Återigen har jag bevisat för mig själv att jag behöver nio timmars sömn. Jag jobbar hemifrån idag och ställde inte klockan. Då vaknade jag av mig själv 07.52, ganska exakt nio timmar efter att jag somnade. Synd att jag väldigt sällan har tid att sova nio timmar en vanlig natt!

Tjejmilen 2015 visade sig bli ett underbart lopp! Jag var rejält taggad, i bättre form än någonsin och hade Totte och Neo med som peppade mig. Det var inte alls sådär jobbigt att springa som det har varit de två gånger tidigare när jag har sprungit Tjejmilen. Jag tänkte inte en enda gång under loppet: "Varför utsätter jag mig för det här? Det är hemskt!". Det måste vara för att jag har tränat mycket mer inför loppet den här gången.

Min tid är jag riktigt nöjd med 60 minuter och 10 sekunder. Lite snabbare så hade jag varit under en timme. Helt otroligt! Jag siktade ju på under 65 minuter, så det här var ändå rejält mycket bättre.

Som vanligt var dettrångt i början och jag kände att jag kunde ha sprungit fortare om det inte var så mycket folk i vägen. Trots det var det ändå skönt att ha tjejer jag kunde ta rygg på hela tiden. Det värsta var att det blev hyfsat trångt igen sista 500 meterna, efter det långa uppförsbacken. Då hade jag bara velat släppa loss och spurta hela vägen in i mål, men det var packat med tjejer, så det blev kryssande och bromsande istället. Det var nog där jag tappade de tio sekunder jag hade behövt ta in för att komma under en timme.

På det stora hela är jag oerhört nöjd med dagen! Inte bara med loppet, utan med hela dagen!

Nu har jag sprungit sista träningspasset innan Tjejmilen. Jag sprang 8,35 km på 50 min och 19 sek. Det är en snittfart på 6 minuter och en sekund per kilometer. Om jag skulle springa milen en sekund fortare per kilometer så skulle jag klara den på precis en timme. Men det tror jag inte.

Mitt mål är att klara Tjejmilen på 65 min. Om det är mycket folk i vägen som är svåra att springa om så är jag nöjd om jag klarar det på 70 min. Sist jag sprang Tjejmilen tror jag att jag gjorde det på bortåt 90 min, så det är helt andra tider jag siktar på nu. Men jag har tränat mer inför Tjejmilen nu och jag har mycket sundare matvanor nu och bättre grundkondition.

Det skulle vara tråkigt om det totalt skiter sig för att det är en helt annan sak att springa lopp än att springa hemma. Här hemma vet jag ungefär vad jag bör springa förbi när Runkeeper säger att jag har sprungit fem minuter till. Det går liksom att stå ut på ett bättre sätt då, när man hela tiden har koll på hur långt man har kommit. Det brukar finnas skyltar vid varje kilometer på Tjejmilen men det är inte samma sak. De skyltarna kommer att dyka upp som gubben i lådan för mig och däremellan är det oändlig tid av famlande i mörkret. På min vanliga runda vet jag ju var jag är hela tiden. Vi får helt enkelt se hur det går på lördag.

Min bloggfrekvens har inte varit särskilt stor sedan ett år tillbaka. Det sammanfaller ganska bra med när jag gick med i Itrim. En anledning till att jag inte har kunnat blogga lika mycket är att jag går 12 000 steg varje dag, så det är svårt att hinna med stillasittande aktiviteter förutom jobbet. Men det är inte hela sanningen.

De praktiska anledningarna till att jag inte har bloggat så mycket är:

• Mina 12 000 steg om dagen
• Att vi har flyttat från Göteborg till Uppsala och inte kommit i ordning än
• Nya rutiner med hämtning på förskolan som inte ger mycket tid över till bloggande
• Instagram och Facebook får många av de bilder med korta kommentarer jag förut lade upp på bloggen

Förutom detta finns det en rad saker i mitt liv det senaste året som jag inte vill skriva om på bloggen. Det är dessa saker som i stort sett har varit det enda jag tänkt på det senaste året och det enda jag har sysslat med, så det har inte funnits något annat jag kommit på att blogga om heller. Nästan allt jag har gjort och tänkt det senaste året har varit sådant som jag inte vill blogga om, så det fanns inget kvar att skriva här. Men jag har haft ett enormt behov av att prata och skriva om dessa saker, så ni som känner mig har fått höra ganska mycket om detta när vi träffats och min privata dagbok har blivit längre än någonsin. Jag tycker att det är tråkigt att inte blogga när jag tänker något och vill få det ur mig. En del saker har börjat ordna upp sig nu, så förhoppningsvis kan jag blogga mer framöver om bara de praktiska begränsningarna löser sig.

De saker jag inte vill blogga om är:

• Min situation på jobbet
• Detaljer i min Itrim-resa
• Tottes och mina meningsskiljaktigheter
• Neos icke-existerande syskon

På jobbet har jag haft en så ohållbar situation att jag har mått rejält dåligt. Det har ordnat upp sig nu när jag har fått en ny chef från och med den här månaden. Jag har inte velat skriva så mycket om detta för det jag har tänkt (och sagt till mina nära och kära) är ganska onda ord om en viss person och även om jag var tvungen att få ur mig den frustrationen så vill jag inte hänga ut någon på min blogg och måla upp en dålig bild av den personen. Det är inte rättvist när jag bara kan ge min version av hela historien. Nu är jag dock glad att det är över och jag trivs bättre än någonsin på jobbet igen.

Min viktresa på Itrim har i stort sett gått bra, även om den kantats av några fartgupp som hänger ihop med den period på jobbet jag mådde som sämst. Totalt gick jag ner 35 kg och nådde min målvikt i april. Efter april har det svåra varit att hitta bra rutiner som gör att jag varken går upp eller ner i vikt. Det har inneburit en del upp och en del ner medan jag försöker hitta rätt läge. Under sommaren blev det också en del upp, men inte mer än jag kan hantera nu i höst. Den här resan går åt rätt håll om man ser på det stora perspektivet. Det har jag inget emot att blogga om. Mina tankar fastnar dock ofta på vad vågen säger just den lördag jag ställer mig på den. (Jag väger mig varje lördag morgon.) Jag kan bli jättefrustrerad om jag har gått upp lite, eller inte gått ner tillräckligt mycket just den senaste veckan. Detta vill jag inte blogga om. Dels för att det är helt ointressant i det stora hela, dels för att jag fortfarande känner olust över att berätta för folk vad jag väger.

Totte och jag har jobbat mycket med att kommunicera bättre med varandra och hitta en vardag där båda (plus Neo) känner att de trivs och har möjlighet att göra det de vill samtidigt som det som måste göras blir gjort. Ibland känns det helt hopplöst och ibland känns det hur lätt som helst. Det här vill jag inte heller blogga om nu när det går i rätt riktning. Jag vill att vi ska få jobba med detta i fred. Sedan kan jag börja skriva beröm till Totte här på bloggen när jag känner mig lycklig över allt han gör för mig, utan att det grusas av sådant han gör som får mig att känna mig ensam och vilse.

Jag vill inte prata om varför Neo inte har några syskon. Jag vill inte pratat om varför jag inte vill prata om varför Neo inte har några syskon. Jag vet inte varför jag inte vill prata om varför Neo inte har några syskon, och det vill jag inte prata om heller. Jag vet inte ens om jag vet varför Neo inte har några syskon. Det enda jag vill meddela är att jag alltid har velat ha minst fyra barn och den drömmen har inte förändrats. Nu vill jag inte prata något mer om det heller.

Nu när det ändå känns mycket bättre i vissa avseenden ska jag ta mig tid att blogga om vadsomhelst vilken dag som helst. Jag tycker bäst om att skriva om mina innersta tankar, men när dessa inte är öppna för allmänheten kan jag i alla fall blogga om vad jag gjorde i torsdags. Kanske känns det bra att åtminstone skriva något igen.

Neo är hos farmor och farfar i Göteborg och Totte är i Trollhättan hos en kompis. Nu hade jag världens chans att sova ut i morse. Inget barn som väcker en och vill ha frukost. Inga planer för dagen som måste göras innan lunch. Dessutom somnade jag nog inte före halv ett i natt. Jag såg fram emot att sova till tio.

Men vad är det som händer? Jo, jag vaknar redan vid fem och tvingar mig själv att somna om igen. Sedan vaknar jag klockan sju och tvingar mig att somna om. Men klockan 07.48 finns det inte en möjlighet att jag ska kunna somna något mer, så jag går upp. Kan jag verkligen ha sovit klart redan? Det här är ju upplagt för att jag ska bli trött ikväll.

Det här med att gå upp kvart över fem varje vardagsmorgon har verkligen satt spår i kroppen. Jag sov ju tills klockan var två och en halv timme mer i morse än igår morse. Men jag sov inte fler timmar eftersom jag gick och lade mig mycket senare. Det känns irriterande att inte utnyttja chansen att sova ut, men det känns ganska härligt att ha en hel lördag framför sig och inte ha sovit bort hela förmiddagen. Jag kanske har blivit vuxen.

Grabbarna har lämnat stan, så för att inte sitta helt ensam på fredagskvällen så gjorde jag pappa sällskap och tittade på Let's dance finalen. Mamma var iväg på något också, så det var bara jag och pappa.

Vi lagade den otroligt avancerade maträtten tacos och jag konstaterade att jag är sämre än min far på att laga mat. Jag som alltid har tänkt att han är sämre än mamma på att laga mat. Det betyder att jag är sämst av alla på att laga mat. Men det gör inget för Totte är ju bäst på att laga mat, och när han inte är med kan man ju göra tacos! Men jag fokuserade mest på efterrätten. Sådant kan jag!

Igår kväll kom jag igång med löpträning inför VårRuset och Tjejmilen. Jag, min syster och vår brors tjej ska springa Tjejmilen i september. Det ska bli så kul!

Till min stora glädje upptäckte jag igår att min vanliga runda från mina föräldrars hus även går förbi vårt nya hus. Jag har alltså sprungit förbi min blivande villa i flera års tid, när jag har varit på besök hos mina föräldrar och tagit en löprunda. Nu kan jag fortsätta med samma runda, fast börja vid mitt hus. Perfekt!

För att vara första löprundan på länge så är jag riktigt nöjd med resultatet. Jag sprang 3,66 km på 21 min och 40 sek. Om jag kan hålla den takten är jag nästan nere i 27 min på 5 km som är mitt mål för VårRuset. Men jag måste testa att springa två varv så att jag vet hur länge jag orkar hålla samma fart.

Mina linser har inte känts helt bra de senaste dagarna. Jag var till optikern i Uppsala och gjorde synundersökning för första gången på elva år, så det hade hänt en hel del med min syn sedan sist jag var där. De ringde och fick uppgifter från Göteborg om vilka styrkor jag har på ögonen. Sedan gjorde vi syntest med linserna i och konstaterade att det är oförändrat sedan mitt senaste besök i Göteborg för ett halvår sedan.

När jag skulle sätta i linserna för ett par dagar sedan tyckte jag att det var konstigt att de hade markerat att den starkaste linsen skulle vara till höger öga, fast jag är säker på att jag alltid har sett sämre på vänster öga. Då tänkte jag att de måste ha skrivit fel på vilken som är höger och vilken som är vänster. Därför vände jag på det och satte i den de markerat som höger i vänster öga och tvärtom. Det kändes dock inte helt rätt och jag har tyckt att jag har sett lite dåligt dessa dagar.

Idag ringde jag optikern och frågade vilka styrkor jag egentligen har på mina ögon. Dels ville jag veta om de hade förväxlat höger och vänster (eftersom jag är säker på att jag ser sämre på vänster), dels ville jag veta om jag överhuvudtaget fått med mig rätt linser (för jag har ju växlat tillbaka, men det är ändå inte bra). Jag fick svaret att det ska stämma det som de har angivit som höger och vänster. De har antecknat dessa styrkor utifrån vad Göteborg sa när de ringde och frågade. Däremot var jag välkommen in på ny synundersökning kostnadsfritt om linserna inte känns bra så att jag kan byta. Han skulle dock ringa Göteborg igen och dubbelkolla.

Fem minuter senare ringde han tillbaka och bad så hemskt mycket om ursäkt. Han hade kollat med Göteborg och styrkan på vänster öga ska vara mycket starkare än vad jag har fått. Optikern som ringde första gången hade hört fel på en siffra. Jätteknäppt, men det känns skönt att det är utrett nu. Det var inte jag som hade blivit tokig. Jag ser verkligen sämre på vänster öga och jag borde verkligen se bättre än vad jag har gjort de senaste dagarna, när jag har linser.

De har beställt nya linser med rätt styrka åt mig. Tills vidare får det bli glasögon. Jag ser bättre med dem, men framförallt slipper jag huvudvärken som jag har haft de senaste dagarna som jag har trott berodde på vätskebrist.