Senaste inläggen

Av Erica - 2 mars 2016 23:50


På gravidyogan idag pratade de andra tjejerna om att det börjar bli tungt och jobbigt, att man känner sig osmidig och att dagsformen avgör om man orkar gå en promenad eller inte. Flera pratade om att det gör ont också. Jag känner inte alls igen mig i det där!

Det enda jag kan hålla med om är att det är lite osmidigt att sätta sig upp när man har suttit i soffan eller legat ner. Man måste liksom ta sats på ett visst sätt eller resa sig från sidan istället för rakt fram. I övrigt förstår jag inte alls vad de snackar om. Ingenting gör ont och ingenting är jobbigt. Har jag en lyxgraviditet eller vad är det frågan om?

På ett sätt tror jag faktiskt att jag är välsignad med lyxgraviditeter. Jag har ju till exempel inte mått illa en enda dag av varken den här graviditeten eller när jag var gravid med Neo. Hittills har jag heller inte haft någon foglossning som känns av under någon av graviditeterna. Det måste ju vara en fråga om tur eller bra gener. Om jag hade mått illa eller haft ont i fogarna så är det klart att jag också hade tyckt att det var jobbigt.

Men på ett sätt tror jag att det är en fråga om inställning också. Jag upplever inte alls att jag känner igen mig när tjejerna på yogan säger att det börjar bli tungt. Ändå har jag helt tappat förmågan att gå snabbare än snigelfart upp för trappor eller uppförsbackar. Det löser jag genom att rutinmässigt ta hissen/rulltrappan nu, istället för trapporna som jag alltid tog förut. Därmed tänker jag inte på att det är tungt. Om jag måste ta trappan upp någonstans så löser jag det genom att gå i snigelfart. Inte ens då tänker jag på att det är något negativt.

Det här med promenader känns också som en fråga om inställning. Jag går till jobbet från tåget varje dag nu, precis som jag gjorde innan jag blev gravid. Jag ser ingen anledning att ge mig själv ett val i den frågan, så länge jag inte skadar mig själv eller barnet. Jag går tiotusen steg om dagen, precis som förut, och hittills går det alldeles utmärkt. Det är dock sant att dagsformen avgör hur lång tid det tar för mig att gå till jobbet. Det varierar mellan 25 och 35 minuter. Innan magen tig det oftast bara 20 minuter. Men det gör ju inget.

Det är tråkigt att inte känna samhörighet med de andra gravida, men det är jätteskönt att inte känna att graviditeten är jobbig på något sätt. Jag är hellre positiv och smärtfri även om det innebär att jag inte har någonting att prata med de andra blivande mammorna om på yogan.


Jag ser knappt ens gravid ut rakt framifrån, fast jag är i vecka 30. Från sidan ser man dock hur stor magen jag har.

Av Erica - 2 mars 2016 21:55


Vi är sjuka allihop här hemma. Det började med att Neo kom hem sjuk från sin farmor och farfar. Sedan blev Totte smittad ganska omgående. Jag klarade mig ett bra tag och kände mig fortfarande frisk och var och tränade i måndags. Sedan kom hostan, mattheten och snoret även till mig.

Nu turas vi om att vabba och jobba hemifrån i mjukisbyxor. Det funkar, men det är så himla jobbigt att inte orka göra något annat än det nödvändigaste och att inte klara av att tänka eller planera. Nu hoppas jag att vi blir friska allihop innan veckan är slut.

Av Erica - 21 februari 2016 10:42


Det har varit en period av dålig sömn sedan magen blev för stor för att ligga på mage och sova. Jag har vaknat varje gång jag vill vända mig och då oftast fått hejda mig själv från att lägga mig på mage. När man inte är gravid vänder man ju sig i sömnen flera gånger per natt, men nu har jag alltså vaknat alla dessa gånger och fått kämpa mig in i ny position med den stora magen.

Den senaste veckan har jag dock sovit bättre. Jag vaknar inte och vänder mig. Men jag vänder mig inte i sömnen heller. Jag ligger helt enkelt still och sover. Det känns lite oroväckande. Kan man inte få liggsår av att ligga still för länge? Lyckligtvis vaknar jag fortfarande med ungefär fyra timmars mellanrum och är kissnödig. Då passar jag på att byta sovställning efter att jag varit på toa.


I natt låg jag på vänster sida och sov i fyra timmar. Det känns skumt, nästan overkligt, att vakna och ligga kvar exakt så som man somnade. Efter att jag kissat lade jag mig på höger sida och sov knappt tre timmar innan jag blev kissnödig igen. Sedan låg jag på rygg resten av natten. Skönt att få sova i så pass långa block igen!

Av Erica - 20 februari 2016 11:14


Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag älskar utsikten från min säng!


Himmel och träd får mig att känna mig ett med naturen. Det känns också som hemma på riktigt i och med att vi bodde med skogen precis bakom huset hela min skoltid.

Lyktstolparna och vägskyltarna som skymtar i nederkant får mig att känna mig delaktig i samhället. Jag befinner mig inte ensam mitt ute i skogen. Det finns folk i rörelse utanför mitt fönster. Det är en perfekt kombination.

Om jag lägger mig med huvudet lite högre kan jag se när bilar åker förbi ute på den "stora" vägen också. Men det är sällan någon svänger in här på vägen utanför huset. Det känns också bra. Jag ser aktiviteten, men blir inte direkt inblandad i den.

Om vi skulle flytta blir det absolut svåraste att ersätta, min utsikt från sängen. Det ger mig så mycket ro och delaktighet. Jag trivs verkligen just precis här!

Av Erica - 18 januari 2016 21:28


Min navel börjar se lite konstig ut. Den är grundare än vanligt och lite röd. Jag tror att den håller på och vänder sig ut och in.

När jag var gravid med Neo fick jag aldrig någon putande navel. Då gick jag upp mer i vikt och hade en massa mjukt fett runt magen även när den var som störst. Nu går jag inte upp lika mycket så naveln har nog förutsättningar för att vända sig i den spända magen.

Vi får se hur det blir. Det är nog inte dags än, även om naveln redan ser konstig ut.

Av Erica - 18 januari 2016 21:20


Nu ska det äntligen bli av att sätta upp nya tapeter. Vi har stört oss på tre väggar i det här huset ända sedan vi flyttade in. Nu har vi nästan helt säkert bestämt oss för dessa tapeter!

Till Neos rum:


Till vårt sovrum:


Till bebisens rum:

Av Erica - 14 januari 2016 21:05


Magen blir större och större samtidigt som Lillplutt sparkar runt mer och mer därinne. Häromdagen när Totte tog gravidbilder på mig ville Neo också bli fotat i samma position. Så jag tog kort på honom. Vem har störst mage?

Av Erica - 11 januari 2016 13:49


En fördel med att vara gravid är att man har en varmare kroppstemperatur. Det har jag verkligen märkt av den här vintern. I vanliga fall är jag en frysande isbit från oktober till april, oavsett hur mycket jag klär på mig eller hur varmt jag duschar. Jag kan bli varm på huden om jag har trippla filtar på mig, men mitt inre tinar liksom inte förrän i maj.

Nu när jag är gravid har jag inte den där kärnan av kyla med mig dygnet runt, vart jag än går. Det är jätteskönt! Jag kan fortfarande frysa om det är kallt ute och jag inte har klätt på mig ordentligt, men då blir jag varm igen när jag kommer in. Ibland behöver jag inte ens duscha för att bli varm. Och om jag duschar blir jag alltid varm inuti, inte bara på huden. Det är helt fantastiskt!

Förutom ren trivselfaktor så innebär det en del praktiska fördelar, när jag inte fryser konstant. Jag kan till exempel göra frukost endast iklädd nattlinne. I januari! Det har aldrig hänt förut. Om jag inte orkar eller vill klä på mig obekväma jobbkläder innan jag myser ner mig i soffan med frukosten (och det vill jag sällan) så brukar jag vara tvungen att krångla med diverse filtar svepta runt mig eller irriterande morgonrockar med alldeles för stora ärmar som hamnar i maten. Nu kan jag bara göra i ordning frukosten iklädd ett tunt nattlinne, utan att händerna fryser till oböjbara pinnar och kroppen viker sig dubbel för att den inte står ut. Sedan kan jag sätta mig i soffan med två filtar och värma mig. För jag blir ju fortfarande kall, men på ett hanterbart sätt.


Jag bävar inför nästa vinter när kärnan av kyla kommer tillbaka. Både den här graviditeten och graviditeten med Neo hade jag passat in så bra att de täcker hela vinterhalvåret. Neo värmde mig från en bit innan oktober till 16 april. Han kunde ju ha fortsatt till 23 maj som det var tänkt, men jag är ändå nöjd för den värsta kylan var över i mitten på april.

Den här bebisen har värmt mig sedan innan oktober också och tanken är att jag ska få vara varm till 11 maj. Det är perfekt! Undrar om man kan se till att vara gravid varje vinter. Det skulle verkligen underlätta mitt liv. Själv är jag född i september. Stackars mamma! Jag slutade värma henne precis innan den hemska oktoberkylan kom!

Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2023
>>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards