Direktlänk till inlägg 22 februari 2018

Snart kommer trean

Av Erica - Torsdag 22 feb 00:38


Miniplutt är färdigbakad i min mage nu. Den här graviditeten har delvis varit annorlunda än graviditeterna med mina första två barn. Det började med att jag inte ville tänka på graviditeten alls för att jag var så rädd för missfall de första 12 veckorna. I övrigt har graviditeten i stort varit lika problemfri som mina övriga. Jag har sluppit illamående, foglossning och andra besvär. Däremot har det varit tyngre. När jag blev gravid hade jag haft problem med sköldkörteln ända sedan jag födde Iza och bara gått upp i vikt sedan dess. När läkaren äntligen gav mig klartecken att gå på Itrim-diet blev jag gravid, så jag hann aldrig gå ner något.

En stor skillnad den här gången är att jag hann jobba färdigt innan barnet kom. Det kändes också viktigare att hinna med den här gången i och med att jag tänker vara ledig minst ett år. Det var så skönt att bli färdig med alla projekt på jobbet och hinna städa ut bokhyllan så att en kollega kan ta mitt rum när jag är borta. Det känns verkligen som att allt blev klart så att jag kan vara borta från jobbet i ett år.

Eftersom jag är tyngre och tröttare nu än tidigare graviditeter har det varit jätteskönt att vara hemma och få sovmorgon varje dag och att slippa stå på tåget till jobbet varje morgon. Det har varit skönt att kunna ta det lugnt när min kropp behöver det. Men jag har fått mycket mindre gjort än jag trodde att jag skulle få. Mycket av det jag tänkte att jag skulle göra nu när jag är ensam hemma, utan en bebis att ta hand om, tänker jag nu att jag ska göra efter förlossningen istället, när jag har en kropp som klarar av det. Att dammsuga under sängen känns till exempel som en mycket lättare uppgift senare när jag klarar av att böja mig framåt igen.

Det känns som att jag ligger långt efter med de praktiska förberedelserna jämfört med de andra barnen, trots att jag då jobbat samtidigt som jag fixat klart allt. Jag vet inte vad det beror på. Jag har precis nyss packat klart förlossningsväskan, lådan med bebiskläder letade jag fram igår och jag har fortfarande inte tvättat något, bebisens rum är inte alls färdigt och det känns som att jag inte ens har tänkt ut allt som jag borde förbereda. Kanske är jag omotiverad att fixa de praktiska detaljerna för att jag vet att allt löser sig ändå. Min bild av tiden efter förlossningen är att jag sitter och ammar och sedan har bebisen sovande i knäet. Det enda som behövs är en filt, en amnings-BH, blöjor och amningsinlägg. Resten är oviktigt.

Jag har funderat på om jag är mentalt redo för mitt tredje barn. Svaret har varit nej, de här veckor jag varit hemma från jobbet hittills. Jag såg så mycket fram emot att bara få vara hemma ensam och vila att jag inte har velat ha en bebis som stör min ensamtid. Men nu har det börjat vända. Jag orkar ändå inte göra något här hemma så länge jag är gravid. Jag tar hellre tillbaka min kropp och min ork även om det är slutet på ensamtiden.

Så vem är då den här bebisen som ska bo hos oss och vara mitt närmaste sällskap det kommande året? Kommer hen vara lika lätthanterad som Neo och Iza de första månaderna, slippa kollik och börja sova hela nätter utan att äta vid tre månaders ålder? Kommer hen vara lik Neo och Iza till utseendet? Kommer hen vara lika sen med att lära sig att gå och lika tidig med språket? Kommer hen att vara fullt frisk? Och har ultraljuds-sköterskan rätt i att Miniplutt är en tjej?

Det känns som att Iza är helt redo att träffa den här bebisen som vi har pratat så mycket om nu. Neo är redo för en ny kräkbebis så att han inte behöver gå heltid på förskolan sin sista termin innan förskoleklass. Totte är redo att ta ut sina pappadagar. Jag börjar känna mig redo jag också. Snart är jag trebarnsmamma och Neo och Iza har ett nytt lillasyskon som ska vara en del av vår familj för alltid.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Erica - Söndag 30 sept 23:53

Imorgon börjar jag på mitt nya jobb. Jag är helnöjd med beslutet att byta jobb och har höga förväntningar på det nya stället. Nu, såhär kvällen innan det är dags, känns lite som dagen före julafton. Allt är fortfarande möjligt. Kommer jag att ha...

Av Erica - Onsdag 26 sept 02:45

  Nu är jag färdigfirad. Jag är sjungen för fyra gånger, uppvaktad på sängen, skålad för vid två olika tillfällen och överöst med presenter/presentkort. Jag älskar fortfarande att fylla år.   Det känns bra att vara 35 år. Jag har tre barn och n...

Av Erica - Söndag 23 sept 23:15


"Alla har väl hål i öronen!?!" var den allmänna uppfattningen igår på mitt 35-årskalas. Men där satt jag med ett par superfina SNÖ-örhängen på presentbordet och helt intakta öron på huvudet. Jag vet inte varför jag aldrig har tagit hål i öronen och j...

Av Erica - Måndag 17 sept 09:09


Igår fick jag nästan panik när Totte nästan fick panik över att han bara jobbar heltid i två veckor till. Det innebär ju att jag bara är föräldraledig i två veckor till! Fram tills nu har det känts lugnt. Det ska bli kul att börja jobba på mitt nya j...

Av Erica - Tisdag 21 aug 04:05

För fyra år sedan var jag en mycket överviktig enbarnsmamma som inte visste hur jag skulle göra för att lyckas gå ner i vikt och lyckas bli gravid igen. Då gick jag med i Itrim.Idag är jag en precis lika överviktig trebarnsmamma som vet precis vilka ...

Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2018 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sju Sorters Drömmar med Blogkeen
Följ Sju Sorters Drömmar med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se