I våras kom jag på, några dagar för sent, att jag ville plugga till hösten. Då gjorde jag en sen anmälan till kursen Ditt barns språk: Språkutvecklingen 0-2 år. Nu har jag fått veta att jag är reserv nummer 18. Det är alltså inte troligt att jag kommer in.

Det jobbigaste med att bara vara reserv är att jag vet att jag med största sannolikhet skulle ha kommit in på kursen om jag bara hade anmält mig i tid. Mina gymnasiebetyg var bra nog att komma in på juristprogrammet, och jag tror inte att den här kursen har högre konkurrens än så. Men sista dagen för anmälan hade jag inte ens kommit på att jag ville plugga än, så jag är inte arg på mig själv på det viset. Det känns lite surt bara.

Nu får jag istället ägna höstkvällarna åt att flyttpacka och inreda radhuset. På ett sätt känns det ganska skönt att inte plugga också. När jag anmälde mig till kursen visste jag ju inte att jag skulle flytta samtidigt. Det skulle eventuellt bli lite jobbigt att jobba heltid, ta hand om en ettåring efter jobbet, flyttpacka och dessutom plugga.

Jag tror att kursen går igen om ett år. Det kanske är en bättre idé att anmäla sig i tid till den kursen och plugga när radhuset är helt i ordning nästa höst. Det känns naturligare att läsa fortsättningskursen följande vår då också, för då än Neo nästan tre år och den kursen handlar om språkutvecklingen 2-4 år. Det blir bra det här!

Inför fotograferingen av lägenheten hade vi en stylist här som gav oss tips. Han blev förälskad i vårt rosa trevånings kakfat och tyckte absolut att vi skulle ha det framme med cup cakes i.

Först tänkte jag baka egna. Sedan fick vi lite tidsbrist, så jag bestämde mig för att köpa från ICA sådana som jag åt för att fira min nya deltidstjänst som kvalitetskoordinator. Men de fanns tyvärr inte att få tag på, så jag ändrade mig igen och bakade egna. Fast jag inspirerades av de från ICA så mina blev väldigt lika.

Min cup cake som jag bakade:

ICA:s cup cake som jag åt förut:

Fotografen har precis varit här och tagit bilder på lägenheten. Annonsen går ut på torsdag. Det har aldrig varit såhär snyggt i den här lägenheten förut. Men det är ganska opraktiskt också just nu. Totte saknar datorn. Jag saknar mest smågrejer som linsvätska, korsordstidningar och papperskorgar.

Såhär fint är det här nu: