Alla inlägg under februari 2012

Av Erica - 28 februari 2012 11:19


Min kära make har kommit fram till att han har ADD. Jag är villig att hålla med honom, men jag tycker fortfarande att han ska se till att få en riktig diagnos om han vill gå omkring och skylla på detta för att slippa hjälpa till här hemma.


De vanligaste symptomen är:

  • Lättdistraherad av yttre stimuli
  • Svårt att följa instruktioner från andra
  • Svårt att bibehålla uppmärksamhet
  • Verkar ofta inte lyssna på vad som sägs
  • Tendens att tappa bort saker som är nödvändiga för uppgifter eller aktiviteter
  • Svårt att organisera målinriktade aktiviteter
  • Växlar ofta från en oavslutad aktivitet till en annan

Dessutom är det vanligt att man blir dataspelsberoende om man har ADD. Allt det här stämmer in perfekt på min älskade Totte. Det är inte konstigt att jag blir galen på honom ibland.


Igår när han kom hem gick lägenheten från att vara lugn och skön till att bli ett kaos på en minut. Han satte sig i soffan med mig och slog på TV:n samtidigt som han började prata med mig. När jag bad honom göra en macka till mig tog han fram bröd ur frysen och lade i mikron samtidigt som han tog en tidning med sig in på toa och lät TV:n stå på och mikron pipa i evighet när den blev klar. Såhär fortsatte det tills jag hade fått min macka. Sedan blev han plötsligt totalt uttråkad. Det var alldeles för lite att göra, så han ville spela sitt totalkrävande dataspel istället.


Jag är glad att saker och ting blir gjorda så fort ibland, men det är lite jobbigt att allt ska hända samtidigt. Och inte sällan glömmer han mitt i bort något av det han har påbörjat, så att det aldrig blir klart. Då blir det jag som får gå runt och slutföra. Det är även jobbigt att han inte kan avgöra vad som är viktigast eller vad konsekvenserna kan bli av att göra eller inte göra vissa saker. Han sätter igång med allt på en gång, även det som inte är viktigt. Sedan kan han avbryta vad som helst mitt i, även det som är viktigt.


Hoppas att han får en diagnos. Det skulle nog vara skönt för oss båda att veta varför han inte kan koncentrera sig på det som är viktigt. Men jag vill inte att han bara ska använda diagnosen till att skylla ifrån sig och slippa göra saker ”för att han inte kan”. Jag vill hellre att han får tips på hur en person med ADD kan göra för att kunna koncentrera sig när det verkligen behövs.

ANNONS
Av Erica - 25 februari 2012 13:45


Nu är jag inne på min sjunde månad som gravid och någonting har hänt. Magen har exploderat. Krämpor har smugit sig på. Plötsligt är jag en sådan där gravid kvinna. En sådan som går runt på stan med sin stora magen och onekligen är välsignad med en bebis. En sådan där som vickar lite fram och tillbaka när hon går och håller en hand på ryggen. Till och med en sådan som slänger av sig skorna så fort hon kommer hem och klagar på att hon har svullna fötter. Hur gick det här till? För bara två veckor sedan var jag vanliga Erica som råkar vara gravid. Nu känns det nästan som att jag är En Gravid Kvinna som råkar vara Erica.


Magen har onekligen blivit väldigt mycket större väldigt snabbt dessa två senaste veckor, så det måste ha med saken att göra. Men var fötterna tvugna att svullna upp också? Hittills har jag känt mig lite utanför och samtidigt lite bättre än andra gravida, för att jag inte har någon av alla de krämpor det står om i gravidtidningarna. Jag har bara köpt ett par större byxor och sedan kört på som vanligt liksom. "Tänk på stackars mig som är gravid; jag ska inte behöva göra det där." är inte alls min grej. Mamma och Totte har snällt burit tunga saker åt mig och jag har inte protesterat, men jag har inte stått hjälplös om de inte varit närvarande. Jag är gravid, inte handikappad. Jag har burit i omgångar och med pauser, men utan att klaga.


Nu känns det plötsligt som att jag inte kan fortsätta vara Erica längre. Jag måste tillåta mig själv att vara En Gravid Kvinna. Jag får strunta i att skrapa undan vattnet på golvet på duschen när jag är klar, för magen är så stor att jag inte kan böja mig ner längre. Och jag får stödja mig på Totte när vi har gått på stan en timme för ryggen gör ont och fötterna är svullna. Det är helt enkelt så det är.


Men nog finns Erica kvar där om man låter sig titta förbi magen. Jag klarar fortfarande av att gå på DansStep en gång i veckan om jag bara struntar i hopp och snurrar. Och BodyPump en gång i veckan är min nya favoritfritidsaktivitet, där bara situpsen blir överhoppade. Jag tänker inte lägga mig ner och vara gravid i tre månader nu, fram tills förlossningen. Men jag ska anpassa mig lite mer, så att jag kan få fortsätta vara Erica på ett mer gravidigt sätt.

ANNONS
Av Erica - 20 februari 2012 17:31


Folk är nyfikna på vad Tottes och min bebis ska heta. Jag förstår att folk är nyfikna. Det är till och med roligt att folk är nyfikna. Det är som om de väntar på att få en julklapp och vill veta vad det är.

Men det här betyder inte att det är okej att pressa oss att berätta. Man frågar inte vad man ska få i julklapp. Man väntar snällt till julafton. Vi har sagt att vi inte tänker prata om namn, och vi ska inte behöva säga det igen.

Vi är tacksamma för alla generella tips vi har fått om vad man ska tänka på när man ger barnet ett namn. (Hur låter det på engelska? Kommer det att få en förkortning? Slutar det på y? Rimmar det med något man kan bli retad för?) Men vi tänker inte nämna något specifikt namn, och vi vill inte diskutera något sådant med någon.

Jag är helt övertygad om att det finns folk som kommer att ha negativa åsikter om namnet, precis vilket namn vi än väljer. Men jag är också övertygad om att namnet kommer att spela mindre roll när man har vant sig vid det och lärt känna bebisen.

När Valdemar kom in i mitt liv och jag skulle ge honom ett namn, var det inte självklart i början vad han skulle heta. Men jag valde att han skulle heta Valdemar och nu heter han det. Först tänkte jag på att ”Valdemar” kan låta som en gammal gubbe, men nu tänker jag inte så alls. Min älskade, gröna, lilla flodhäst Valdemar är det enda jag tänker på när jag hör ordet ”Valdemar”. Det är inte något jag har valt att han ska heta längre. Det är den han är. Hans personlighet har fått mig att ändra uppfattningen av namnet ”Valdemar” till den han är, inte tvärtom.

Ingen kommer att få veta vad bebisen heter förrän den är född och vi har skrivit på papperna. Ingen annan än Totte och jag har rätt att lägga sig i vad bebisen ska heta. Alla får veta vad den heter när den väl har fått sitt namn.

Det värsta med om vi skulle berätta vad den heter innan den är född, är att folk kanske tar sig friheten att försöka övertala oss att ändra oss. De anser inte att det är för sent att ändra sig än eftersom bebisen inte är född. Då finns det risk för att det känner sig förolämpade sedan, när vi döper bebisen till detta, trots att vi visste att de inte gillade namnet.

Nu när ingen får veta namnet förrän det redan är skrivet i sten, och vi inte får veta vad någon annan tycker om namnet innan det är skrivet i sten, så tror jag inte att folk kommer att vara lika negativa. Hur fult och fel bebisens far- och morföräldrar än tycker att namnet är, så kommer de ändå bara tänka på sitt underbara barnbarn varje gång de hör ordet. Det kommer inte att spela någon roll alls vilka bokstäver som bildar namnet; betydelsen kommer ändå att vara det lilla barnet som de älskar.

En stor anledning till att vi inte tänker berätta vad barnet heter innan det är fött är också att vi själva inte kommer att veta vad barnet heter förrän det är fött. Detta beror på att vi inte vet vilket kön barnet är förrän det är fött. Om vi skulle berätta för folk både vad det ska heta om det är en kille och vad det ska heta om det är en tjej, så finns det risk för att folk berättar sina negativa tankar om det namnet som inte användes, när barnet väl är fött. Och detta namn blir eventuellt namnet på ett framtida syskon, så vi vill inte höra någon skit om det namnet!

Dessutom har inte den här bebisen något namn förrän den är född. Totte och jag har bara namn som vi vill att våra barn ska heta. Alla namn vi tänker på tillhör alla våra framtida barn. Den här bebisen har inte rätt till två av namnen, varav bara ett används beroende på kön. Den här bebisen får ett av de namn vi vill att våra barn ska heta, när vi vet exakt vilket vi vill att just den här bebisen ska heta.

Skulle det sorligt nog hända något med den här bebisen innan den är född kommer vi kanske ge den ett annat namn än den skulle ha fått annars. Den här bebisen är redan unik. I magen har den namnet Embryon Klumpfot Hellman. Det är den person som bebisen i min mage är. När bebisen föds får den ett annat namn och då är det den personen bebisen är.

Vi kommer inte att prata om namn med någon för att vi inte vill ha någon hjälp med att bestämma vad vårt barn ska heta. De enda som har något att säga till om i frågan är jag, Totte och barnet själv. Jag och Totte ger den ett namn när den föds. Om den sedan vill ändra det när den är tillräckligt gammal och har velat ändra det tillräckligt länge, så lovar jag att skriva på papperna. Men till dess så är det bara jag och Totte som har makten.

Av Erica - 19 februari 2012 17:15


Maddi har satt sig i Valdemars fåtölj, utan att fråga om lov först. Jag är rädd att det kan bli slagsmål senare när Valdemar upptäcker det här. Fräckt, Maddi!


Av Erica - 18 februari 2012 19:00


Om vi tyckte att bebisen hade många kläder förut, så är det ingenting emot vad den har nu. Blivande farmor och jag har ägnat dagen åt bebis-shopping. Nu har den många baskläder, så att man kan byta utan att behöva tvätta, även om den spyr fem gånger om dagen. Bodys, byxor, tröjor, pyjamasar, mössor och till och med strumpor har vi köpt. Fast vi vet ju inte om den kommer att kunna ha strumpor på grund av gipset och de eventuella skenorna.

Förutom baskläder hittade vi en del coola och en del söta kläder som vi bara inte kunde låta bli att köpa. Ett par jeans bland annat. Det låter ju jätteobekvämt med jeans, men de har mjukisresår i midjan och är av jättemjukt jeanstyg. Dessutom köpte vi storlek 4-6 mån så det blir inget som bebisen har på sig direkt när den är född.

På Hemtex hittade vi täcke, kudde och bäddset, som jag ska bädda vaggan med. Kudden är mest för syns skull i början. Bebisar ska inte sova med kudde. Men den går att ha senare när bebisen blir större och vi måste köpa en spjälsäng åt den.

Även om jag blev irriterad på könsdiskrimineringen ibland, så tycker jag ändå att det gick riktigt bra att handla till bebisen oavsett kön. Vi köpte inga klänningar, för även om jag tycker att det borde finnas fler blåa bebisklänningar än det gör, så tycker jag att klänningar bara är till för tjejer. Klänningar blir alltså något vi kan komplettera med om bebisen är en tjej.

Det enda som riktigt störde mig var att de rosa strumporna bara fanns med hjärtan på och de blåa strumporna bara fanns med stjärnor. Vi köpte båda paren, för både hjärtan, stjärnor, rosa och blått passar på alla kön. Men jag är ändå rädd att bebisen ska koppla ihop att det är tufft (=stjärnor) att ha blåa strumpor och gulligt (=hjärtan) att ha rosa strumpor. För att jämna ut lite köpte vi svartvita strumpor med hjärtan på också. Då kanske bebisen fattar att det kan vara gulligt att ha svart också.

Av Erica - 17 februari 2012 17:45



Det här är Siri. Hon är det första gosedjur som vi köpte till vårt första barn. Vi köpte henne långt innan jag blev gravid, men vi har haft henne inslagen i ett paket tills nu. Tanken var hela tiden att öppna presenten när jag är 6 månader gravid, och det är jag nu. Det känns helt otroligt att jag har varit gravid i ett helt halvår. Men det känns fortfarande som att det är jättelångt kvar.


Siri ska vi packa ner i väskan som vi ska förbereda inför förlossningen, så att hon verkligen kommer med och får vara det första gosedjur som bebisen träffar. Det finns stor risk för att hon kommer att få dreggel och annat klet på sin fina klänning, men hon säger att det inte spelar någon roll. Allt hon bryr sig om i världen är att få krama bebisen varje dag.

Av Erica - 14 februari 2012 17:45


Det här mönstret gör mig glad:



Det har helt enkelt allt jag älskar. Det är grönt och rosa. Det har mycket vitt så att det blir ljust och glatt. Det har hjärtan och krumelurer som gör det roligt och lekfullt. Det har till och med glitter, vilket kan bli för mycket, men som jag tycker passar bra på just det här möntrert i lagom mängd.


Synd att det här mönstret inte finns som tapet. Det skulle jag jättegärna vilja ha på en lagom stor fondvägg!! Då skulle jag bli glad varje gång jag såg den väggen.

Av Erica - 14 februari 2012 17:30


Totte hade inte glömt bort Alla Hjärtans Dag, utan kom hem med rosor och en chokladkaka med hjärtan. Jag gav honom hjärtformade praliner. Kärlek är choklad helt enkelt!


Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3 4
5
6
7
8 9 10 11
12
13
14
15
16
17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2012 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sju Sorters Drömmar med Blogkeen
Följ Sju Sorters Drömmar med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se