Alla inlägg under september 2012

Av Erica - 29 september 2012 15:51


Det här fina mobilskalet fick jag av Totte i födelsedagspresent!




Av Erica - 29 september 2012 00:36


Valdemar var med på lyckat födelsedagsfika. Jag fick presenter av både honom, Neo, Totte, svärföräldrarna och svåger med tjej. Vi åt god mat som Totte hade lagat och drack gott vin. Sedan åt vi god tårta som Totte hade köpt och drack kaffe. Till sist kollade vi på bra film och myste i soffan. Imorgon ska Totte och jag avsluta firandet med att gå på restaurang medan vi har barnvakt. Trevligt!




Av Erica - 28 september 2012 01:30


Det är många som har berättat för mig de senaste veckorna hur jag borde känna, och hur jag borde tänka. Men det fungerar ju inte på det sättet. Även om jag förstår logiken i det, kan jag inte känna på ett visst sätt bara för att de säger åt mig att göra det.


Ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag känner längre. Jag vet vad jag vill känna, och så känns det inte. Jag vet hur jag verkligen inte vill känna, och så känns det inte heller. Men jag tror inte att jag kan stå still och stampa hur länge till som helst. Snart kommer jag att känna vad det är jag känner och då kommer någon att bli besviken. Jag vet bara inte än vem det blir. Jag önskar att jag hoppades att det inte skulle bli jag, men det känns inte så heller.


Av Erica - 18 september 2012 00:33


"Varför hör du aldrig av dig?" undrade jag nu när jag har tagit Neo och stuckit till Uppsala för att stanna en vecka. "Men jag läser ju bloggen!" svarade Totte då och berättade att han vet allt som Neo och jag har hittat på redan, så han behöver inte höra av sig.


Att jag inte har en aning om vad Totte har haft för sig tyckte han inte var någon anledning till att höra av sig. Han svarar ju (korthugget) på mina sms när jag skickar frågor, så det får räcka. Totte har ingen blogg och är inte jätteaktiv på Facebook, så jag kan inte veta vad han gör om han inte berättar det för mig. Min andra blogg som handlar om Neo skriver jag i flera gånger om dagen nu när jag är ledig och i Uppsala. Framförallt lägger jag upp bilder. Jag kan förstå att Totte tycker sig ha fått en tillräckligt bra bild av vad jag och Neo har haft för oss. Men jag kan inte förstå hur det får honom att inte vilja höra av sig!


Hur kul är det att vara gift med en blogg? Jag tycker ju att han ska smsa och fråga hur vi har haft det bara för att visa för oss att han bryr sig om oss, även om han redan vet vad vi har gjort. Om något så borde han höra av sig mer eftersom han vet vilka roliga grejer han kan ringa och ställa frågor om! Och dessutom vill jag att han ska vilja berätta för oss vad han har gjort. Som vanligt är han nöjd när han sitter på all information. Det är inte viktigt för honom att jag också vet allr.


Men det kan inte räcka att läsa på en blogg vad ens make har gjort i veckan. Man måste vilja få ut mer av sin relation. Mer mänsklig kontakt och känsla av samhörighet, omtänksamhet och förståelse. Att få veta vad ens make har gjort är inte ens halva anledningen till att man brukar fråga ens make vad den har gjort! Kärleken kan inte florera fritt via ett sådant envägsforum som en blogg är. Det minsta han kan göra är väl att kommentera inläggen i så fall!



Av Erica - 13 september 2012 22:55


Totte och jag kommer ständigt tillbaka till diskussionen om huruvida det är bättre att peppa varandra eller att inte tjata på varandra. Det jag kallar peppa kallar han tjata. Han är irriterad på att jag tjatar på honom varje dag. Jag är ledsen för att han inte peppar mig varje dag.


Nu senast kände jag mig extra ledsen för att jag inte har blivit mer peppad att packa upp min resväska från Tjejmilenresan för snart två veckor sedan. Det är inte Tottes fel överhuvudtaget att jag inte har packat upp den förrän nu. Jag kunde när som helst bestämma mig för att göra det själv. Men jag tycker bara att det skulle ha varit trevligare att bli peppad. Man har ju valt att leva ihop i en familj för att man vill få stöd att orka med allt jobbigt!


Det hade nog krävts rätt mycket pepp för att få mig att ta tag i den där väskan tidigare än idag på grund av att jag bokstavligen har jobbat dygnet runt den senaste veckan. Men jag hade uppskattat det väldigt mycket om Totte hade peppat mig, kanske till och med så mycket att han stod bredvid mig och vägrade gå tills jag var klar.


Nu ikväll när jag packade upp hittade jag de här löparskorna invirade i en plastpåse. Det blev ju ingen Tjejmil för att tåget till Stockholm råkade ut för signalfel, men min syster och jag sprang 1,3 mil hemifrån henne och hem till mina föräldrar i regnet istället. Det regnet lucktade inte jättegott nu ikväll efter att ha bott i mina skor i två veckor!




Av Erica - 13 september 2012 22:42


Dead line på jobbet är förbi. Det jag har jobbat för sedan mars har fått sitt resultat. Klockan 24.00 igår skulle allt lämnas in, och lämnade in gjorde vi. Men vi hann inte lämna in allt och hälften av det vi lämnade in gick inte fram. Världens antiklimax i natt ledde till dålig sömn och sen morgon.


Varken jag eller min chef tyckte att misslyckandet var mitt fel, trots att jag var projektledare. Det var snarare han som ständigt missbedömt tiden trots att jag uppmärksammat honom på allt som behövde göras. Jag kände ändå ett visst ansvar och framförallt en vilja att planera för ett bättre jobb nästa år. Vems fel det än var kändes det också väldigt tråkigt att ha jobbat hårt länge och inte få lämna in för att det saknas två timmar på slutet.


Vi droppade in på jobbet en efter en under förmiddagen, nedstämda men redo att ta nya tag. Då plötsligt fick vi det oväntade beskedet att det var okej att ta tre timmar till för att göra klart, på grund av allt tekniktrassel i natt. Adrenalinet flödade och hoppet kom tillbaka.


Den här gången gjorde jag inte misstaget att lita på vad min chef säger eller låta honom bestämma vad jag ska göra. Jag tog kommandot direkt. Efter ett kort möte om vad som behövde göras gav jag order till höger och vänster. När min chef började sväva iväg, som den visionär och tidsoptimist han är, sa jag direkt åt honom "Nej, du ska göra det här först!". Sedan såg jag till att alla hade uppgifter att göra för att använda deras fulla potential, ända tills allt var klart. Det kändes bra att få ihop allt till slut och det kändes inte alls konstigt att ta över och bestämma!


Med en halvtimme till godo var allt inlämnat, så vi hann till och med göra en extra sak. Det var oändligt mer tillfredsställande att gå hem från jobbet idag än igår natt. Allt slit fick till slut utdelning. Men vi måste ändå lära oss av våra misstag. Att lyckas på ren tur är trots allt inte ens hälften så tillfredsställande som att ha kontroll och lyckas för att man gör ett bra jobb.


Nu går livet vidare och nya arbetsuppgifter står och knackar på dörren så hårt att den nästan är sönderknackad. Det kommer inte bli lätt att vara föräldraledig två dagar i veckan nu!


Av Erica - 9 september 2012 01:35


Jag hatar att inte kunna sova när jag är för trött för att orka göra något vettigt! Det blir bara en massa onödiga timmars slösande på att ligga i sängen och inte göra någonting, eller titta på tråkiga TV-program för att inte bli galen.


Om jag inte somnar nu kommer jag inte orka gå upp tidigt imorgon för att göra det jag inte orkade göra ikväll för att jag var så trött att jag somnade i soffan. Varför ska det då ta flera timmar att somna i sängen? Borde jag gå upp och göra det jag ska istället så att jag slipper gå upp tidigt imorgon? Men nu har jag ju slösat bort flera timmar i sängen!


Allt känns bara hopplöst. Jag hatar att inte kunna planera när jag ska sova och helt enkelt sova då! Och jag hatar fortfarande lördagar! Ett enda långt slöseri med tid bara!


Av Erica - 7 september 2012 08:47




 

Förkylningen har tagit över mig, men jag jobbar ändå. Hemma har inte min man gått och lagt sig tillsammans med mig på flera månader. Han säger att det är en effekt av pappaledigheten, men jag vet nog att han kan spela dataspel sent även när han ska upp och jobba dagen efter. Mina kläder sitter inte som man skulle önska, vilket beror både på kläderna och på min kropp som har fött barn. Vi har fortfarande inte ens råd att köpa ett köksbord, och de möbler vi har är fulla med stök för att jag inte hinner städa medan Totte har all tid i världen att stöka ner.


Då, mitt upp i allt elände, kom jag på att jag är lycklig. Jag har länge tänkt att jag skulle vara lycklig om jag hade ett kontorsjobb i Göteborg. Ända sedan jag jobbade på ICA för fyra år sedan har jag tänkt så. Och nu plötsligt har jag ett kontorsjobb i Göteborg. Jag har inte tänkt på det förrän nu, för det hände så succesivt. Först jobbade jag lite hemifrån, sedan fick jag ett skrivbord att sitta vid när jag inte var i Falun, och nu är jag överflyttad från Falun till Göteborg helt på papper också. Det är nog där det smög sig på. Jag satt kvar vid mitt nya skrivbord i Göteborg och visste inte riktigt när de flyttade över mig på det där papperet. Det visade sig vara första september. Så nu är jag här, i Göteborg, med ett kontorsjobb. Jag är lycklig!


Det bästa är att jag verkligen är lycklig också. Jag är inte alltid glad, men jag är lycklig. Självklart kan man vara lite nere när man är förkyld, har mycket på jobbet, saknar sin man på nätterna, är tjock och pank. Men det är ju bara detaljer. I stora drag är ju allt bra. Jag sover hemma på nätterna, jag åker till jobbet och jobbar med trevliga kollegor på dagarna och när arbetsdagen är slut åker jag hem till man och barn och äter middag. Det är så bra det bara kan bli.


Men vad fort jag glömde ändå. Vad fort jag glömde hur jobbigt det är att sova på hotellrum, jobba hemifrån eller jobba kvällar och helger. Vad fort jag började se det som en självklarhet att äta middag med Totte varje dag. Vad fort jag blev så lycklig att jag började hänga upp mig på detaljerna. Och vad fort jag flyttade fram mitt mål och min bild av vad lycka är. Nu tror jag att jag ska bli lycklig när vi bor i villa. Men med en titt i backspegeln vet jag att jag är lycklig nu. Möjligen blir jag ännu lyckligare när vi hittar en villa.


Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< September 2012 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards