Alla inlägg under februari 2014

Av Erica - 26 februari 2014 19:21


Här trodde man att man skulle få glass! Men så var det någon annan som hann före!

Av Erica - 24 februari 2014 08:40


Från och med nu bor den här lilla krabaten på mitt jobb:


Hen har en mage gjord av microfiberduk så hen kan göra rent skärmen på datorn jättesmidigt. Dessutom blir jag glad nu när jag alltid har en sköldpaddekompis på jobbet!

Av Erica - 22 februari 2014 10:36


Varje morgon de senaste fyra dagarna har jag varit mitt i en dröm när väckarklockan ringer. Det är så jobbigt för jag kan inte tänka klart då. Det enda jag kan tänka på är att jag vill drömma klart drömmen för att jag vill veta hur det går. Även om jag snoozar hinner jag dock inte drömma klart.

Det är olika drömmar varje morgon. De handlar om alltifrån Neo eller Totte, min chef och mina kollegor till människor jag inte känner men som jag är kompis med i drömmen. I natt drömde jag om en kompis bröllop. Han gifte sig på riktigt i somras, men i drömmen gick det helt annorlunda till. Jag var jättefull och hade världens konstigaste hårdplastklädsel.

Det jobbigaste är att jag kommer ihåg drömmarna, ibland i flera dagar. Då är det svårt att koncentrera sig på verkliga livet, även om jag förstås inte längre är lika nyfiken på drömmarna som när jag precis har vaknat. De dröjer sig kvar i huvudet och tar upp plats som jag behöver till annat.

Min teori är att jag sover precis lite för länge eller lite för kort tid varje natt, så att det alltid är dags att gå upp när jag drömmer. Jag tror att det blir svårt att gå och lägga sig ännu tidigare, så jag kanske ska försöka sova en timme kortare någon natt och se om det hjälper. Tottes teori är att man alltid drömmer klockan sex på morgonen och det är då jag ska gå upp. Men den teorin fick sig en törn idag för Neo väckte inte mig förrän kvart över åtta och då var jag alltså mitt i en dröm ändå.

Egentligen kanske det inte har någonting med tid att göra. Min kropp kanske sover annorlunda för att jag har börjat träna igen. Eller för att jag äter något konstigt. Vi får se om det här går över snart, när jag kommer in i träningen till exempel. Hoppas!

Av Erica - 17 februari 2014 22:10


När solen lyste in genom fönstret idag kändes det verkligen som vår. Dagsljuset var ljusare. Gatorna utanför var torrare. Mitt leende på läpparna spred sig djupare inåt.

Äntligen börjar halvåret då jag är glad, har tillräckligt med energi och kan röra mig fritt utan att frysa!

Av Erica - 16 februari 2014 22:37


Valdemar har lekt med Neo idag. Han tycker att Neo har roliga leksaker och oftast är Neo snäll mot honom. När Neo lade Valdemar på golvet så att han inte såg något och sedan gick därifrån för att leka med något annat blev Valdemar ledsen. Men sedan blev han glad igen när Neo hämtade honom och gav honom till mig i soffan.

Det roligast tyckte Valdemar var att leka med Neos Doplotåg. Näst roligast var när Nin fick hänga på Neos öra och titta sig omkring. Fast då blev Valdemar lite orolig för att Nin skulle ramla ner och slå sig. Som tur är gick det bra och både Valdemar och Nin sitter i soffan och pustar ut efter dagens lekar.

Av Erica - 13 februari 2014 22:06


Det blev en pluggkväll ikväll. Direkt efter jobbet åkte jag hem till en kursare i min grupp. Jag är väldigt glad att hon bor i Göteborg, till skillnad ifrån de två andra medlemmarna i vår grupp. Vi pluggade väldigt bra tillsammans. Det är ju alltid lättare att diskutera frågor när man sitter i samma rum. Dessutom gillar jag henne verkligen. Hon verkar tänka ungefär som mig, men ändå ha andra infallsvinklar än mig.

Vi tänker plugga mer tillsammans under våren. Det är totalt sex inlämningar i grupparbetet och vi tänker träffas en eller två gånger per inlämning. Det känns jätteroligt att ha en ny människa att träffa och göra roliga saker med. (Ja, jag tycker att det är roligt att plugga.) Dessutom blir jag mycket mer fokuserad på studierna när vi är två som hjälps åt.

Hen

Av Erica - 12 februari 2014 00:27


Det nya ordet 'hen' går nästan inte att nämna utan att folk ska ha alla möjliga bestämda åsikter om det. Ändå verkar det väldigt oklart vad ordet egentligen betyder och när man ska använda det. Även jag har min bestämda åsikt och uppfattning om betydelse och användning. Även jag förstår inte hur någon kan tycka något annat.

Många verkar ha fått för sig att det handlar om något tredje kön. Om de ser en androgyn person kan de säga: "Där har vi en sådan där hen!" ofta med förakt som att det skulle vara något fel med att tillhöra det tredje könet. Här får jag hålla med om att de få personer som föds med dubbla könsorgan eller väljer att operera sig eller på annat sätt sudda ut gränserna för vilket kön hen tillhör bör benämnas 'hen' istället för 'han' eller 'hon'. Däremot håller jag inte med om att en person kan vara en hen, precis på samma sätt som en person inte kan vara en hon. En person kan vara en kvinna och när man pratar om kvinnan kan man kalla henne för 'hon'. Användningen av ordet 'hen' som ett substantiv tycker jag är felaktigt.

Jag tycker dessutom att det är felaktig användning när man säger 'hen' för att beskriva t.ex en man som har smink och nagellack. Om man vet att det är en man och han själv inte har gjort anspråk på att tillhöra det tredje könet går det alldeles utmärkt att fortsätta säga 'han' om honom. Det går även utmärkt att fortsätta säga 'hon' om kvinnor som har kort hår och manliga kläder. Detta oavsett om de är lesbiska eller inte. Enligt min uppfattning är inte 'hen' ett ord som bara beskriver folk som har otydlig könsidentitet.

En annan grupp människor är fast besluten att att alltid använda ordet 'hen' och aldrig mer befatta sig med orden 'hon' och 'han'. Detta gör de för att det aldrig ska spela någon roll om personer man pratar om är män eller kvinnor. Jag förnekar inte att man kan säga 'hen' när man syftar på en helt vanlig man. Däremot ifrågasätter jag vitsen med det. Om alla redan vet att det är en man vi pratar om finns det ingen anledning att undvika ordet 'han'. I följande konversation hör inte ordet 'hen' hemma: "A: Vet du var Christer är? B: Ja, han sitter i köket.".

Även om inte alla vet könet på den man pratar om tycker jag inte att 'hen' främst är ett ord som är till för att dölja detta. När jag pratar med nya bekantskaper om min ettåring säger jag att han går och lägger sig kl 19. Jag säger inte 'hen' för jag ser ingen anledning att dölja det faktum att han är en kille. Precis som jag inte ser någon anledning att dölja att han går och lägger sig kl 19, eller att han tycker om rosa eller att han ständigt pratar om flygplan. Jag tycker inte att det finns någon anledning att fokusera på hans kön. Men istället för att dölja det berättar jag om alla andra saker han är och gör förutom att vara kille och som gör honom unik.

Sedan finns det en hel hög människor som aldrig skulle använda ordet 'hen' om de så var pistolhotade. Dessa människor hävdar att folk kommer att tappa sin identitet om man kallar dem för 'hen'. Den här gruppen människor verkar ha missat det språkliga glapp som fanns i svenskan innan ordet 'hen' kom. Enligt mig är 'hen' nästan uteslutande till för att benämna folk man inte känner till könet på. I dessa situationer kommer inte de benämnda människorna tappa sin könsidentitet mer för att man kallar dem 'hen' än de skulle ha gjort om man kallade dem 'han/hon', 'den', 'personen' eller det felaktiga men vanligt förekommande 'han' (även när det kan vara en kvinna). Jag har tröttnat på att behöva skriva det omständliga uttrycket 'han/hon' varje gång jag inte vet, och jag har definitivt tröttnat på att behöva komma på formuleringar som helt undviker behovet av det uttrycket. Därför är jag glad att ordet 'hen' nu finns. Det är tråkigt att jag inte kan använda det utan att folk reagerar.

Ett exempel på situationer då jag verkligen saknade ordet 'hen' innan det kom är när man pratar om folks lärare. Jag kommer inte ifrån den generationen som kallar sina kvinnliga lärare för lärarinnor. En lärare kan alltså vara antingen en man eller en kvinna. Man vet inte vilket. När min kompis säger: "Min mattelärare är helt dum i huvudet." vill jag kunna svara: "Hen kanske blev tappad som barn." utan att behöva bry mig om ifall läraren ifråga är en man eller en kvinna. På den tiden då jag hade sådana här omogna konversationer med mina kompisar fanns inte ordet 'hen' och min spydiga kommentar kom lite grann av sig genom att jag först måste fråga min kompis om matteläraren är man eller kvinna, för att sedan kunna välja 'han' eller 'hon'.

När vi ändå är inne på lärare vill jag berätta om hur min klass reagerade när jag som lärare hade skrivit 'hen' i en PowerPoint. De hakade upp sig så mycket på ordet att de bad mig att skriva 'han' i fortsättningen. Både tjejer och killar i klassen uttryckte denna önskan. Anledningen var att de vill slippa fokusera på könet och istället fokusera på juridiken de skulle lära sig. Paradoxalt nog gick jag alltså ifrån det könsneutrala 'hen' och skrev i fortsättningen mansbetäckningen 'han' för att undvika fokusering på könet. Hela tanken med hen är ju att det inte ligger någon fokus på könet. Däremot ligger det fortfarande idag väldigt stort fokus på ordet, så det går inte att använda utan att all uppmärksamhet förflyttas till ordet 'hen' istället för resten av meningen.

Juridiken är i extremt stort behov av ordet 'hen'. I flera lagtexter står det om 'hyresvärden', 'försäkringstagaren', 'personen', 'den som', 'den skadelidande' och en hel rad andra personer som i verkligheten kan vara både män och kvinnor. I vissa lagar benämns dessa 'han eller hon', men i de flesta lagar står det helt enkelt 'han'. Det kan röra sig om meningar som: 'Hyresvärden har rätt att gå in i lägenheten om han misstänker att ...'. I det här fallet tror jag att de flesta är rörande överens om att även hyresvärdar som är kvinnor har rätt att gå in i lägenheten i dessa situationer. 'Han' betyder i det här fallet 'han/hon' vilket egentligen är det klockrenaste användningsområdet för ordet 'hen'. Varför inte bara skriva 'hen' då?

Hur man än vrider och vänder på det måste jag säga att det både är mer jämställt och mer könsförstärkande att använda 'hen' på tilltänkta ställen i språket, än att använda 'han' som många gör. Säger man 'han' i de fall det lika gärna kan röra sig om en kvinna har man visat att mannen är normen. Alla är män tills motsatsen har bevisats. Det här är förstås könsdiskriminerande mot kvinnor. Men eftersom alla förstår att 'han' i vissa fall kan betyda 'han/hon' har ordet 'han' urholkats. Säger man 'hon' så menar man definitivt en kvinna, men säger man 'han' kan det betyda att man inte vet vilket kön det är. På det sättet har inte män längre något eget ord som bara används om just män. Det här är förstår könsdiskriminerande mot män. Det enda rätta borde vara att använda 'hon' när man pratar om kvinnor, för att stärka deras könsidentitet, använda 'han' när man pratar om män, för att stärka deras könsidentitet och använda 'hen' när man inte vet vilket kön personen är för att slippa använda fel könsidentitet. Ska det vara så svårt?

Av Erica - 11 februari 2014 23:13


BodyPump stod på schemat idag. Det var roligt att äntligen vara tillbaka på gymmet, men det var värre än vanligt att träna efter det långa uppehållet. Jag ska ta det lugnt första veckan och sedan köra hårdare gradvis, så att jag tycker att det är kul.

Efter passet ledde en rad missförstånd om hämtning och mitt glömde busskort till att jag gick hem från gymmet. Det är betydligt längre hem nu när vi har flyttat. Promenaden tog ganska exakt en timme. Det kändes surt när jag började gå, men ungefär halvvägs tyckte jag bara att det var skönt med extraträningen. Jag kanske ska glömma busskortet fler gånger.

Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10 11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2014 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards