sig och läste bok en halvtimme. Då pussades vi i alla fall godnatt och släckte lampan tillsammans.


På TV brukar gifta par ligga på varsin sida av sängen och prata lite innan de släcker. Kanske är det bara för att föra handlingen vidare. Om den ena somnade innan den andra kom och lade sig och de inte pratade med varandra, skulle det nog inte vara så roligt att titta på. Det är möjligt att jag får en snedvriden bild när jag tittar på de här TV-programmen, men jag vill ha det som de har det. Jag känner inte att handlingen i mitt och Tottes liv förs framåt tillräckligt heller, när vi inte lägger oss samtidigt. Och jag tycker definitivt inte att det är roligt att titta på den tomma delen bredvid mig i sängen när jag har lagt mig.


Så hur gör folk i verkligheten? Släcker de lampan tillsammans som på TV? Eller går de och lägger sig när de känner för det oavsett när deras älskling tänker sova som jag och Totte? Här bredvid har jag startat en omröstning för att se hur det egentligen ligger till. Jag är nyfiken, så ange ditt svar nu!


Sedan betyder det ju inte att andra människor är vettiga, så bara för att de gör på ett visst sätt betyder det inte att jag och Totte ska göra så. Jag är i grunden helt emot att göra saker bara för att de är självklara. Jag tycker bättre om att göra saker av en anledning med logiska argument. Men på senare tid har jag märkt att man mår bättre av att göra vissa saker bara för att de är självklara, istället för att deppa ner sig i funderingar om i fall det är någon vits att göra dem. Den tankegången brukar alltid bara sluta i att det inte är någon vits med att göra någonting alls, för man ska ändå dö i slutändan vad man än gör. Så med brist på bättre argumentation frågar jag dig nu, Totte, kan vi gå och lägga oss samtidigt varje natt bara för att det är självklart, så slipper jag tänka på att vi egentligen bara väntar på att dö?


Av Erica - 9 maj 2013 23:06


När jag läser i juridiska böcker förstår jag inte alltid exakt vad de menar. Jag tycker att undantagsfall är oklara och vissa villkor hänger i luften. Då går jag och läser direkt i lagtexten, och det hela klarnar direkt.


Vanliga människor brukar inte förstå ett dugg av vad som står i lagtexten och måste läsa förklarande, juridiska böcker för att förstå. Jag är alltså tvärtom. Det enda språk jag förstår mig på är invecklat lagtextspråk där alla undantag och villkor finns med.

Av Erica - 9 maj 2013 12:27


Totte och Neo har åkt till landet idag och myser med Tottes mormor och morfar. Det är helt underbart! Jag hade glömt bort hur det här hemmet kändes när varken Totte eller Neo är hemma. Det händer ju inte ofta direkt!


Det har varit skönt att ta det lugnt på morgonen och inte behöva vakta Neo från att få tag på något han inte får leka med. Det har varit skönt att kunna tända taklampan i sovrummet och välja kläder utan att Totte ligger i sägen och klagar. Det har varit obeskrivligt skönt att varken behöva stå ut med Tottes dataspelande eller en virvelvind av Totte som far runt och fixar allt just de 5 sekunder då han hade tid, utan att vänta så att jag får vara med.


När Totte inte är hemma stör jag mig inte på att han inte hjälper till med det som behöver göras. Och om jag får välja mellan virvelvinden Totte eller göra allt själv väljer jag att göra allt själv. På det viset får jag veta vad som är gjort och det blir oftast färre justeringar som krävs efteråt för att det ska bli bra. Ifall Totte kunde förmedla information till mig skulle jag inte ha något emot att han till exempel startade en tvätt. Men när virvelvinden är klar har man som regel ingen aning om i vilket steg allting är och allt blir lämnat som det är i flera dagar.


Helt underbart nu när jag är ensam hemma är också att saker inte dyker upp överallt hela tiden! När jag tar undan något är det borta sedan. Om jag slänger allt skräp jag producerar direkt så uppkommer inget skräp runt om i lägenheten. Inga strumpor eller andra kläder dyker upp på golv, stolar, soffan eller andra mystiska ställen heller.


Nu ska jag utnyttja de timmar av ensamhet jag har kvar så att jag får riktigt mycket gjort. Tänk om man kunde få ha det såhär en dag varje vecka!!!!


Neo på landet:

Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10
11
12
13
14
15 16 17 18
19
20 21 22 23
24
25
26
27 28
29
30 31
<<< Maj 2013 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards