Inlägg publicerade under kategorin Själsligt välbefinnande

Av Erica - 31 juli 2013 00:22


Jag ligger här i sängen och lyssnar på stormen utanför. Vinden susar och regnet smattrar mot golvet på uteplatsen. Då och då lyser en blixt upp en ram runt de fördragna persiennerna och åskan dånar mäktigt.

Jag ligger här lugn och njuter av naturens skådespel. Det är mysigt att ha stormen så nära, utan att bli blöt. Sådana här kvällar är livet som bäst.

Av Erica - 10 juni 2013 23:34


Jag tror att jag skulle må bra av mer kultur i livet. Mitt intresse för vetenskap är helt klart inte bra för mitt eget bästa. Allt funderande på vad som finns bortom universums slut och hur en mänsklig hjärna egentligen är uppbyggd, gör mig mer deprimerad än tillfredsställd. Jag är så nyfiken att jag inte kan låta bli att ta reda på allt som vetenskapen har lyckats lista ut, men allt leder bara till fler frågor. Tidsperspektiven är överväldigande oändliga när man funderar på sådant här. Väldigt mycket inom djurlivet och inom statistiken kan också få mig att känna mig som en obetydlig maskin. Som att det inte är någon mening med någonting, för livet har sin gång oavsett vad jag fyller mitt liv med, och när det hela är färdigt är jag bara statistik ändå.

Men så plötsligt blandas känslor in i det hela och livet får mening igen. Jag lyssnade på låten Mio min Mio nyss och den fick mig att rysa. Det är säkert en blandning av nostalgi och beundran. Just den strofen när hon sjunger "Mio min Mio" är så bra! Plötsligt spelar det ingen roll vad som finns bortom universum eller hur hjärnan fungerar. Det finns så många människor som har hittat på så många olika saker (låtar, filmer, mönster, böcker, serier, bilder, dikter, till och med reklamfilmer) som fyller mitt liv med upplyftande innehåll. När jag konsumerar kultur kan jag leva i nuet. Även om jag slutar som statistik skulle jag aldrig vilja missa resan dit, för det finns så många otroliga saker att se på vägen!

Av Erica - 2 juni 2013 01:28


Jag tänker på döden varje dag nu. Jag ska dö. Mina föräldrar ska dö. Och Neo ska dö. Det känns tungt. Men jag låter inte tankarna gå in på det något djupare. Hur står folk ut med tanken på att alla ska dö?

Av Erica - 22 maj 2013 15:10


Jag njuter storartat av att hämta Neo på förskolan och inte jobba något mer idag! Nu lyser han faktiskt upp och tittar på mig när jag kommer!

Av Erica - 4 mars 2013 00:22


Vilket underskattat nöje det är att sova middag med bebis. Jag sov middag med Neo idag och det var helt underbart! Man har ju förstått tidigare att det är bra att passa på och få lite sömn när bebisen sover, men det har alltid låtit som ett nödvändigt ont, aldrig som ett nöje.


När Neo var yngre och somnade i mitt knä när jag satt i soffan brukade jag tycka att han var mysig, men att jag egentligen satt obekvämt och hellre kollade på TV än att sova själv. När han blev äldre ville jag hellre hinna med att fixa saker i hemmet så jag såg till att han somnade ensam i vår säng eller på soffan.


Idag försökte jag varken kolla på TV eller fixa nödvändiga saker. Jag satt inte obekvämt heller utan såg till att ligga bekvämt och hålla om Neo mysigt. Vilken befrielse det var att bara få sova! Och vad underbar och mysig Neo är när han ligger och gosar in sig i armvecket!


Jag tror att det här får bli en stående punkt på schemat under min föräldraledighet, att sova middag med bebis. TV:n kan jag strunta i. Den tillför ingenting som betyder något här i livet! Åtminstone inte jämfört med en livs levande underbar liten älsklingsbebis. Fixandet får jag göra om jag har tid senare. Det går säkert mycket fortare att göra det senare, när jag har fått fylla på krafterna med en lugn stund av kärlek, lycka, ro och närvaro! Jag har hittat meningen med livet!


Av Erica - 12 mars 2012 23:29


Jag går av bussen och känner solens strålar kyssa min kind. Våren ler mot mig och jag känner mig lycklig. Jag hinner stanna upp i mitt inre och inse att jag är riktigt lycklig. Jag har varit det länge nu, men det syns bäst i vårsolen.


Jag tittar ner på min mage och är lika lycklig över livet där inuti som över Totte och att jag nu är gift med Totte. Det känns för första gången inte helt skrattretande att tänka att jag är vuxen. Men det känns inte helt sant heller. Jag är bara lycklig för att just Totte är min man, lycklig för att just Embryon ligger i min mage och lycklig för att våren kom i år också.


Jag känner mig ensam på ett bra sätt, när jag går här ensam i solen. För jag är ju inte ensam på riktigt. I magen är min bebis med mig. Ringarna på mitt finger påminner mig om att Totte alltid är med mig. Jag hör vårfåglarna kvittra, fast jag inte ser dem. Om bara några minuter kommer jag fram till mina föräldrars hus där pappa väntar och mamma och min bror kommer senare. Mobilen tar emot ett sms av min syster.


När man har alla dessa personer med sig, inom sig, kan man vara lycklig av att vandra ensam i vårsolen.

Av Erica - 12 mars 2012 07:51


Vi människor måste grovt ha missuppfattat begreppet tid. Att ge tid en annan betydelse har potential att lösa alla de stora frågorna: Vad fanns innan Big Bang? Vad finns där universum tar slut? Vad är meningen med livet? Vad händer när vi dör? Inget av det där är klurigt längre om tid är något helt annat än vad vi tror att det är. Kanske kommer allting att framstå som uppenbart en dag när tid inte längre är tid. Det skulle vara skönt!

Av Erica - 24 november 2011 15:23


Ju mer jag tänker på det desto tydligare blir det för mig att jag är som gjord för att föda barn. Ju mer jag läser om graviditet och förlossning i böcker och tidningar desto säkrare blir jag på att det är det här jag är till för.


Graviditetens symptom beskrivs ofta som trötthet, humörsvängningar och sugen på konstiga saker. Även om det där stämmer väldigt bra in på mig nu, så måste jag erkänna att det där har stämt bra in på mig i hela mitt liv. Det här är inte på något sätt första gången i mitt liv som jag sover till kl 13 om jag inte ställer väckarklockan. Det är snarare regel än undantag. Dessutom har jag aldrig haft några problem att somna på tåg, i soffan med en bok, eller vid skrivbordet när jag jobbar. Jag har haft en period av extra trötthet nu, men det är inte som att det är direkt okaraktäristiskt för mig att vara trött.


Humörsvängningar har jag alltid haft, vilken dag som helst. Det kan Totte skriva under på, och även mamma och säkert fler av de som känner mig på riktigt. Jag kan vara superglad utan anledning och ha all energi i världen att baka fyra olika sorters kakor till fika. Men jag kan också bli ledsen utan anledning och tycka att allt är meningslöst och inte ens orka borsta tänderna. Dessutom reagerar jag alltid starkt på när Totte gör något. Gör han något dåligt får han en utskällning utan dess like och gör han något bra så får han massor av pussar.


När det gäller konstiga saker att vara sugen på så är inte det heller ovanligt. Flera gånger i mitt liv har jag plötsligt blivit sugen på rå köttfärs. Jag har aldrig ätit det, men jag har blivit helt sjukt sugen på det vid flera tillfällen. Olika sorters godis har jag också för vana att bli sådär akut sugen på. Blir jag oövervinnerligt sugen på vit Toblerone så finns det inget annat godis i världen som kan stilla mitt sug. Detta var extremt irriterande för några år sedan när just vit Toblerone bara gick att få tag på utomlands.


Gravidsymptom har jag med andra ord haft hela mitt liv. Detta gör att det inte är så stor skillnad att tackla dem nu än i vanliga fall. Jag säger inte att det är lätt att tackla dem. Det är asjobbigt att hålla sig vaken på jobbet och att inte ha det godiset hemma som man är sugen på, men det har alltid varit jobbigt. Det är alltså inte så stor skillnad för mig att vara gravid. Det är alltid jobbigt att vara jag.


Alkohol trodde jag kanske skulle bli ett större problem än vad det är. Jag fick för mig att jag verkligen skulle sakna ett gott glas vin till maten. Men det känns snarare som att jag nu slipper en extra syssla jag har ägnat mig åt de senaste tio åren. Det är jätteskönt att inte behöva tänka på vad jag ska dricka eller vilket vin som kan vara gott. Framförallt behöver jag inte försöka hitta tid till att dricka alla vinflaskor vi har fått. Det har varit lite av en uppgift att dricka alkohol och nu slipper jag det.


Innan jag fyllde 18 år drack jag ingen alkohol, hur konstigt alla än tyckte att det var. Då kunde jag ha hur kul som helst på fest med mina supande kompisar. Sedan blev det jobbigt med alla frågor om varför jag inte drack, vilket gjorde att det inte var kul längre. Nu kan jag återigen gå på fest och ha hur kul som helst tillsammans med ett drickande sällskap, och jag slipper frågorna för alla tror att jag inte dricker bara för att jag är gravid.


Så slutligen förlossningen som jag egentligen inte kan veta någonting om än. Det jag har läst är att det är bra om man inte ger upp, visar sina känslor och inte är rädd för att ”inte vara sig själv” inför sin man.


Det är väldigt sällan jag ger upp när jag har bestämt mig för att göra någonting. Jag kan sitta uppe hela nätterna och gråta över hur jobbigt eller svårt det är, men jag ger inte upp. Som när jag gjorde inbjudningskorten till bröllopet till exempel. De ska bara bli färdiga. Jag är inte villig att rucka på en enda detalj för att det ska bli minsta lilla lättare. Har jag bestämt mig för att jag ska göra dem och hur jag ska göra dem så gör jag dem helt enkelt så. Det får ta hur mycket blod, svett och tårar det vill. Andra exempel är att jag har sprungit Tjejmilen, pluggat grekiska med VG som resultat när jag egentligen inte hade tid för annat än bröllopsplanering och jobb samt lärt mig att cykla enhjuling en gång i tiden.


Visa känslor är jag bäst på. Kanske till och med för bra. Inför Totte finns det inga gränser. Jag kan storgråta, skratta ihjäl mig, ligga totaldeppad på soffan och inte ens försöka se glad ut för hans skull eller titta rakt in i hans ögon och le bara för att jag älskar honom. Andra som känner mig vet också att jag kan få utbrott och att jag kan få skrattattacker. Oftast bryr jag mig inte om ifall folk på stan råkar se mig. Om jag är ledsen så gråter jag, även om jag går på stan. Om jag har ont är jag dessutom en av de få personer jag känner som faktiskt inte går in i fällan när jag får frågan ”Känns det bättre nu?”. Jag brukar svara nej, om det inte känns bättre. Folk brukar bli förvirrade av det. De förväntar sig inte ett svar på frågan. De frågade bara för att visa sitt medlidande. De förväntar sig att man svarar ”Ja, lite bättre.” bara för att visa sin uppskattning över att de bryr sig.


Jag är inte ett dugg rädd för att inte vara mig själv heller. Jag vet knappt hur jag är när jag är mig själv. Det beror bland annat på humöret. Och Totte är en av de få personer som har sett mig i alla mina jag. Han har till och med sett mig ge upp. Jag visar honom alla mina styrkor och alla mina svagheter, utan att skämmas. Under förlossningen kommer jag säkert att visa ett jag som jag aldrig har visat hittills, men det blir bara ett nytt jag på listan. Totte är min klippa, min trygghet, mitt inre. Det jag inte vågar visa för honom finns inte. Han kommer säkert att bli arg eller ledsen om jag skriker på honom, men jag är inte rädd för det heller. Jag nästan väntar mig att han inte ska förstå mig, så det blir ingen nyhet. Jag är inte rädd för att han ska sluta älska mig hur hemsk jag än är och hur arg han än blir.


Sist men inte minst har jag läst att man kan få panik och dödsångest när man föder barn. Det är ju skitjobbigt, men inte heller någonting nytt för mig. Jag vet att jag ska dö, och ibland har jag panikångest över det. Vid förlossningen känns det snarare som att det kommer att vara lättare att hantera den känslan än i vanliga fall. Då har jag förmodligen så mycket fysisk smärta att koncentrera mig på att jag inte har tid att dö också. Det är bara att ta sig igenom smärtan. Lite som när jag flög hem från Grekland i somras när jag var så förkyld att jag inte kunde svälja. Varje andetag var en prövning då jag vara tvungen att lyckas svälja mitt eget saliv för att kunna ta ett nytt andetag. Jag har aldrig varit så fullständigt orädd för att flyga i hela mitt vuxna liv.

Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2023
>>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards