Alla inlägg under oktober 2009

Av Erica - 31 oktober 2009 14:00


Det är skönt att vara hemma, i mitt hem som jag inte har sett på en månad. Och det är mysigt att få umgås med och få sova med Totte. Men det är lite blandade känslor också med tanke på hur stökigt det har blivit här medan jag har varit borta.


Jag vill inte börja städa det första jag gör när jag kommer hem. Men jag kan inte låtsas som att jag inte ser röran heller. I Uppsala har jag fått ha det så ordnat jag vill, men här har Totte fått ha det så stökigt han vill. För att inte förstöra hela helgen genom att tänka på stöket ska jag nog helt enkelt städa upp lite, och sedan bara få njuta av att ha det bra.


Av Erica - 30 oktober 2009 18:45


Jag är bäst på CAD! Eller, ja, inte bättre än Totte då. Och förmodligen inte bättre än någon av alla som jobbar med det. Men jag är bra i alla fall. Eller snabbupplärd kanske man kan säga. Jag har inte hållit på tillräckligt länge för att hinna bli bra.


Totte visade mig lite som han hade ritat i 3D idag. Sedan fick jag göra en av uppgifterna som hans klass jobbar med nu. Det gick riktigt bra. Han tyckte att jag var duktig, och det tyckte jag också!


Det är så fullständigt onödigt för mig att vara bra på CAD. Jag kommer aldrig att få tillfälle att använda det i verkliga livet. Men det är väl som allt annat jag är förvånansvärt bra på. Jag är bättre än alla andra amatörer, men jag är sämre än alla proffs. Fullständigt oanvändbart!


Av Erica - 29 oktober 2009 15:15


Valdis följde med mig till jobbet idag. Vi ska åka hem till Göteborg direkt efter jobbet. Det var roligt att han följde med, för det är helt dött på jobbet i övrigt. Alla har höstlov, utom jag.


Han försökte hjälpa mig med en del arbetsuppgifter, men framförallt busade han runt och gjorde mig glad. Här är några exempel:




Av Erica - 28 oktober 2009 22:30


Ledsen är vad jag blir när jag inte har fått träffa Totte på såhär länge. Det är inte meningen att det ska vara såhär. Det är meningen att jag ska få träffa Totte varje dag. Det är meningen att vi ska vara tillsammans.


När jag inte är med Totte tappar jag lite av livsglädjen. Ingenting är så roligt, underbart eller givande som det skulle kunna vara om jag var hemma med Totte. Man ska inte bo hemma hos sina föräldrar efter att ha flyttat ut för sex år sedan och ha flyttat ihop med sin pojkvän och bott med honom i mer än ett år.


Av Erica - 27 oktober 2009 19:15


Ibland känns det som att de vill att jag ska vara överallt på jobbet. Helst i flera olika städer samtidigt. De vill att jag ska få tusen saker fixade per dag, fast helst utan att vara upptagen. För när de vill snacka med mig någon timme ska jag inte se stressad ut, utan bara på något sätt ha tid att lyssna och ge min åsikt.


Förmodligen är det här en bra sak. Jag kommer aldrig att kunna vara på flera ställen samtidigt, men det faktum att jag saknas någonstans, var jag än befinner mig, tyder ju på att jag gör ett bra jobb där jag är. Fast det skulle vara skönt om jag kunde klona mig ibland.


Av Erica - 26 oktober 2009 21:45


Ibland när jag lyssnar på en debatt kan jag hålla med båda sidor. Allt de säger låter rimligt och de har båda varsin vettig poäng. Trots att jag förstår bådas poänger och inte tycker att någon har fel, så slutar det ändå oftast med att jag kan välja sida. Jag väljer väl med hjärtat antar jag, för jag kan inte förklara med argument varför jag har valt som jag har gjort. Båda sidornas argument är korrekta. Förmodligen är det väl bara så att jag känner att den ena sidan koncentrerar sig på det som jag tycker är viktigare. Vad är det som gör att jag tänker på ett sätt i debatten medan andra tänker andra sätt?


Andra gånger förstår jag inte alls hur någon tänker. Om jag lyssnar på två personer som grälar, kanske den ena håller sig till logiska argument som jag förstår, medan den andra personen bara säger saker som inte verkar hänga ihop eller ha med saken att göra. I sådana fall är det inte säkert att jag håller med om vad den logiska personen säger. Mitt hjärta kan ha valt en annan väg. Fast jag förstår i alla fall hur den personen tänker. Men det betyder inte att jag håller med den andra personen heller. Om jag inte förstår hur någon tänker kan jag omöjligen hålla med. Hur kommer det sig att den personen kan tänka så annorlunda än mig, att jag inte ens tycker att det finns något resonemang att följa?


Personangrepp har jag extra svårt att förstå. Om diskussionen handlar om ett specifikt ämne, hur kan man vinna på att säga något elakt om den andra personen i sig, utan att ha ett motargument till det personen har sagt i frågan? Person ett: ”Abort borde vara olagligt.” Person två: ”Du har en ful näsa.” Person ett: ”Fostret är ett liv redan i magen, och alla har rätt till sitt liv.” Person två: ”Ingen kommer någonsin att vilja ha barn med dig, för de vill inte föra vidare dina fulnäsa-gener.” Nähä, det är möjligt. Men hur sant det än är att person nummer ett har en ful näsa, så är det ju fortfarande sant att ett foster lever i magen. Jag kan för mitt liv inte förstå varför man väljer en sådan kommentar istället för att säga något i stil med: ”Ett så litet foster har inte utvecklat någon av de kroppsfunktioner som en människa behöver för att leva, och kan inte heller tänka eller ha en personlighet. Därför är det inte ett självständigt liv än.” Om man kommenterar näsan leder person nummer ett fortfarande debatten, men är möjligen en lite ledsen vinnare. Om man väljer min kommentar så jämnar man ut debatten och vinner över publik. Så om det är aborter man är oense om och inte näsan, så förlorar ju ingen på att prata om aborterna och inte näsan. Hur kan jag tänka på ett så annat sätt än personangriparna att jag inte ens förstår vitsen med hur de tänker?


När man tänker olika och försöker argumentera om något, kan det hända att man pratar över varandras huvuden och börjar bråka fast man egentligen är överens om själva saken. Det är bara det att man tror att den andra personen menar något annat, för att man tänker olika och därför presenterar sin tanke på olika sätt. Det är ju synd när det blir så fel. Fast just nu tycker jag att det mest intressanta är att våra hjärnor jobbar så olika att det inte finns ett bestämt sätt att tänka på, när man tycker samma sak. Så trots att man är överens kan man tro att man är osams, för att man inte förstår hur den andra tänker. Vad är det egentligen som gör att människor tänker olika?


Av Erica - 25 oktober 2009 13:30


Att det ska vara så fruktansvärt svårt att hitta ett par skor som passar till mina fötter. Hela hösten har jag gått omkring i ett par som får sidan av min vänsterfot att dunka av smärta efter några timmar. Nästan varje dag har jag varit tvungen att ta av mig skorna vid något tillfälle för att det gör så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Men de är precis lagom snygga, och jag blir i alla fall inte trött i fötterna av att ha dem på mig hela dagen.


När jag nu skulle införskaffa ett par vinterskor tog det evigheter innan jag kunde bestämma mig. Det existerar inte vinterskor i riktigt samma klass som mina höstskor. För att tillverka ett par riktigt varma skor krävs det tydligen att man gör dem lite fula också. Men det måste ju vara samma för alla, så det får man väl stå ut med.


Provandet av vinterskor blev inte direkt bättre av att jag gjorde det efter att ha gått omkring i mina höstskor hela dagen. Vänsterfoten dunkade alltså redan av smärta, så det var väldigt svårt att avgöra om skorna jag provade var sköna eller inte.


Till slut valde jag i alla fall skorna nedan. De känns inte riktigt bekväma. Jag hoppas att de tänjer ut sig lite med tiden, så att mina breda fötter ryms utan att göra ont. Sedan vet jag inte om jag tycker att de är så fina heller. Jag ser mer ut som någon som är ute och går med hunden i dem, än någon som jobbar på kontor. Om jag inte tycker om dem om två veckor så ger jag bort dem till mamma. Hon är överförtjust i dem, vilket är ännu en anledning till att jag är lite tveksam till dem. Looken jag sökte var ju inte 50+are som aldrig tar på sig en kjol.



Av Erica - 24 oktober 2009 16:45


Min bror hade en present att slå in och frågade mig om jag ville göra det. Självklart! Slå in presenter är en av mina favoritsysselsättningar. ”Är det till en tjej eller en kille? Har du något kort? Fyller han år?” Sedan var det bara att sätta igång.


Det är synd att man bara får slå in presenter när man har presenter att ge bort. Nu fick jag slå in en extra eftersom min bror inte ville slå in den själv. Men i vanliga fall kan man ju inte bara sätta sig och slå in en present för att man känner för det. Det gäller att ta vara på presentinslagningen när man väl har en present att ge bort istället.


Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Oktober 2009 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards