Imogon åker Totte och jag iväg på vår smekmånad! Hela juli ska vi vara i Grekland och hinna mer att besöka både Aten, Kreta och så många öar däremellan som vi känner för. Det ska bli både roligt, spännande och skönt!

Om vi hittar något Internetcafé någon gång ibland så kan det hända att jag skriver en rad här på bloggen, annars är det troligare att jag lägger upp ett inlägg på vår resedagbok som ni hittar på www.resedagbok.se/ericaochtotte där vi ska försöka lägga upp bilder från resan.

Ha en bra sommar, för det tänker verkligen jag ha!

När jag kom till huset idag möttes jag av hemska, mörkgröna balkongräcken. Balkongerna har länge varit det enda som inte har varit klart på huset utvändigt, men nu har de alltså fixat dem. Jag var så nöjd med att huset gick i vitt och grått, och inte hade några gräsliga, orangea detaljer, som huset bredvid har. Men nu vet jag inte vad som ser värst ut, orangea fönsterkarmar eller mörkgröna balkonger.

Som tur är så bor vi på bottenvåningen, så vi har ingen balkong. Däremot har vi en uteplats, och jag hoppas innerligt att den får träräcken, som på grannhuset. Jag får helt enkelt vänta och se.

Trots att jag har vant mig vid mitt nya efternamn ganska fort, så känns det ändå som att det fortfarande är lite på låtsas när jag säger det. Precis som innan jag gifte mig och angav mitt nya efternamn för att jag visste att jag skulle hinna byta namn innan jag fick det jag beställde eller så. Då var det ju lite på låtsas, för då fick jag egentligen inte använda namnet än. Men nu är det ju på riktigt, och ändå känns det lite förbjudet.

Smekmånaden håller mig tillbaka lite, i och med att biljetten är bokad i mitt gamla namn. Jag skulle aldrig ha hunnit få ett nytt pass, så då var det bäst så. Det gör ju att jag inte skaffar nytt körkort heller, förrän efter resan, och det i sin tur gör att jag inte kan byta namn någonstans överhuvudtaget än, för då kan jag inte legitimera mig.

Det är nog bra om jag lyssnar till mitt gamla namn på smekmånaden, så att det inte uppstår några frågetecken kring vem kvinnan i passet och på biljetten är. Speciellt nu när jag har klippt mig och inte alls ser ut som på bilden i passet, kan det vara bra att åtminstone lyssna till det namnet.

Men hemma och på jobbet borde jag inte tycka att det är på låtsas längre. Jag heter min mans efternamn nu, på riktigt. Inte efter smekmånaden, utan nu! Jag får sluta upp med att fnissa när jag ser min egen profil på Facebook eller låta stolt som en OS-medaljör när jag presenterar mig i telefon. Jag heter det här nu. Det är inget konstigt med det. Det är bara att vänja sig och vara den bästa versionen av mig själv. För jag är mig själv. Jag heter mitt eget namn. Min mans namn är mitt namn nu.

Grekland är i uppror och halva landet strejkar. Det är ett utmärkt tillfälle att åka dit på smekmånad. Grekerna är säkert jättearga och vresiga, men de är ju inte sura på mig och Totte, så jag inbillar mig att vi ska klara oss bra.

Kontanter ska vi ta med oss, så att det i nödfall räcker till att överleva hela resan. Det är inte så populärt att betala med kort där nere nu, för många vill ha betalt svart. Dessutom ska bankerna strejka, så det är inte alls säkert att man kan ta ut pengar i någon bankomat.

Färjorna ska också strejka, vilket är lite pyssligt för oss i och med att vi ska båtluffa. Det positiva är att vi inte har bestämt någon färdig rutt på förhand, så om det bara är en färja som går så tar vi helt enkelt den. Vi behöver inte åka till någon speciell ö till att börja med, bara vi kommer bort från Aten.

Flygplatserna har inte heller öppet som de ska. Vi kanske inte kan landa i Aten på fredag. Men då antar jag att vi får landa någon annanstans, i Italien till exempel. Och vi har inget emot att besöka Italien. Då kanske vi får en chans att förverkliga vår första idé, att åka tåg till Aten.

Det känns så otroligt befriande att vi ska vara borta så länge och inte har bestämt exakt vad vi ska göra. Då kan det liksom inte bli fel. Det kan inte ens inte bli som vi har tänkt oss, för vi har ju inte tänkt oss. Åtminstone de första tre veckorna. Sedan har vi ett bokat hotell på Kreta och till slut ett flyg hem att passa. Men det är väl inte hela världen om man inte lyckas med det heller.

I värsta fall blir vi fast i Grekland, för att färjorna slutar gå eller flygplatserna stänger, när vi befinner oss mitt ute på någon trevlig ö. I värsta fall blir vi fast på någon trevlig ö. Om det är det värsta som de här upproren i Grekland kan leda till så är jag faktiskt inte ett dugg orolig. Vi har semester en vecka till efter planerad hemkomst. Jag hoppas nästan att vi blir fast.

Exceptionell oordning i tillvaron har lett till att jag inte har kunnat ladda över bilder från min mobil på länge. Nu när jag äntligen gör det känns det för sent att skriva ett helt blogginlägg om varje bild, även om jag tänkte göra det när jag tog bilden. Istället lägger jag upp bilderna här med en varsin kort liten text.

Plötsligt hittade jag en parkbänk som matchade mitt nagellack otroligt bra!

Nästan ingenting kvar i den lägenhet som varit Tottes och mitt hem de senaste 3 åren.

Poledance var det absolut roligaste och svåraste på min möhippa, även om allt var väldigt roligt och även svårt hela dagen!

Vad är väl en fest utan att Erica bjuder på något hon har bakat själv? De här underbara, sönderfallande drömmarna bjöd jag på när min egen dröm blev sann!

Hela min brudklänning var vacker som en dröm, men min egna lilla gröna tillpiffning var det jag gillade bäst!

I det här badkaret tillbringade Totte och jag början av vår bröllopsnatt i sviten på Sankt Jörgen Park Resort.

Nytt efternamn och ny frisyr. Efter bröllopets långa lockar var det dags att ta fram saxen och förbereda sig för en hel månad i Grekland. Jag klippte mig för att det var praktiskt, men fan vad snygg jag blev!

Ett hem är en plats där man kan lämna sina saker, utan att vara rädd för att de ska försvinna. Ett hem är det ställe man kan städa fint, om man vill, eller lämna stökigt, om man vill. Ett hem är en dockningsstation där man alltid kan ladda sin mobil, föra över bilder från kameran eller skriva ut något från datorn. Ett hem är ett påfyllningsförråd där man alltid kan fylla på diverse produkter i necessären. Ett hem är en plats där man trivs och känner sig avslappnad. Ett hem är den plats man har sina kära.

Totte och jag har inget hem just nu. Vi har ingenstans där våra saker får vara i fred. Vi har ingen naturlig plats att fixa med våra elektroniska prylar. Vi har ingenstans där vi kan känna oss avslappnade och hemma. Hela livet är en röra, mer än någonsin just nu. De produkter jag har i necessären, i småflaskor, är de enda produkter jag har tillgång till. Varje gång jag vill ladda över bilder från kameran finns kameran, sladden och laptopen utspridda på ställen de aldrig har varit förut, och det finns ingen plats att ställa upp grejerna på.

I september ska vi få ett hem, en ny lägenhet som bara är vår. Jag önskar med hela mitt hjärta att det stället ska kännas som ett riktigt hem från dagen vi flyttar in. Om Totte finns där, om mina grejer får ligga orörda där och om alla mina saker får finnas där i en salig röra över hela golvet, så ska jag nog lyckas känna mig hemma. Till och med innan vi skaffar säng, soffa, köksbord och arbetsplats, så kommer jag att känna mig hemma där, från dag ett, insvept i min egen filt, på mitt eget golv, i mitt eget vardagsrum, med min egen laptop som får ha sin egen plats där på golvet, medan min egen man serverar mig egen mat som han har lagat på egen hand med våra egna köksredskap i vårt eget kök som vi har valt eget kakel till. Åh, vad jag längtar!

Min vigselring är redan en del av mig. Jag älskar min vigselring! Tretton stycken prinsesslipade diamanter på rad, omringade av vitt guld. Himmelriket på mitt finger. Den är superfin utan att bli för mycket, när jag har den varje dag. Jag måste snurra på den typ 40 gånger om dagen för att diamanterna ska vara åt rätt håll, men det gör inget. Det man älskar är värt att kämpa för!

Vår bröllopsdag var underbar! Allt gick jättebra! Det mesta gick jättebra för att jag har ägnat de senaste ett och ett halvt åren med att planera det jättebra, medan ett fåtal saker gick jättebra fast de inte alls blev som planerat.

Jag har aldrig känt mig vackrare än jag gjorde i den gudomliga brudklänningen, med den fantastiska håruppsättningen, den eleganta vigselringen med tretton diamanter på fingret och den perfekta brudbuketten i handen. Jag är glad att frisören tipsade mig om att strunta i halsbandet. Det kunde aldrig ha blivit bättre än det var.

Totte har aldrig varit så snygg förut heller, än vad han var i sina vita kläder, rosa slips och vita Converse med rosa skosnören. Totte är alltid snygg, men på bröllopsdagen var han snyggare än någonsin!

Dessutom har jag aldrig förut varit så glad. Jag bara njöt av dagen, oroade mig inte för att saker skulle bli fel och irriterade mig inte på någonting Totte sa. Han kom till och med av sig när han skulle säga äktenskapslöftena i kyrkan, utan att jag blev irriterad. Det är ju så han är. Det är precis den charmiga, operfekta Totte som jag ville gifta mig med. Jag hade nästan blivit mer besviken om han inte hade kommit av sig.

Festen var utan tvekan den roligaste jag har varit på. Alla mina kompisar var där och alla Tottes kompisar också. Jag dansade långt in på natten i min klänning, medan Totte snackade och drack med sina kompisar ute på terrassen. Sedan möttes vi upp och pussade på varandra med jämna mellanrum. Det var perfekt!

Nu har livet som gifta börjat och det känns helt underbart! Jag är Tottes fru och han är min man. Om våra liv tillsammans blir lika bra som bröllopsdagen så har vi en enormt rolig resa framför oss! Jag älskar dig, Totte! Tack för att jag fick bli din!