När man kommer till jobbet och det ser ut såhär, då känner man för att bara åka hem igen!

Det är inte min laptop, inte min kartong till höger på skrivbordet, inte mitt kartongskräp till vänster på skrivbordet och definitivt inte min kartong med 6 st förpackade datorer som står på golvet i vägen för där min stol ska stå. Till råga på allt syns inte en själ till, så jag kan inte fråga någon vems grejer det är eller var jag ska ställa dem. Det här är mycket värre än om det hade suttit någon vid mitt skrivbord och jobbat när jag kom. I det fallet skulle personen genast flytta på sig.

Jag har varit hemma med sjuk Neo idag på förmiddagen och ska bara jobba fyra timmar. Att jag inte bara jobbade hemifrån beror dels på att Totte och en sjuk Neo är hemma, dels på att jag behöver tillgång till skrivaren och en del pärmar jag har här på jobbet. Som det ser ut nu kommer jag varken åt skrivaren eller pärmarna. Jag hatar det här!

Till hösten kanske jag, min chef och några kollegor till flytta till ett kontor i stan. Jag hoppas innerligt att jag kan få ett eget rum då, hur litet den än är. Men jag misstänker att jag kommer att vara tvungen att dela med minst en person. I värsta fall är det öppet kontorslandskap dit vi flyttar.

Oavsett hur det blir tycker jag att folk bör respektera varandras skrivbord som deras privata arbetsplats. Det är inte okej att använda mitt skrivbord som avlastningsbord bara för att jag inte har varit här på en vecka, inte om man inte vet att jag inte ska komma idag heller. Jag jobbar bara fyra timmar idag. Jag har inte tid att börja dagen med att ta en halvtimme åt att städa bort någon annans skit!