Det nya ordet 'hen' går nästan inte att nämna utan att folk ska ha alla möjliga bestämda åsikter om det. Ändå verkar det väldigt oklart vad ordet egentligen betyder och när man ska använda det. Även jag har min bestämda åsikt och uppfattning om betydelse och användning. Även jag förstår inte hur någon kan tycka något annat.

Många verkar ha fått för sig att det handlar om något tredje kön. Om de ser en androgyn person kan de säga: "Där har vi en sådan där hen!" ofta med förakt som att det skulle vara något fel med att tillhöra det tredje könet. Här får jag hålla med om att de få personer som föds med dubbla könsorgan eller väljer att operera sig eller på annat sätt sudda ut gränserna för vilket kön hen tillhör bör benämnas 'hen' istället för 'han' eller 'hon'. Däremot håller jag inte med om att en person kan vara en hen, precis på samma sätt som en person inte kan vara en hon. En person kan vara en kvinna och när man pratar om kvinnan kan man kalla henne för 'hon'. Användningen av ordet 'hen' som ett substantiv tycker jag är felaktigt.

Jag tycker dessutom att det är felaktig användning när man säger 'hen' för att beskriva t.ex en man som har smink och nagellack. Om man vet att det är en man och han själv inte har gjort anspråk på att tillhöra det tredje könet går det alldeles utmärkt att fortsätta säga 'han' om honom. Det går även utmärkt att fortsätta säga 'hon' om kvinnor som har kort hår och manliga kläder. Detta oavsett om de är lesbiska eller inte. Enligt min uppfattning är inte 'hen' ett ord som bara beskriver folk som har otydlig könsidentitet.

En annan grupp människor är fast besluten att att alltid använda ordet 'hen' och aldrig mer befatta sig med orden 'hon' och 'han'. Detta gör de för att det aldrig ska spela någon roll om personer man pratar om är män eller kvinnor. Jag förnekar inte att man kan säga 'hen' när man syftar på en helt vanlig man. Däremot ifrågasätter jag vitsen med det. Om alla redan vet att det är en man vi pratar om finns det ingen anledning att undvika ordet 'han'. I följande konversation hör inte ordet 'hen' hemma: "A: Vet du var Christer är? B: Ja, han sitter i köket.".

Även om inte alla vet könet på den man pratar om tycker jag inte att 'hen' främst är ett ord som är till för att dölja detta. När jag pratar med nya bekantskaper om min ettåring säger jag att han går och lägger sig kl 19. Jag säger inte 'hen' för jag ser ingen anledning att dölja det faktum att han är en kille. Precis som jag inte ser någon anledning att dölja att han går och lägger sig kl 19, eller att han tycker om rosa eller att han ständigt pratar om flygplan. Jag tycker inte att det finns någon anledning att fokusera på hans kön. Men istället för att dölja det berättar jag om alla andra saker han är och gör förutom att vara kille och som gör honom unik.

Sedan finns det en hel hög människor som aldrig skulle använda ordet 'hen' om de så var pistolhotade. Dessa människor hävdar att folk kommer att tappa sin identitet om man kallar dem för 'hen'. Den här gruppen människor verkar ha missat det språkliga glapp som fanns i svenskan innan ordet 'hen' kom. Enligt mig är 'hen' nästan uteslutande till för att benämna folk man inte känner till könet på. I dessa situationer kommer inte de benämnda människorna tappa sin könsidentitet mer för att man kallar dem 'hen' än de skulle ha gjort om man kallade dem 'han/hon', 'den', 'personen' eller det felaktiga men vanligt förekommande 'han' (även när det kan vara en kvinna). Jag har tröttnat på att behöva skriva det omständliga uttrycket 'han/hon' varje gång jag inte vet, och jag har definitivt tröttnat på att behöva komma på formuleringar som helt undviker behovet av det uttrycket. Därför är jag glad att ordet 'hen' nu finns. Det är tråkigt att jag inte kan använda det utan att folk reagerar.

Ett exempel på situationer då jag verkligen saknade ordet 'hen' innan det kom är när man pratar om folks lärare. Jag kommer inte ifrån den generationen som kallar sina kvinnliga lärare för lärarinnor. En lärare kan alltså vara antingen en man eller en kvinna. Man vet inte vilket. När min kompis säger: "Min mattelärare är helt dum i huvudet." vill jag kunna svara: "Hen kanske blev tappad som barn." utan att behöva bry mig om ifall läraren ifråga är en man eller en kvinna. På den tiden då jag hade sådana här omogna konversationer med mina kompisar fanns inte ordet 'hen' och min spydiga kommentar kom lite grann av sig genom att jag först måste fråga min kompis om matteläraren är man eller kvinna, för att sedan kunna välja 'han' eller 'hon'.

När vi ändå är inne på lärare vill jag berätta om hur min klass reagerade när jag som lärare hade skrivit 'hen' i en PowerPoint. De hakade upp sig så mycket på ordet att de bad mig att skriva 'han' i fortsättningen. Både tjejer och killar i klassen uttryckte denna önskan. Anledningen var att de vill slippa fokusera på könet och istället fokusera på juridiken de skulle lära sig. Paradoxalt nog gick jag alltså ifrån det könsneutrala 'hen' och skrev i fortsättningen mansbetäckningen 'han' för att undvika fokusering på könet. Hela tanken med hen är ju att det inte ligger någon fokus på könet. Däremot ligger det fortfarande idag väldigt stort fokus på ordet, så det går inte att använda utan att all uppmärksamhet förflyttas till ordet 'hen' istället för resten av meningen.

Juridiken är i extremt stort behov av ordet 'hen'. I flera lagtexter står det om 'hyresvärden', 'försäkringstagaren', 'personen', 'den som', 'den skadelidande' och en hel rad andra personer som i verkligheten kan vara både män och kvinnor. I vissa lagar benämns dessa 'han eller hon', men i de flesta lagar står det helt enkelt 'han'. Det kan röra sig om meningar som: 'Hyresvärden har rätt att gå in i lägenheten om han misstänker att ...'. I det här fallet tror jag att de flesta är rörande överens om att även hyresvärdar som är kvinnor har rätt att gå in i lägenheten i dessa situationer. 'Han' betyder i det här fallet 'han/hon' vilket egentligen är det klockrenaste användningsområdet för ordet 'hen'. Varför inte bara skriva 'hen' då?

Hur man än vrider och vänder på det måste jag säga att det både är mer jämställt och mer könsförstärkande att använda 'hen' på tilltänkta ställen i språket, än att använda 'han' som många gör. Säger man 'han' i de fall det lika gärna kan röra sig om en kvinna har man visat att mannen är normen. Alla är män tills motsatsen har bevisats. Det här är förstås könsdiskriminerande mot kvinnor. Men eftersom alla förstår att 'han' i vissa fall kan betyda 'han/hon' har ordet 'han' urholkats. Säger man 'hon' så menar man definitivt en kvinna, men säger man 'han' kan det betyda att man inte vet vilket kön det är. På det sättet har inte män längre något eget ord som bara används om just män. Det här är förstår könsdiskriminerande mot män. Det enda rätta borde vara att använda 'hon' när man pratar om kvinnor, för att stärka deras könsidentitet, använda 'han' när man pratar om män, för att stärka deras könsidentitet och använda 'hen' när man inte vet vilket kön personen är för att slippa använda fel könsidentitet. Ska det vara så svårt?