Varje morgon de senaste fyra dagarna har jag varit mitt i en dröm när väckarklockan ringer. Det är så jobbigt för jag kan inte tänka klart då. Det enda jag kan tänka på är att jag vill drömma klart drömmen för att jag vill veta hur det går. Även om jag snoozar hinner jag dock inte drömma klart.

Det är olika drömmar varje morgon. De handlar om alltifrån Neo eller Totte, min chef och mina kollegor till människor jag inte känner men som jag är kompis med i drömmen. I natt drömde jag om en kompis bröllop. Han gifte sig på riktigt i somras, men i drömmen gick det helt annorlunda till. Jag var jättefull och hade världens konstigaste hårdplastklädsel.

Det jobbigaste är att jag kommer ihåg drömmarna, ibland i flera dagar. Då är det svårt att koncentrera sig på verkliga livet, även om jag förstås inte längre är lika nyfiken på drömmarna som när jag precis har vaknat. De dröjer sig kvar i huvudet och tar upp plats som jag behöver till annat.

Min teori är att jag sover precis lite för länge eller lite för kort tid varje natt, så att det alltid är dags att gå upp när jag drömmer. Jag tror att det blir svårt att gå och lägga sig ännu tidigare, så jag kanske ska försöka sova en timme kortare någon natt och se om det hjälper. Tottes teori är att man alltid drömmer klockan sex på morgonen och det är då jag ska gå upp. Men den teorin fick sig en törn idag för Neo väckte inte mig förrän kvart över åtta och då var jag alltså mitt i en dröm ändå.

Egentligen kanske det inte har någonting med tid att göra. Min kropp kanske sover annorlunda för att jag har börjat träna igen. Eller för att jag äter något konstigt. Vi får se om det här går över snart, när jag kommer in i träningen till exempel. Hoppas!