”Du kommer alltid med så svåra frågor.” brukar en viss person på jobbet säga när jag ringer. Och jag håller med. Systemet är inte egentligen utvecklat för att applicera på den verksamhet jag håller på med. Och ingen på det här företaget har tidigare jobbat med just det jag gör. Så det är inte så konstigt att mina problem blir av en helt annan karaktär än personen i telefonen är van vid. Men hjälpsam och positiv som personen är, så kommer vi alltid fram till något bra till slut ändå.

”Det är ju alltid så lätta saker när du ringer.” sa en annan person på jobbet idag, när jag ringde. Och jag håller med. När jag ringer den här personen är det lätta frågor jag kommer med. För det jag frågar den här personen är sådant som gäller samma för nästan alla på företaget, så jag är säker på att personen har hört alla mina frågor många gånger tidigare, av andra personer. Men lika glada är vi för det. Jag får tydliga och klara svar, förklarade för mig på ett positivt och glatt sätt.

Tack till dessa två personer för att ni så ofta hjälper mig i telefon, oavsett om det är besvärliga eller superlätta frågor jag kommer med!

Livet har fått en mening igen. Solen är äntligen här. Inte för att livet inte har haft någon mening under vintern. Jag har ju mitt jobb som har gjort det otroligt mycket roligare att ta sig igenom den här vintern än förra. Och så har jag Totte, som gör mitt liv värt att leva varje sekund.

Men jag har inte direkt gått omkring och njutit av att släpa resväskor i snödrivorna. Att gå upp innan solen går upp på morgonen, är inte heller riktigt min grej. Så nog har det varit hemskt att det är vinter den här vintern också.

Så idag när solen lyste på mitt möss- och halsduksinramade ansikte blev jag glad som en vårblomma. Jag hade glömt bort hur underbart det känns när solen lyser på en. Det jag kommer ihåg är att sol är bra och vinter är dåligt. Men jag kom inte riktigt ihåg varför jag tycker så, vad det är som är så bra med solen. Jag lyckas alltid glömma bort hur den underbara känslan känns.

Nu när solen värmer min själ kan jag inte bara tänka mig att vistas utomhus. Jag till och med vill vara utomhus. Det är nästan så att det inte ens gör någonting att mina händer blev kalla som istappar. Det var värt det för att få sol. Jag trodde att det kanske var värmen som var det underbara med solen, men det är det inte. Det är solen i sig. Den ger mig mening och energi. Den gör mig positiv och engagerad. Den gör mig glad. Solen är här. Solen är underbar.