Om man startar dagen med en bra frukost så blir det en bra dag.

Regnet ska inte få stoppa mig. Ser ni hur bestämd och entusiastisk jag ser ut när jag förbereder mig för att cykla till jobbet idag igen? Men till skillnad från igår måste jag nog ha regnjacka på mig, och packa ner mobilen i en vattentät väska.

Valdemar tog det lugnt i soffan idag. Såhär söt var han då:

Sedan jag började blogga har jag börjat ta många fler bilder med min mobilkamera än vad jag gjorde förut. Det är inte bara för att jag vill lägga ut bilderna på bloggen, utan jag tar många bilder som inte hamnar på bloggen också. Det är nog för att jag tänker ”Ska jag blogga om det här eller inte?” och då kommer jag på att jag kan ta en bild oavsett vad svaret blir. Det är alltid trevligt att ha bilder på saker man har sett eller gjort. Jag är glad att jag har blivit så mycket bättre på att ta bilder.

Men det får inte gå till överdrift. Det får inte kännas som att ögonblicket gick till spillo om man bara upplevde det, men inte hann ta en bild av det. Det viktigaste är att uppleva. En bild är bara ett sätt att starkare hålla ögonblicket i minnet och ett sätt att visa för andra hur det var. Jag kan inte ta en bild på Valdemar varje gång han är söt. För det första skulle jag inte göra annat än att ta bilder på Valdis i så fall. Och för det andra är vissa söta miner bara till för mina ögon. Det är mellan mig och honom och det är fint att det inte finns några andra bilder än våra minnesbilder, för det är minnesbilderna som visar bäst hur vi kände just då.

Valdis insåg att han inte hade lekt med sina gosedjur på länge, så han letade upp Mu och Nin och myste ner sig med dem i en dunstrumpa. Ett kärt återseende.

Wilma är här på besök och ska stanna hela helgen. Jättekul! Men alla gosedjuren har gömt sig högt uppe på en bokhylla för att de är rädda att bli bitna. De kommer nog att ha det bra där, så får de komma ner sedan, när Wilma har åkt hem.

Valdemar lade sig och sov uppe på alla våra kuddar efter att vi hade gått upp. Han såg ut som prinsessan på ärten. Men jag tror inte att han skulle ha märkt om vi hade lagt en ärta underst. Han ville nog bara testa hur det var att sova högt upp. Söt var han i alla fall, min Valdis på ärten.

Maddi var modig nog att rida på Wilma en stund. Men han vågade inte rida utan att Totte höll i honom. Maddi ville att Totte snabbt skulle kunna rycka undan honom om Wilma skulle vända sig om och försöka bita honom.