Valdemar försöker hitta det perfekta julpyntet genom att ...

... leka med tomten och pepparkaksgubbarna!

Neo gick luciatåg på förskolan idag. Han ställde sig längst fram i mitten, ungefär en meter framför alla andra och spexade så att det stod härliga till. Han stod inte still en enda sekund tror jag. Han vaggade hit och dit, låtsades att hans händer var kikare och vinkade glatt till mig och mormor och morfar. Ibland sjöng han lite också, men det var mest en bisyssla som var rolig när han hörde att de andra började sjunga någon julsång han faktiskt kunde texten på.

Jag tyckte att han var helt underbar och supercharmig. De andra föräldrarna kanske var mindre roade. "Vem är tomten som står mitt i vägen och flaxar så att man inte kan se det stillsamma luciatåget i bakgrunden?" kanske de tänkte. Men då får de tänka det. Min älskade tomte stal showen och de ska han inte be om ursäkt för!

Valdemar försöker hitta det perfekta julpyntet genom att ...

... klappa Rudolf med röda mulen!

Valdemar försöker hitta det perfekta julpyntet genom att ...

... sno staffansstjärnan från luciatåget!

Valdemar försöker hitta det perfekta julpyntet genom att ...

... sätta nejlikor i apelsinerna!

Två ultraljud har jag varit på idag. Först var vi på rutinultraljudet som jag har längtat ihjäl mig efter i flera månader. Det var jätteskönt att äntligen få se att Lillplutt finns där inne och mår bra! Jag skrattade så mycket att barnmorskan hade svårt att mäta alla ställen som skulle mätas. Till slut lyckades hon i alla fall och Lillplutt är proportionerlig och har bra mått. Alla organ fungerar som de ska, såvitt man kan se på ultraljud. Fötterna är raka och fina, så Lillplutt har inte klumpfot som storebror Neo. Allt är bara underbart superbra just nu! Hoppas att det får fortsätta så!

När vi först fick se ansiktet låg Lillplutt och smaskade i sig fostervatten. Man såg att munnen öppnades och stängdes fort hela tiden. Sedan låg Lillplutt och sprattlade och sparkade med benen både hit och dit. Det är en livlig krabat där inne. Det har jag ju även märkt hemma till och från.

Jag är väldigt glad över att barnmorskan inte sa "han" eller "hon" en enda gång. Vi vet alltså fortfarande inte vilket kön det är. Nu när allt såg bra ut ska det förhoppningsvis inte behövas fler ultraljud på Lillplutt, så det finns nog ingen risk nu att någon ska kunna försäga sig innan förlossningen. Skönt!

På det andra ultraljudet jag var på idag kollade en läkare upp hur lång min livmodertapp är. Det kan tydligen vara en indikation på om man riskerar att föda för tidigt. Neo är ju född fem veckor för tidigt, så då har jag ökad risk att föda för tidigt igen. Just nu var min livmodertapp normallång, så det såg bra ut. Men det kan ändras när som helst, så jag ska gå på kontroller varannan vecka och sedan var fjärde vecka sista två månaderna av graviditeten. Det blir ett himla spring till sjukhuset, men det är ju bra att de har koll på mig oh Lillplutt.

Valdemar försöker hitta det perfekta julpyntet genom att ...

... bada i julkulsbollhavet!

Arg är jag! Arg, inte bara för att rubriken inte gick att böja till korrekt svenska. (Ibland blir ju tolvåringar gravida. Hur skriver man ett gravid barn?) Arg är jag, för att vissa personer inte har vett nog att hålla sina åsikter om denna gravida kvinna för sig själva!!!

Det är aldrig någonsin okej att kommentera en gravid kvinnas vikt! Inte direkt till henne! Inte utan att ens fatta att man borde skämmas!

Okej, jag medger att det finns undantag för personer med vissa roller gentemot den gravida. Min barnmorska får gärna kommentera min vikt för att informera mig om eventuella förändringar jag borde göra i kosten för barnets skull. Min läkare hade också fått kommentera om det har betydelse för min eller barnets hälsa. Min man får kommentera den på ett sakligt sätt om han tänker föreslå kostförändringar hemma som gäller oss båda. Ett fåtal till personer i min närmaste krets skulle också komma undan med generella diskussioner på ämnet "Är det svårt att inte gå upp för mycket?" eller "Har du någon plan för hur du ska gå ner igen efter förlossningen?". Resten ska hålla käften! Speciellt de som inte ens vet vad jag väger!

Till och med min Itrim-coach låter bli att kommentera min vikt nu när jag är gravid. Han ingår bland de personer som får diskutera min plan att gå ner i vikt efter förlossningen. Han har däremot inte sagt ett ord om hur mycket/lite jag bör gå upp och lägger ingen värdering alls i vad vågen säger på våra möten.

Men så finns det två personer som har gjort tabben att faktiskt kommentera min vikt, fast de fullständigt ska skita i vad jag väger! Den ena hade vett nog att bara nämna sin kommentar för Totte och sedan försäkra sig om att han inte skulle berätta för mig. Men kom igen! Jag vet hur man listar ut alla Tottes hemligheter! Det hon sa var att hon trodde att jag skulle föda i februari, när hon såg min mage. Tack för den, säger jag som har beräknad förlossning i maj!

Den andra personen pratade med mig om att jag ska på ultraljud imorgon. "Då får du veta om det är två bebisar", sa hon, "för du har väl gått upp rätt mycket för att inte föda förrän i maj." Jag kände för att slå till henne rakt i ansiktet! Tänk om det inte är två bebisar nu då!? Fattar hon inte att hon just har kallat mig fet, rakt i mitt ansikte!? Hon skulle aldrig ha sagt så till en överviktig person! "Har inte du gått upp rätt mycket i vikt?" Då skulle hon ha skämts. Men nu när hon påstår att jag har gått upp mer än jag behöver med tanke på den (om det är en) bebis jag har i magen, så är det ju samma sak!

Även om jag helt uppenbart skulle ha gått upp flera tiotals kilo mer än nödvändigt, så tillhör hon inte den inre krets som ska nämna en enda bokstav om det! Låt mig få sköta min vikt, med den stöttning jag har från min familj, så kan ni andra bekymra er om era egna liv istället!

Jag sa ingenting till henne. Hon behöver inte få veta att jag blir arg. Det skulle inte hjälpa mig ett dugg. Det hjälper mycket mer att skriva av mig här. Hon är ändå uppenbarligen ett pucko som ändå inte skulle förstå om jag förklarade varför jag blir arg. Det skulle bara göra mig mer frustrerad. Det är inte vad jag behöver just nu.

Och för er som läser det här och aldrig skulle få för er att kommentera en gravid kvinnas vikt kan jag berätta att jag har gått upp tre kilo under graviditetens första halva. Det är inte för mycket om man läser 1177:s riktlinjer!

Jag hade blivit arg även om de hade haft rätt för de ska skita i min vikt! Men ärligt talat så tycker inte jag personligen att det ser ut som att jag ska föda i februari eller ha tvillingar! Fast tvillingar har jag hört att det inte nödvändigtvis går att se utanpå, för det är mer en fråga om hur de ligger i magen om den ser större ut eller inte.