Senaste inläggen

Av Erica - 1 december 2016 12:00


I lucka 1 hittade vi ramar med vinterlandskap och bilder på Neo med tillhörande tomteluvor. Vi satte in bilderna i ramarna. Neo blev bekymrad över att texten i bakgrunden inte syntes längre och Iza ville bara ha paketet i munnen. Men på det stora hela var det en lyckad lucka!

ANNONS
Av Erica - 30 november 2016 12:00


Imorgon börjar vi att öppna barnens fina julkalender. Vad spännande det ska bli! Jag undrar om de kommer att uppskatta luckorna eller om det blir besvikelse för att det nästan inte är leksaker i något av paketen.

Dagen efter lägger jag upp bilder från lucköppningen, men jag bakdaterar inlägget så att det hamnar på rätt dag. Det blir roligare så om man kollar i bloggen nästa år, så att båda Valdemars julkalendrar och barnens julkalender hamnar på rätt dag i "för x år sedan".

ANNONS
Av Erica - 29 november 2016 22:40


Äntligen har jag fått mitt nya, underbara, gröna iPhone-skal! Lycka!

Av Erica - 29 november 2016 22:39


När jag gick av tåget i morse och steg ut på perrongen, så var luften kall, marken isig och människorna trötta. Det var fortfarande mörkt ute och horisonten gav inget hopp om förbättring. Jag tänkte att detta var ännu en vanlig vardag med jobb, snö och mörker. Det kändes sakligt och trist.

Sedan tänkte jag på att radiokalendern börjar på torsdag, så snart kan jag lyssna på den när jag går till jobbet på morgnarna. Spännande! Jag tänkte på att vi ska till Stockholm i helgen och gå på julmarknad och åka skridskor. Jag tänkte på julkalendern jag har gjort till barnen och på alla julkakor jag ska baka under december. Plötsligt kändes det som att något längtansvärt låg alldeles runt hörnet. Om bara ett par dagar kommer det att vara full fart med julstök och kalendrar varje dag. Härligt!

Jag tänkte på uttrycket "Lugnet före stormen" och konstaterade att på samma sätt var detta "Vintern före julen". Det jag upplevde idag var en så trist och avskalad vinterdag som bara vintern före julen kan vara. Snart drar allt igång och när man väl är inne i det finns det ingen återvändo, likt stormen. Det är bara att rida ut den.

En ensam liten tomte har jag pyntat med på nattduksbordet. Han symboliserar förväntan. Snart är den här! Snart är det oundvikliga, virvlande, underbara julen här!

Av Erica - 29 november 2016 22:21


I natt kom Neo upp till vår säng och hade haft en mardröm. Han fick självklart sova resten av natten i vår säng. Problemet var bara att Totte är förkyld och hade bullat upp med tre av våra fyra kuddar bakom sig, så att han kunde halvsitta och sova. Han hade dessutom Iza på bröstet för hon är också förkyld och hade vaknat tidigare på natten. Det var alltså uteslutet att lirka loss en kudde från dem.

Neo ville inte gå ner och hämta sin egen kudde och jag orkade inte heller. Det slutade helt enkelt med att Neo fick min kudde och att jag fick sova utan kudde resten av natten. Det var ganska obekvämt, men jag somnade om rätt så fort. Jag ska försöka lära Neo att ta med sin egen kudde i fortsättningen.

Av Erica - 25 november 2016 00:18


Barnen ska få en julkalender med olika saker eller aktiviteter i. Här på bloggen tänker jag lägga upp bilder från lucköppningen dagen efter. Det blir alltså en bildjulkalender på bloggen från 2 december till 25 december. Hoppas att det blir roligt!

Av Erica - 26 oktober 2016 00:55


Den här veckan har jag semester. Semester från jobbet och semester från Neo. Så långt som möjligt även semester från krav. Det är skönt, för jag orkar ingenting just nu.

Läkaren på vårdcentralen konstaterade efter ett blodprov att jag har något fel på sköldkörteln. Mer än så får jag inte veta förrän jag får träffa specialisten. Sedan jag fick veta det här har jag slutat pressa mig. Jag har slutat tvinga mig själv att hinna med allt. Jag har slutat försöka orka med allt. Jag har lyssnat på min kropp och inser då hur oändligt trött jag är. Kanske är jag trött för att jag har fel på sköldkörteln, kanske är jag trött för att jag har pressat mig så mycket och det kommer ikapp mig nu när jag saktar ner. Hur det än är så känner jag mig vilse.

Varje dag som har gått utan att jag har några ambitioner att göra mer än jag måste, känns meningslös och obekant. Jag vill inte leva så. Jag vill inte bara gå till jobbet, åka hem, äta vad Totte än har lagat, kolla på TV med Iza på magen och gå och lägga mig kl 20 (ibland innan Neo) för att jag inte orkar mer. Jag vill vilja göra mer än så. Men just nu orkar jag inte.

Jag känner mig vilse för att jag inte känner igen mig själv. När har jag någonsin varit en person som nöjer sig med att göra minsta nödvändiga? När har jag brytt mig om att jag inte orkar, ifall jag har bestämt mig för att göra något? När har jag saknat ideér om vad jag vill förbättra?

Jag känner mig vilse för att jag inte är helt säker på vad den här situationen beror på. Det kan vara sköldkörteln. Det kan vara tröttheten av att vara tvåbarnsförälder som har kommit ikapp mig. Det kan vara perioden med stress på jobbet som inföll när detta började eller stressen över de förändringar som sker på jobbet nu.

Jag känner mig vilse för att jag inte vet hur länge det här ska pågå, hur det ska lösas eller vem jag är som person när jag hittar ut på andra sidan. Kommer jag alltid att lyssna på min kropp från och med nu? Det vore väl jättebra, men känns också skrämmande. För hur ska man hinna göra allt som huvudet vill, om man inte pressar kroppen att fortsätta när den säger ifrån? Innebär det i så fall att jag måste lägga ribban lägre på allt här i livet och kommer jag fortfarande tycka att saker är kul då?

Det jag ser mest fram emot nu är föräldraledigheten i vår. Om jag fortfarande känner mig vilse då, så kan jag i alla fall välja ett lugnare tempo om jag vill. I normala fall skulle jag säga att det är jobbigare och mer krävande att vara föräldraledig än att jobba. Men det är för att jag i vanliga fall har så många ambitioner när jag är föräldraledig. Om jag skiter i att stimulera mina barn, tvätta, ta in posten, gå ner i vikt, träna, plocka undan saker hemma och följa TV-serier med min man, så är det enda jag verkligen måste göra varje dag: mata mig själv och barnen, lämna och hämta Neo på förskolan och byta blöjor. Där lägger jag ribban tills vidare. Sedan hoppas jag att lusten och orken att göra mer, kommer så småningom, för annars känns det ganska meningslöst.

Det känns redan lite bättre nu, för att jag orkade blogga. Här är därför en bild på mig och Iza från en dag då jag var glad. Det är dagen efter min födelsedag. Jag och Neo har gjort marsipanfigurer till min tårta. Orken hade börjat svikta, men jag hade inte varit till läkaren än. Jag lät det ta så lång tid det tog att baka tårtan med Neo och det gjorde mig glad att inte stressa.

Av Erica - 1 augusti 2016 00:30


Imorgon börjar jag jobba igen efter tre månader föräldraledighet. Det känns jättebra! Jag vill ha rutiner igen och kunna äta frukost när alla andra sover. Jag vill prata med vuxna människor och gå på toa med dörren stängd. Framförallt vill jag höra mig själv tänka.

Det bästa med att börja jobba igen är egentligen att Totte slutar jobba. (Han ska jobba måndagar, men i övrigt är han hemma.) Nu tar alltså någon annan hand om barnen hela dagarna, så att jag kan glida in på kvällen och bara mysa och leka lite med dem efter jobbet. Det blir nog en lagom dos barn.

Nästa gång jag är föräldraledig (i vår) hoppas jag att jag har fixat klart här hemma. Jag blir så sjukt frustrerad av att vara hemma en hel dag och ändå inte ha möjlighet att packa upp en enda flyttlåda. Det hämmar mig lite också, att jag tror att jag ska lyckas fixa om jag är hemma hela dagen, så då hittar jag inte på roliga saker ute. Jag stannar hemma och hoppas att den ena ska sova och den andra leka själv, precis när jag inte behöver göra lunch. Men så händer det inte och dagen är bortslösad istället för att vi kunde ha varit på piratlekplatsen hela dagen och haft kul. Det hade inte blivit vare sig fler eller färre lådor uppackade på det sättet, men jag och framförallt barnen hade haft det roligare så.

I höst har jag förhoppning om att fixa lite hemma vid två tillfällen. Det ena tillfället är när Totte tar med Neo och Iza till Göteborg. Då kan jag fixa på kvällarna efter jobbet och på helgen. Det andra tillfället är när jag tar ut en vecka semester för att jag har för mycket semester kvar. Då är ju Totte hemma och föräldraledig samtidigt. Då kanske han kan göra vad han brukar göra med barnen på dagarna, så kan jag få fixa i fred.

Förutom fysisk struktur på sakerna hemma, så tror jag att även struktur i form av rutiner hemma skulle underlätta. Om alla vet vad som gäller hemma så behöver vi inte bråka om det varje gång det ska göras, till exempel att man äter vid middagsbordet, inte framför TV:n. Det ska jag försöka införa under hösten också.

Om man vaknar upp varje morgon under föräldraledigheten och känner att det enda man behöver göra den dagen är att se till att barnen har det de behöver för att överleva, utvecklas och ha kul, så kan man nog ha en mer avslappnad föräldraledighet. Om det enda som behövde fixas i hemmet varje dag var den dagens tvätt, den dagens disk och undanplockning av de leksaker som lekts med den dagen, så skulle det vara möjligt att hinna med. Jag hoppas att det blir så i vår.

Trots frustration över hemmet har jag lyckats slappa lite med barnen den här föräldraledigheten också. Här var vi i skuggan på stranden och slappade:

Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sju Sorters Drömmar med Blogkeen
Följ Sju Sorters Drömmar med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se