Alla inlägg under mars 2018

Av Erica - 12 mars 2018 10:56


Nu är hon här, mitt tredje barn! Hon kom för en vecka sedan, med full fart. Barnmorskan som var med på förlossningen kallade henne "Kanonkulan" för att det gick så snabbt.

Vattnet gick klockan åtta på morgonen. Då fick vi en tid på sjukhuset för kontroll kl. 11. Det kom igång med några svaga, oregelbundna värkar under morgonen, men jag förstod att de skulle skicka hem mig, för det var verkligen inte på g när klockan var elva.

Efter CTG och ultraljud för att kolla hjärtljud, sammandragningar och huvudets läge var klockan ungefär tolv. Då blev vi hemskickade och fick även en tid för igångsättning två dygn efter vattnet gick. Hon bedömde det i princip som att jag inte hade några värkar alls, även om både jag och CTG:n tyckte att jag hade några få oregelbundna sammandragningar (till skillnad från med mitt första barn då vattnet gick och jag verkligen inte kände någonting alls). Det ingen av oss visste när vi blev hemskickade från sjukhuset vid kl. 12 var att dottern skulle vara ute knappt fyra timmar senare.

Först gick vi och besökte min pappa som just nu är inskriven på sjukhuset efter en stroke. På väg dit, genom sjukhuskorridorerna, tyckte jag att värkarna kom tätare, så Totte började klocka dem med sin värk-app. Vi hade tänkt gå ner på stan och äta lunch efter att vi sagt hej till pappa, men det kändes jobbigt med dessa tätare värkar, så vi åkte hem istället. Det är inte skönt att åka bil med värkar, men än var det inte så farligt. Jag sa till Totte då att jag inte ser fram emot nästa bilfärd, när vi ska in till sjukhuset igen när jag har värre värkar.

Vi köpte lunch på McDonald's Drive in på väg hem. Väl hemma åt vi lunch och kollade på TV. Jag var ganska trött, så efter maten lade jag mig ner i soffan för att försöka sova, men det var sjukt obekvämt så jag satte mig upp igen. Sittandes i soffan lyckades jag tack och lov somna lite mellan värkarna. Jag hade bara sovit fyra timmar på natten, på grund av en förkylning som gjorde att jag inte kunde andas genom näsan. Det kändes inte som de bästa förutsättningarna för en förlossning.

Efter en liten stund började värkarna kännas intensivare och Tottes app kunde konstatera att jag hade tre värkar på tio minuter. Då var det dags att åka in. Bilfärden var precis så obekväm som jag hade befarat, men min inställning under varje värk hjälpte mig genom den. Jag tänkte att det är det här som händer nu, det är såhär det känns nu och det finns inget jag kan göra åt det, så det finns ingen anledning att kämpa emot.

Jag är så otroligt glad att jag läste boken Föda utan rädsla innan förlossningen. Jag hade redan bestämt mig för att jag inte ville ha någon smärtlindring och med hjälp av verktygen i boken blev det ett rimligare mål. Kortfattat handlar det om att slappna av genom värkarna och tänka att smärtan har en mening. Man ska inte försöka undvika smärtan eller fly från den, utan acceptera den. Man kan också säga "ja" för att tänka mer positivt.

Som tur var fanns det en (en enda) ledig parkeringsplats precis utanför förlossningen. Totte betalade parkeringen kl. 14.48 Vi gick in och fick komma till undersökningsrummet. Den första barnmorskan kallade mig "Mästaren på avslappning" när hon såg hur jag bara sjönk ner på sängen och lät hela kroppen smälta ihop med underlaget varje värk. Hon kontrollerade att jag var 4 cm öppen och sedan fick jag ligga med CTG i 20 minuter. Allt såg bra ut, men hon sa att jag var lite i gränslandet mellan den första fasen och den mer aktiva fasen av förlossningen. (Detta sa hon ca en halvtimme innan dottern tittade ut.) Vi berättade att det hade gått fort med förra barnet som föddes tre timmar efter att de kontrollerat att jag var 3 cm öppen. Hon trodde att det kunde bli något liknande den här gången och föreslog en dusch.

Ungefär 15.30 fick vi komma in på förlossningsrummet. Jag slängde mig först ner på knä på golvet och tog en värk med armarna och huvudet på sängen. Då drog jag även av mig glasögonen som Totte tog emot. De hade jag inte på mig resten av förlossningen och jag tänkte inte ens på att jag inte såg något på långt håll.

Nästa värk lade jag mig på rygg på sängen och slappnade av helt och hållet. Det var helt klart bekvämast och det kändes som den enda ställning där jag inte behövde spänna en enda muskel i hela kroppen, så jag låg kvar så. Barnmorskan kontrollerade att jag var 5 cm öppen.

Efter typ tio minuter ville jag kissa, så de banade väg för mig till toaletten efter nästa värk. På toaletten fick jag en värk och magen spände sig en kort stund i krystreflex. "Vi vill inte ha något barn i toaletten." sa barnmorskan. Jag kissade och lade mig på sängen igen.

När jag var tillbaka på sängen tror jag att jag hade en eller två "vanliga" värkar till, men sedan kom en krystvärk. Eftersom den senaste kontrollen (för typ en kvart sedan) sa att jag bara var 5 cm öppen så försökte jag slappna av istället för att krysta och jag frågade barnmorskan om jag fick krysta. Hon sa att jag skulle följa med min kropp och göra som den ville. Så nästa gång jag fick en värk så krystade jag helt enkelt och ut kom bebisen.

Barnmorskan föreslog att jag skulle ta emot med mina händer, så när huvudet var halvvägs ute låg jag och kände på det med mina händer. Det kändes fantastiskt. Sedan var jag dock tvungen att sätta händerna i knävecken för att lyckas krysta ut kroppen. Men direkt när hela bebisen kom ut tog jag ner händerna igen och fick ta emot henne och lägga henne på mitt bröst. Det var underbart!

Nina föddes 15.55, bara en timme och sju minuter efter att vi parkerade utanför förlossningen och ca 20 minuter efter att jag var 5 cm öppen. Barnmorskan sa: "Jag trodde att det skulle gå fort, men inte såhär fort!". Smärtlindring var det sista jag tänkte på när jag låg där och slappnade av. Jag är så glad att jag hittade ett sätt som verkligen passade mig, att ta mig igenom värkarna.

Det ironiska är att jag klarade mig genom hela förlossningen utan smärtlindring, men när de skulle sy fick jag både bedövningsspray, bedövningssprutor och lustgas. Ändå kramade jag nästan sönder Tottes hand. Föda barn är väl inget (he, he), men att sy i snippan är inte det mysigaste som finns.



Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2018 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards