Om man pratar norska med isländsk brytning, så låter det som svenska! Intressant, eller hur!?

I år gick projektet på jobbet mycket bättre än förra året. Min chef har förstått humycket jobb det är, så han hade avsatt mycket er tid till det själv. Dessutom delde jag projekledarrollen med en kollega, delvis för att jag var föräldraledig två månader mitt i projektet, men ändå. Vi påbörjade även projektet myket tidigare i år än förra året.

Vid midnatt i natt var dead line och vi lämnade in det sista 23.49 Ingen panik alls! Nej, men ärligt talat så var vi klara med allt vi hade tänkt göra redan på eftermiddagen. Kvällen ägnade vi åt några extra saker som vi insåg att vi skulle hinna med.

Det känns så bra att jobba när man har rätt förutsättningar. Min chef avsatte den tid som behövdes och kommunicerade hela tiden med mig så att jag visste vad som gällde. Två administratörer på olika orter gjorde precis vad jag bad dem om så fort jag mailade, och frågade mig direkt om de var osäkra på något. En person som tidigare varit med i projektet levererade sin del på ett tydligt och bra sätt, i tid. En konsult mailade kontinuerligt sitt bidrag. Allt bara flöt på!

Ett tag kändes det som att jag inte fick något gjort överhuvudtaget. Varje gång jag försökte korrekturläsa en text vad det någon som ringde eller mailade och behövde få svar eller en ny arbetsuppgift. Men då kom jag på att mitt jobb är ju att svara på dessa frågor och ordna nya arbetsuppgifter åt alla. Det är ju det en projektledare gör. Så bara för att jag inte hade tid att läsa betyder det inte alls att inget blev gjort.

Nu är vi alla nöjda med årets projekt och känner att det är skönt att vi lyckades med allt. Trots det har vi redan börjat fundera på förbättringar till nästa år, för allt har förstås inte varit perfekt i år. Men jag har inte riktigt tid med det nu. En juridikkurs som jag aldrig har haft förut börjar på tisdag. Det är bara att börja förbereda lektioner!