Direktlänk till inlägg 25 februari 2012
Nu är jag inne på min sjunde månad som gravid och någonting har hänt. Magen har exploderat. Krämpor har smugit sig på. Plötsligt är jag en sådan där gravid kvinna. En sådan som går runt på stan med sin stora magen och onekligen är välsignad med en bebis. En sådan där som vickar lite fram och tillbaka när hon går och håller en hand på ryggen. Till och med en sådan som slänger av sig skorna så fort hon kommer hem och klagar på att hon har svullna fötter. Hur gick det här till? För bara två veckor sedan var jag vanliga Erica som råkar vara gravid. Nu känns det nästan som att jag är En Gravid Kvinna som råkar vara Erica.
Magen har onekligen blivit väldigt mycket större väldigt snabbt dessa två senaste veckor, så det måste ha med saken att göra. Men var fötterna tvugna att svullna upp också? Hittills har jag känt mig lite utanför och samtidigt lite bättre än andra gravida, för att jag inte har någon av alla de krämpor det står om i gravidtidningarna. Jag har bara köpt ett par större byxor och sedan kört på som vanligt liksom. "Tänk på stackars mig som är gravid; jag ska inte behöva göra det där." är inte alls min grej. Mamma och Totte har snällt burit tunga saker åt mig och jag har inte protesterat, men jag har inte stått hjälplös om de inte varit närvarande. Jag är gravid, inte handikappad. Jag har burit i omgångar och med pauser, men utan att klaga.
Nu känns det plötsligt som att jag inte kan fortsätta vara Erica längre. Jag måste tillåta mig själv att vara En Gravid Kvinna. Jag får strunta i att skrapa undan vattnet på golvet på duschen när jag är klar, för magen är så stor att jag inte kan böja mig ner längre. Och jag får stödja mig på Totte när vi har gått på stan en timme för ryggen gör ont och fötterna är svullna. Det är helt enkelt så det är.
Men nog finns Erica kvar där om man låter sig titta förbi magen. Jag klarar fortfarande av att gå på DansStep en gång i veckan om jag bara struntar i hopp och snurrar. Och BodyPump en gång i veckan är min nya favoritfritidsaktivitet, där bara situpsen blir överhoppade. Jag tänker inte lägga mig ner och vara gravid i tre månader nu, fram tills förlossningen. Men jag ska anpassa mig lite mer, så att jag kan få fortsätta vara Erica på ett mer gravidigt sätt.
När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 |
|||||
6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
|||
13 |
14 | 15 |
16 |
17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 |
22 |
23 |
24 |
25 | 26 |
|||
27 |
28 | 29 |
|||||||
|