Alla inlägg under mars 2010

Av Erica - 31 mars 2010 23:09


Varför säger man förlåt? Är det för att man har gjort något man inte borde? Eller är det för att någonting man har gjort, har sårat en annan människa? Oftast är det väl både och. Man har gjort något man inte borde, och det har sårat någon. Men är det man säger förlåt för, handlingen eller sårandet?


Totte och jag har lite delade meningar om det där. Jag tycker att man ska säga förlåt för det man har gjort. Om jag väljer att slå en människa på armen, så tänker jag säga förlåt oavsett om den människan fick ont i armen eller inte. Även om jag fick in en felträff så att det inte alls gjorde ont, kommer jag alltså att säga förlåt.


Men det tycker nog Totte också att jag ska göra. Då har man sårat människans känslor även om det inte gör fysiskt ont. Om man däremot gör något som inte med flit sårar någon annan, tycker vi olika. Ifall man råkar tappa en annan persons sak, så att saken går sönder, säger man förlåt. Totte påstår att han säger förlåt för att saken är trasig, och förlåt för att människan är ledsen. Jag tycker att man säger förlåt för att man var klumpig eller för att man inte var tillräckligt försiktig. Även om man inte egentligen var slarvigt oförsiktig och borde ha förstått att man skulle tappa saken, så är det ju med facit i hand så att man inte har varit tillräckligt försiktig. Då är det det jag säger förlåt för.


Tottes sätt att säga förlåt på påminner mig lite om engelskans ”I’m sorry.” som man även säger till anhöriga när någon har dött, även om man inte alls är inblandad i dödsorsaken. Man säger att man är ledsen för att den andra personen är ledsen, men man antyder inte att det på något sätt är något man själv har gjort fel eller ska bättra till nästa gång.


De gånger anledningen till att Totte säger förlåt till mig, är att han inte har varit tillräckligt försiktig, känner jag inte riktigt att hans förlåt betyder något. Ofta lägger han till ”men det var inte mitt fel.” till sitt ”Förlåt”. Men om det inte var hans fel, varför säger han då förlåt? För att jag blev ledsen och för att något är trasigt, säger han. Men då har ju inte förlåtet mer kraft än när han säger ”Stackars dig.” när jag kommer hem och berättar att någon har varit dum på jobbet. Han säger bara förlåt för att muntra upp mig. Inte för att han på något sätt tar på sig skulden.


Om man har sönder något och det inte ens med facit i handen går att se att en viss person har gjort något fel, då tycker jag inte att någon behöver säga förlåt. Ibland händer det faktiskt olyckor som är helt oundvikliga och omöjliga att förutspå och undvika om man inte är synsk. Då behöver man inte säga förlåt alls. Men man kan fortfarande trösta personen som blir ledsen. I de fall man säger förlåt tycker jag att man ska ta på sig skulden åtminstone till den grad att man ser att det är man själv som kunde ha undvikit olyckan genom att göra något annorlunda, som inte känns helt orimligt att man kunde ha listat ut i förväg.


Enligt mig säger man förlåt för sin oförsiktighet eller sin handling, inte för konsekvenserna. Därför tycker jag ibland att man ska säga förlåt även om ens handling inte har lett till någon negativ konsekvens. Som när Totte ställer ett glas längst ut på kanten på vardagsrumsbordet, precis där man brukar stryka med benet för att komma förbi när man har suttit i soffan. Det är upplagt för att glaset ska åka i golvet. Det har inte gjort det än, och Totte vill inte att det ska göra det. Men han har ändå varit oförsiktig, och om glaset åker i golvet skulle han nog säga förlåt. Vid dessa tillfällen tycker jag att han ska säga förlåt när jag ber honom ställa in glaset närmare mitten av bordet. Han har redan utfört alla handlingar som skulle leda till att han måste säga förlåt om glaset åker i golvet. Då borde han säga förlåt för denna handling direkt, och inte vänta tills glaset går sönder och säga föråt för att jag blir ledsen.


Men det är sådant här man får vänja sig vid när man lever med en man som aldrig kan erkänna att han har fel. ”Förlåt, men det var inte mitt fel.” är standardfrasen, när det gäller förlåtfraser som kommer ut ur Tottes mun. Fast jag vet ju att han egentligen menar ”Förlåt, det var inte meningen att det skulle bli såhär, men det blev fel.”. Jag lever mycket hellre med en man som inte kan säga ”Jag gjorde fel.” än en man som inte kan säga ”Jag älskar dig.” även om mannen både gör fel ibland och älskar mig. Att endast få höra ”Du vet att jag gör det.” någon gång ibland när man frågar om han älskar en är mycket värre än Tottes ständiga undanflykter. Det är viktigt för mig att få höra att han älskar mig. Att han gör fel ibland vet nog både han och jag mycket väl om, även om han aldrig kommer att erkänna det.

ANNONS
Av Erica - 31 mars 2010 12:40


Träningsvärk. I hela kroppen. Har jag nu. Så går det när man ger sig ut och springer, efter att inte ha gjort det på hela, snöiga vintern. Men det är det värt. Det var skönt att springa igår och det är skönt att ha kommit igång. Nästa gång kommer jag inte att ha lika mycket träningsvärk efteråt. Det är bara stå ut nu, med andra ord.

ANNONS
Av Erica - 30 mars 2010 11:54


Tulpanerna har slagit ut, och är fortfarande väldigt fina!


Av Erica - 30 mars 2010 11:51


När Totte skulle laga nachos ville Valdis hjälpa till. Totte gav honom en väldigt viktig uppgift. Han fick vispa tomaterna tills de var dags att sköljas. Valdemar kände sig oerhört duktig och delaktig. En perfekt uppgift för honom.


Av Erica - 30 mars 2010 11:43


Frysen var i desperat behov av att frostas av, så jag tog tag i saken och frostade av den. Alla frysvaror rymdes i kylskåpet, så de fick i alla fall lite kyla under tiden de inte kunde bo i frysen. Det var ju bra. Men den var en skiva bröd som det bara blev snor av när den hade legat i kylskåpet ett tag. Jag slängde den. Den var nog ändå för gammal för att ätas.


Jag trodde att vi hade mycket gammalt skräp i frysen, men förutom brödskivan var det inget som behövde rensas bort. Allt fick flytta tillbaka in i frysen igen när den var färdigavfrostad. Fast de fick flytta in i en helt ny ordning. Kött i en låda, grönsaker på en och kylklampar och glass nederst. Trodde inte att vi hade någon glass, men jag hittade faktiskt tre stycken Piggelin från någon storpack vi köpte i somras. Matlådor och annat fick bo på översta hyllan.


Innan jag frostade av frysen var det så mycket is på vissa ställen att det inte ens gick att dra ut mittenlådan. Såhär såg den ut:



En hel balja blev full med isvatten under avfrostningen:



Nu är frysen fin och utan is. Såhär såg den ut innan jag flyttade in sakerna igen:


Av Erica - 28 mars 2010 11:20


Alla klockor omställda! Tror jag i alla fall. Man kommer långt med smicker. Förra gången alla klockor skulle ställas om var jag inte hemma. Totte struntade i att ställa om dem, och jag blev sur på honom när jag kom hem. Hans enda ursäkt var: "Jag vet inte hur man gör.". Tro mig, jag vet inte heller hur man gör med vissa av klockorna, men om man ägnar tre minuter med dem så kommer man på hur man gör. Och kommer man inte på det så har man i alla fall försökt och kan ha "Jag har försökt." som svar istället, med följd att jag inte blir lika sur.


Den här gången sa Totte istället, i förväg, "Snälla Erica, kan du ställa om alla klockor imorgon? Du gör det mycket bättre än mig!". Självklart vill jag ställa om alla klockor själv då! Jag fick ett "snälla" och det konstaterades att jag är bäst. Jag är inte omöjlig att ha att göra med. Jag tycker om att utföra själva arbetet, men jag vill ju förstås ha all kred för det också. Och gärna lite smicker!

Av Erica - 27 mars 2010 15:32



Valdemar tycker att det börjar bli dags att gå ner i vikt. Han väger 85. Det är lite väl mycket. Hans plan är att gå på strikt chokladdiet. Inget annat godis ska han äta på en hel vecka. Då tror han att han kanske kommer att lyckas gå ner till 84 g.


Ikväll tänker Valdis inleda dieten med att äta kladdkaka. Den är så chokladig som det kan bli. Men han tänker inte äta någon grädde till, som Totte och jag tänker göra. Bara choklad, ska det vara. Lycka till Valdemar!

Av Erica - 26 mars 2010 22:09


Det blev inte så farligt mycket frossande här ikväll, trots att jag är ensam hemma. Men det blev ganska sen middag. Jag kollade klart på Fringe innan jag nu bloggar, men jag åt ändå klart rätt sent. Bland annat på grund av ett långt telefonsamtal mitt i maten.


Först försökte jag äta köttfärspajen som Totte hade lämnat åt mig. Men det visade sig att det var linser i den, så jag klarade inte av att äta den på grund av konsistensen. Sedan gjorde jag idealmakaroner och åt.


Totte föreslog kladdkaka till efterrätt som i så fall skulle ätas vid kvart i tolv på natten, när han kommer hem från jobbet. Det lät inte som ett helt orimligt förslag, men jag är faktiskt inte alls sugen. Just nu känner jag bara för att gå och lägga mig, så jag gör nog det.


I helgen tror jag inte att jag ska tråkblogga om middagsmaten. Problemet med att sitta kvar och vara sugen på godis gäller mest på vardagar. På helgerna får man ju göra roliga saker som man gillar att göra, och man måste inte gå och lägga sig någon viss tid. Alltså hittar man på andra saker än att sitta framför TV:n och vara sugen på godis.

Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22 23 24 25 26 27 28
29
30 31
<<< Mars 2010 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sju Sorters Drömmar med Blogkeen
Följ Sju Sorters Drömmar med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se