Totte kom hem med blommor och en korsordstidning till mig idag, efter att han varit och gungat med Neo medan jag planerade flytten. Jag tittade inte argt på honom, fortsatte inte med det jag höll på med och kastade inte skiten på golvet (som han gjorde när jag kom hem med blommor och choklad till honom på vår bröllopsdag och han satt och spelade dataspel).

Istället blev jag glad, log mot honom, sa "Tack!" och gick och satte blommorna i vatten. Även om det är jag som har fått blommorna idag, så känns det på många sätt som att jag har gett Totte en present också, i form av min glada reaktion. Jag önskar att jag också hade fått en sådan reaktion i present av honom på vår bröllopsdag!

Linserna var på, ansiktet tvättat och tänderna borstade, endast tolv minuter efter väckarklockan ringde i morse. Det är verkligen underbart att hinna sova nästan åtta timmar långt innan Neo vaknar. Då kan man snabbt och effektivt göra sig i ordning på morgonen utan att ständigt passa honom.

Igår var Totte, jag och Neo och tittade på ett radhus i närheten av där Totte växte upp. Efter att ha bott två veckor i mina föräldrars villa var det hemskt att komma hem till lägenheten och höra allt ljud från bilar och människor. I Uppsala gick Neo och jag ofta ut med pyjamas på och tog en liten sväng på gräsmattan innan frukost. Här känns det som att man sitter i ett utställningsskåp mitt på en fotbollsplan när man går ut på uteplatsen. Ljudet från vägen har aldrig stört mig tidigare, men efter två veckors lugn var det outhärdligt att behöva höja TV:n när man öppnar fönstret.

Radhuset vi tittade på kändes lagom stort, lagom inflyttningsklart, lagom avskilt och lagom naturnära. Budgivningen hade redan startat igår, så vi hade inte lång tid på oss att fundera. Men på något sätt kändes det inte som att det var så mycket att fundera på. För ovanlighetens skull var både Totte och jag nöjda, trots att inget av våra största krav var uppfyllda. Han brukar kräva att det ska vara nybyggt och jag brukar kräva 6 rum och stor gräsmatta. Det här radhuset är byggt -72, har 5 rum och världens minsta lilla gräsmatta, men två uteplatser i trä respektive sten. Jag antar att vi blev kära och då spelar ju kravlistan mindre roll.

För min egen del tror jag att de två veckorna i Uppsala gav mig tydligare prioriteringar också. Det är bättre att flytta till ett hus med gräsmatta snabbt, så att vi inte behöver slösa fler år i storstadskaoset, än att hitta den perfekta drömvillan. Vi kan ju flytta igen om några år om vi vill.

Allt känns fortfarande väldigt overkligt. Vi har lagt ett bud och väntar på de som hade lagt budet innan oss. Det är ju helt omöjligt för oss att veta hur långt de är villiga att gå. Just nu känns det alltså som att det är ungefär lika troligt att vi förlorar, glömmer det här radhuset och blir kvar i lägenheten ett år till, som att vi vinner och bor i radhus redan till hösten. Det är ofattbart vad lite man kan påverka de största besluten i sitt eget liv!

Neo var lite dålig i magen igår, så de ville inte att han skulle komma till förskolan idag om han inte var bättre. Jag stannade hemma med honom för säkerhets skull, men han verkar må bra idag.

Vi har varit till ortopedtekniska och fixar större skor till skenan. Sedan var vi till mitt jobb och jobbade lite, innan vi åkte hem med jobbdatorn. Hemma har vi ätit, sovit middag och lekt. Det är så roligt att leka med honom nu när han förstår mer och mer. När jag frågade om lampan var tänd tittade han på lampknappen. Han har fattat hur det hänger ihop!

Min nya planering innebär att jag öppnar post vid köksön medan Totte plockar in i diskmaskinen. Det ledde idag till att vi skrattade hejdlöst och jagade varandra runt köksön.

Det finns en baktanke med min planering och den fungerar uppenbarligen. Meningen är nämligen inte bara att posten ska öppnas och disken ska bli ren. Den största tanken med min planering är att vi ska umgås, ha roligt och tycka om varandra. Lycka!

Neo har dansat runt sin första midsommarstång idag. Han hade feber och sov bort hela firandet, men piggnade till och fick dansa ensam med mig ett varv runt. Små grodorna sjöng vi.

Totte och jag har varit gifta i två år idag. Vi hade inte riktigt tid att fira, så vi kanske äter något gott till helgen istället.

Blommor och choklad lyckades jag fixa med mig hem i alla fall, men Totte var för upptagen med dataspel för att ens läsa kortet. Typiskt!

Det blev en jättebra kväll med Totte. Jag är helnöjd! Det fanns bord till oss på vår favoritrestaurang, så vi behövde inte irra runt efter ett annat alternativ. Sådant kan annars lätt få oss att tappa humöret. Maten var jättegod och det var skönt att kunna prata med varandra utan att Neo ville ha uppmärksamhet. Dessutom var det kul att prata om annat än nödvändiga saker som vi måste reda ut.

Promenaden till bion var också trevlig, men väl där blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss. Vi hade köpt biljetter till Evil Dead i förväg, så vi trodde inte att vi skulle behöva vara oroliga för platser eller så när vi kom fram. Men när vi skulle gå in tittade hon på biljetterna och sa "Den här har blivit inställd.". Det var ju inte bra. Men SF har ju alltid varit bra på att kompensera minsta lilla problem ordentligt, så vi fick pengarna tillbaka PLUS biljetter till valfri annan film denna kväll. Vi valde Iron Man 3 i 3D. Den var bra, så biobesöket blev lyckat det också till slut!

Nu är vi så trötta att det är direkt i säng som gäller. Morgonpigg lär jag aldrig bli, men jag har blivit aningen kvällstrött sedan jag fick barn och började gå upp senast kl 7 varje morgon, vardag som helg. Godnatt!