Imorgon är det två veckor sedan jag fyllde 30 år och jag börjar vänja mig vid tanken. Jag känner mig faktiskt lite mer vuxen nu. Det känns lite mer tillåtet att vara ansvarsfull, lite mer okej att flytta till radhuset om två veckor och lite mer rätt att vara förälder. Det är inte så att jag tycker att jag själv har förändrats nämnvärt just på min födelsedag. Det är mer det att jag har mognat och utvecklats de senaste åren och nu har jag uppnått en ålder som har hunnit ikapp med min mognad. Att vara fru, förälder och radhusägare passar en 30-åring bättre än en 20-någonting-åring.

Firad har jag blivit i både Göteborg och Uppsala med god mat, tårta, fest, lekar, bowling, spa, sång och presenter. Det förvånade mig att så många ville komma och fira mig. Och mest förvånade det mig att det var så många fler som ville fira mig i Göteborg än i Uppsala. Jag ser mig fortfarande som en Upplänning som har min familj och många kompisar i Uppsala. I själva verket har jag gift in mig i en familj och stor släkt i Göteborg och skaffat kollegor och vänner i Göteborg som i antalet överstiger de vänner jag har kvar i Uppsala. Det kanske är dags att acceptera att jag är Göteborgare nu. Men min närmaste familj och mina närmaste vänner är och förblir de som finns i Uppsala, hur få de än är.

Här kommer ett urval av bilder från firandet: