Alla inlägg under juni 2010

Av Erica - 30 juni 2010 22:37



Den här fina bröllopstårtan såg jag i ett skyltfönster på ett konditori, när jag var på promenad idag. Det är synd att jag aldrig är i Göteborg så att jag kan råka se sådant här i affärer där det faktiskt kan bli aktuellt att köpa saker till bröllopet.


Egentligen har jag redan en exakt bild av hur jag vill att bröllopstårtan ska se ut, men jag antar att jag får nöja mig med en jag tycker är fin. Den behöver ju inte se ut precis som jag har tänkt mig. Den här är ändå riktigt lik min drömbild. Enda skillnaden är nog färgen. Jag har tänkt mig min tårta som vit med rosa och gröna detaljer, inte helt rosa som den här. Men den är fin!



Det här söta brudparet gillar jag också. De knubbiga, gulliga i mitten alltså, inte de supersmala, sofistikerade, överseriösa i bakgrunden, även om de råkade hamna i fokus. Jag tycker att de allra flesta tårtbrudpar ser så fruktansvärt vuxna och seriösa ut. Det är inte alls så jag upplever mig själv och Totte. Vi är unga, roliga och avslappnade. Vi kommer inte att bli vuxna och seriösa bara för att vi gifter oss. Därför vill jag inte ha ett vuxet brudpar på tårtan heller. Hoppas att det finns ett som liknar det här söta i Göteborg!

ANNONS
Av Erica - 29 juni 2010 11:26


Idag har jag stört mig väldigt mycket på att folk som hjälper mig med saker inte berättar för mig att de har hjälpt mig med dessa saker. Hur svårt kan det vara att bara nämna för mig att det är gjort nu, så att jag kan slappna av, och kanske till och med säga tack!?


En person mailade jag till igår och bad om att få en sak skickad till mig. Det var ganska bråttom, så idag, när jag fortfarande inte hade hört något ringde jag upp personen och förklarade läget. Då svarade han att han redan hade skickat det, och lät nästan lite förvånad över att jag ringde. Om han hade svarat på mailet igår och bara skrivit ”Fixat!” så hade jag ju inte behövt ringa och undra idag. Dessutom hade jag nog mailat ett ”Tack!” tillbaka. Det hade varit både trevligare och mer effektivt.


Lika dumt blir det när jag kopierar upp en hel bunt med papper som vi ska använda på jobbet, och så visar det sig att någon kollega redan har kopierat upp allt. Slöseri med papper! Stackars natur! Här kan man tycka att det lika gärna kan vara jag som borde berätta för kollegan att jag tänker kopiera upp. Men när det är jag som är anställd som administratör, och det dessutom är jag som brukar kopiera upp papper, så tycker jag nog inte att det är jag som borde ha handlat annorlunda.


Jag sitter dessutom fortfarande och undrar om jag har fått hjälp eller inte, av en person som jag pratade i telefon med för mer än två veckor sedan nu. Hon skulle ta upp min fråga med en annan kollega. Hon kanske har gjort det och kommit fram till att det inte går att göra något åt saken. Eller så funderar de fortfarande på hur vi ska göra. För jag tror inte att hon bara har struntat i att hjälpa mig genom att ta upp det här med kollegan. Men vad vet jag. Jag har ju inte hört något.


Om vi har sagt att jag ska köpa mjölk, och Totte köper det för att han fick tid över, så är det bäst om han ringer och berättar det för mig. Annars slutar det med att vi har mer mjölk än vi orkar dricka innan den går ut, och att jag har släpat mig till affären i onödan. Självklart uppskattar jag att han har köpt mjölk, och jag kommer till och med att säga tack när jag väl får reda på det. Men det skapar ju mer problem än det löser om jag går till affären ändå och vi dessutom har för mycket mjölk sedan. Då finns det risk för att jag inte riktigt förstår varför jag ska säga tack.


Hjälp mig gärna, både med sådant jag ber om hjälp med, och sådant som ni ser att jag skulle uppskatta att få hjälp med. Men se till att berätta för mig vad ni har gjort! För annars kan det sluta med mer jobb eller svårare beslut än det hade varit för mig om ni inte hjälpt till. Så svårt är det inte att meddela mig om vad ni har hjälpt till med. Det värsta som kan hända är att ni får ett tack.

ANNONS
Av Erica - 28 juni 2010 14:16


Regnet piskar i ansiktet, hjärtat bultar som aldrig förr och skavsåren gör sig påminda under fötterna. Jag flåsar, flämtar, uppbådar all mental styrka jag har, för den fysiska styrkan har egentligen tagit slut för länge sedan. Men ingenting ska få stoppa mig. Jag bara ska klara av det här.


Ju jävligare träningspass man klarar av, desto duktigare är man. Att man överhuvudtaget kommer på att man ska ge sig ut och springa när det regnar, gör att man får extrapoäng. Tar man dessutom i, som om det gällde kung och fosterland, fast det bara är ett vanligt tisdagspass runt kvarteret, gör det en ännu duktigare.


Jag saknar att springa min vanliga runda två gånger i veckan. Jag saknar att få ge mig den på att ge mig ut, hur dåligt väder det än är. Men framförallt saknar jag att få komma hem efter ett hårt träningspass och bara få känna hur duktig jag är.


Aldrig är soffan skönare än när man nyss har varit ute och sprungit. Aldrig är TV-programmen bättre än när man just har betalat klart räkningarna. Och aldrig har det dåliga samvetet över diskberget hållit sig så långt borta som när man kommer hem från ett spinningpass.


Jag mår inte som bäst när jag mår som bäst. Jag mår som bäst när jag nyss har mått dåligt. Eller inte dåligt. Jag mår ju inte dåligt när jag springer. Jag mår faktiskt riktigt bra. Men det är ju inte det mest avslappnade och bekvämaste man kan göra. Jag är som bekvämast när jag nyss har haft det obekvämt. Och det gäller både kropp och själ.


Även om det bästa jag vet är att mysa i soffan med Totte framför en TV-serie, så skulle jag inte ha det bästa liv jag kan ha, om jag fick mysa i soffan hela tiden. Dessa stunder skulle inte vara lika värdefulla, lika avslappnade, lika mysiga, om jag inte först hade gjort något duktigt. Jag måste få känna att jag är värd myset för att kunna njuta ordentligt av det.


Det finns inga genvägar till ett meningsfullt liv. Att få roa sig betyder ingenting om man inte har slitit först. En lugn stund är inte skön om inte dagen hittills har varit hektisk. Därför unnar jag alla att få vara duktiga ibland. Inte för att man ska ställa så höga krav på sig själv att man går in i väggen. Inte heller för att alla andra ska se hur duktig man är, eller för att någon annan ska dra nytta av det duktiga man gör. Utan bara för att ge sitt eget liv mening. Bara för att man själv ska få uppleva hur mycket underbarare det är att göra något underbart när man först har gjort något duktigt.

Av Erica - 27 juni 2010 22:54


Totte och jag tog årets första dopp idag. Vi var och badade i en sjö med några av Tottes kompisar. Men jag vet inte om Tottes lilla dopp ens räknas som att han har ”badat”. Han for upp lika fort som han hoppade i. Sedan blev det inget mer badande för honom.


Jag segade mig ner i det kalla vattnet. Sedan simmade jag runt ett bra tag och försökte övertala Totte att hoppa i igen. Tottes ena kompis badade lika kort stund som Totte och den andra badade inte alls. Lite tråkigt för mig att simma runt ensam, men det var skönt när jag väl hade vant mig vid det kalla vattnet.


Ett tag blev jag rädd att min förlovningsring skulle ramla av och försvinna i den stora sjön. Den satt pyttelite löst och åkte fram och tillbaka några millimeter när jag var i vattnet. Jag tror absolut inte att den skulle kunna ha tagit sig förbi knogen av sig själv, men man blir ju ändå orolig när man är så väldigt rädd om någonting.


Hursomhelst var det en skön dag i solen. Vi låg mest och latade oss, solade, snackade och läste. Det var länge sedan sist jag kände att jag hann med att slappna av någonting på en söndag. Lite irriterande var det att hela tiden ha i bakhuvudet att jag måste hinna till tåget på eftermiddagen, men jag lyckades ändå slappna av riktigt bra.


Nu sitter jag på hotellrummet på den sista ort jag ska jobba från innan jag ska få bo hemma i Göteborg i mer än en månad. Helt otroligt vad skönt det ska bli! Undrar om jag kommer att trivas bra hemma, eller om jag kommer att må dålig för att jag borde städa och sånt. Städa har jag ju sluppit göra ganska länge nu. Jag ska få sova med Totte varje natt i alla fall. Det ska bli underbart!

Av Erica - 24 juni 2010 19:28


Nu har jag sovit min sista natt i Uppsala på nästan två månader. Först ska jag jobba på andra orter. Sedan ska jag ha semester. Det känns lite underligt att jag inte ska träffa mina föräldrar i princip varannan vecka ett tag nu. Jag har liksom vant mig vid det. Det har känts bra att få träffas ofta.


Som en liten avskedsfest för att mina föräldrar ska få slippa ha mig ständigt boende i deras gästrum köpte jag Delicatos nya helgtårta lyx. Den var verkligen god!


 

Av Erica - 23 juni 2010 09:17


Det är läskigt vad jag känner igen mig själv i Ann Heberleins text. Det är verkligen en intressant bok att läsa. Ni som känner mig, känner ni igen mig i det här?


”Varje projekt blir lika betydelsefullt, lika viktigt att genomföra med spets: Mycket Väl Godkänt. Till varje fucking pris. Som den där glöggkvällen. Jag sparar inte på något: varken ansträngningar eller pengar. Jag kan baka femhundra kanelbullar om det behövs. Skriva en bok på tre veckor. Vara i Stockholm innan kvällen. Be mig! Utmana mig! Try me! Ju omöjligare desto bättre. Jag bangar inte för något. Den där glöggkvällen gick lös på ganska många tusenlappar – bara blommorna kostade säkert tvåtusen, glöggen närmare femtonhundra. Och så fick jag för mig att jag var tvungen att köpa en ny duk med matchande servetter. Och stora korgar att arrangera frukt i. Dessutom var det absolut nödvändigt med stearinljus i en speciell rökgrå nyans för att bryta av mot allt det röda. Jag var i sju olika butiker innan jag hittade de där rökgråa stearinljusen.”


- ur Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein

Av Erica - 22 juni 2010 15:30


Det är förvånansvärt vad jag tog illa upp när mobilen föreslog ”när jag rökte” när jag skulle skriva ”när jag sökte”. Jag som är så emot cigaretter man bara kan bli och aldrig har rökt något i hela mitt liv. Hur har mobilen mage att föreslå något liknande!?!


Mobilen tänker ju inte överhuvudtaget och menade inte alls att anklaga mig för något, men jag tyckte ändå att det var obehagligt att ens se orden ”när jag rökte” i följd. Jag fick ändra till ”sökte” snabbt, innan jag blev illamående.


Det ska du veta, mobilen, det kommer aldrig någonsin hända att jag vill skriva ”när jag rökte”, så det kan du ta bort från ditt register helt! Om man till och med blir illamående av att se ord som antyder att man har rökt, så kommer man aldrig att göra det!

Av Erica - 21 juni 2010 22:43


Totte och jag gick förbi en villa som vi vill flytta till när vi har två barn och ett till på väg, häromdagen när vi var på promenad. Gräsmattan var tillräckligt stor för att jag ska vara nöjd och tillräckligt liten för att Totte ska orka klippa den. Perfekt med andra ord!


Den ligger i samma område som vi bor nu. Det är också perfekt, för även om vi flyttar närmare city om ett år, så trivs vi i det här området. Passar bättre när man har barn. Jag skulle gärna flytta tillbaka om några år.


Problemet är att det inte finns någonting vi kan göra för att lyckas få den familj som bor där nu att sälja villan till oss precis när vi vill ha den. Men jag är glad att det ens finns en villa som både Totte och jag vill ha. Finns det en så finns det säkert fler!

Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19 20
21 22 23 24
25
26
27
28 29 30
<<< Juni 2010 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sju Sorters Drömmar med Blogkeen
Följ Sju Sorters Drömmar med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se