Nu är det den där tiden på året igen när jag har som mest att göra på jobbet. Jag jobbade både lördag och söndag. Idag har jag inte träffat min son i vaket tillstånd. Troligtvis blir det fler sådana dagar innan dead line 8:e september.

Det bästa är att jag älskar det! Det är så underbart att ha supermycket att göra och verkligen få ägna varje vaken sekund åt att göra det. Jag får full förståelse från alla håll att jag inte kan hämta på förskolan och inte har tid att tvätta. Det är bara full fokus på jobbet som gäller!

Lite fokus är det på att springa också för jag tränar ju inför Tjejmilen, men det ger mig bara mer energi. Maten är det inte så mycket fokus på för jag äter helt enkelt måltidsersättning när Totte inte har fixat någon matlåda. Ingen fara på taket alls! Det är nästan lika skönt nu som förra året när jag gick på bara måltidsersättning hela slutspurten.

Frågan är bara hur länge jag står ut med att inte få träffa den här när han är vaken: