Vi har en stor vit vägg i lägenheten, där det inte går att sätta upp tavlor för att den är för hård för att spika i. Den väggen behövde en tavla inför visningen, tyckte stylisten. Totte och jag gav oss ut på jakt efter en plansch eller något som gick att tejpa upp och kom hem med walldeco från Clas Ohlson.

Såhär fint blev det:

Jag är jättenöjd med resultatet. Jag är sjukt onöjd med det faktum att vi inte har kommit på den här idén förrän nu när vi ska flytta ut. Varför orkade vi spendera två timmar på ett shoppingcentrum med Neo endast i jakt efter något att piffa till väggen med, nu när vi ska sälja!?! Varför har vi inte gjort det tidigare, bara för att det skulle vara trevligare att bo här då!?!

Pengar är en stor motivation hos min käre make. Duktighet är en drivkraft hos mig. Nu när mäklaren och stylisten säger att vi ska sätta något på väggen för att sälja lägenheten för så mycket pengar som möjligt blir det fart på oss. Totte gör det för pengarna. Jag gör det för att få höra mäklaren säga hur fin lägenheten är nu jämfört med hennes första besök. När man inte ska flytta är det mycket svårare att få den där direkta bekräftelsen på att det var rätt att sätta upp dekorationer på väggen. Att man själv blir nöjd är sällan en tillräcklig motivation. Dessutom har man aldrig så tajt tidsplan som när man säljer, så det känns aldrig värt det att prioritera bort allt annat och bara få sådant här småfix gjort.

I radhuset ska vi verkligen försöka fixa det snyggt på en gång. Målet är julafton. Då ska inte bara alla flyttkartonger vara uppackade och allt vi inte behöver vara slängt. Huset ska vara inrett och hemtrevligt också. Vi ska ha gardiner, mattor och tavlor. Men självklart kan vi inte ha det som på en visning. För att det ska gå att bo i huset måste vi ju ha papperskorgar framme och TV-sladdar inkopplade. Fast jag ska tänka visning när jag dekorerar och bara lägga till sådant som verkligen behövs för att vi ska trivas med hur praktiskt det är.

I våras kom jag på, några dagar för sent, att jag ville plugga till hösten. Då gjorde jag en sen anmälan till kursen Ditt barns språk: Språkutvecklingen 0-2 år. Nu har jag fått veta att jag är reserv nummer 18. Det är alltså inte troligt att jag kommer in.

Det jobbigaste med att bara vara reserv är att jag vet att jag med största sannolikhet skulle ha kommit in på kursen om jag bara hade anmält mig i tid. Mina gymnasiebetyg var bra nog att komma in på juristprogrammet, och jag tror inte att den här kursen har högre konkurrens än så. Men sista dagen för anmälan hade jag inte ens kommit på att jag ville plugga än, så jag är inte arg på mig själv på det viset. Det känns lite surt bara.

Nu får jag istället ägna höstkvällarna åt att flyttpacka och inreda radhuset. På ett sätt känns det ganska skönt att inte plugga också. När jag anmälde mig till kursen visste jag ju inte att jag skulle flytta samtidigt. Det skulle eventuellt bli lite jobbigt att jobba heltid, ta hand om en ettåring efter jobbet, flyttpacka och dessutom plugga.

Jag tror att kursen går igen om ett år. Det kanske är en bättre idé att anmäla sig i tid till den kursen och plugga när radhuset är helt i ordning nästa höst. Det känns naturligare att läsa fortsättningskursen följande vår då också, för då än Neo nästan tre år och den kursen handlar om språkutvecklingen 2-4 år. Det blir bra det här!