Alla inlägg under december 2010

Av Erica - 16 december 2010 13:57


Förra veckan var jag och Totte och köpte brudklänning åt mig. Jag hade bestämt mig för länge sedan vilken jag vill ha och den kommer att ta minst 4 månader att sy upp, så den enda vi gjorde nu var egentligen att beställa den och betala handpenning.


Den klänning jag ska ha hade de inte inne i butiken, så jag fick prova en annan klänning av samma märke istället, för att bestämma storleken. Det kändes helt underbart att ha en sådan klänning på sig. Jag var beredd på att den skulle kännas tajt och lite obekväm, men den var faktiskt skön. Dessutom kände jag mig helt underbart snygg i den, fast jag inte har nått mitt viktmål än. Den drog liksom åt på rätt ställen, så att inget vällde över eller ploppade ut någon annanstans.


Att prova brudklänningen trodde jag skulle bli en riktig motivationskick att fortsätta träna och äta hälsosamt, men det blev snarare tvärtom. Jag var så himla snygg att jag inte längre känner att jag behöver gå ner ett enda kilo till innan bröllopet. Jag kommer att vara skitsnygg ändå! Men det är klart, det är ju inte bara för bröllopet jag vill gå ner i vikt, så det är klart att jag ska fortsätta kämpa. Men någon motivationskick blev det inte.


Det som var bäst med klänningen var nog att den kändes så bra mot kroppen. Det satt perfekt liksom. Och ännu bättre lär det ju bli. Min riktiga klänning ska de ju till och med sy in efter min kropp om det behövs. Fast jag tror att en stor anledning till att den passade så bra var att den har korsettrygg. Man drar med andra ord åt tills den sitter som den ska. Perfekt!


Synd så in i tusan att jag bara ska använda klänningen en gång! Hoppas verkligen att jag hinner njuta av det. Om inte annat kommer jag nog att ta på klänningen bara för att prova hemma efter bröllopet. Och Totte och jag har sagt att vi ska ha på oss bröllopskläderna när vi firar ettårig bröllopsdag också. Eller var det tioårig? Hursomhelst är jag helt övertygad om att jag kommer att se underbar ut på bröllopet, och känna mig underbar också, oavsett om jag går upp eller ner i vikt tills dess. Det är skönt att slippa pressen. Nu kanske jag går ner bara för att jag inte måste!

Av Erica - 7 december 2010 23:44


Nu har jag äntligen en vecka då jag får jobba i Göteborg. Det mesta jag har att göra är distansarbete på datorn, så jag har jobbat hemifrån hittills. Men imorgon ska jag nog in till mitt kontor här i Göteborg. Hur mycket jag än har längtat efter att få jobba i Göteborg, så är det ändå en del saker som stör mig. Det jag hatar mest med att vara hemma är:


Att ständigt behöva flytta på saker för att komma åt att använda saker. En hög med papper flyttar jag fram och tillbaka hela dagen beroende på vilken laptop jag ska använda för stunden eller vilket bord som måste vara fritt för att kunna ätas vid. Jag kommer helt enkelt hem med för mycket saker som inte har sin egen plats här hemma, när jag kommer hem med resväskan full, och det finns inga lediga ytor att ställa ifrån sig dessa saker på. Mycket av det är jobbsaker, bland annat mappar, papper och prylar. Detta har ju självklart ingen egen plats här hemma. Dessa saker ska ju egentligen vara på det kontor jag för tillfället jobbar ifrån. Men nu när jag jobbar hemifrån så behöver jag ju dessa saker här, så jag kan inte låta dem ligga kvar i väskan.


Att se Totte ha så mycket fritid, när jag själv är så upptagen att jag knappt hinner med att gå på toa. Jag blir så avundsjuk på all tid han har, då han skulle kunna planera inför bröllopet, byta propp i proppskåpet, köpa vin, måla naglarna, öppna adventskalendern, plocka undan saker som ligger framme, läsa av sina mail, gå på gym, baka julgodis eller bara se till att fixa ordentlig och nyttig middag. Sådan som jag skulle vilja göra, men inte hinner.


Att se Totte spela bort en hel dag på dataspel, när det finns så mycket annat han skulle kunna göra. Jag blir så frustrerad när han väljer att inte göra något av det, utan bara sitter och spelar hela dagen, och lämnar mycket av sakerna att göra till mig, trots att jag inte har tid. Att han inte går på gym eller målar sina naglar är ju hans förlust, men att han inte planerar bröllop, bakar julgodis eller lagar nyttig middag innebär ju att jag måste göra det om det ska bli gjort alls. Till Tottes försvar så vill jag ju faktiskt baka julgodiset själv och han försökte faktiskt byta proppen, men det slutade med att jag gjorde det ändå när han frågade mig en ny fråga för varje steg.


Att inte kunna gå upp ur sängen på morgonen när jag är astrött, utan att behöva häva mig upp över en annan person, om inte han går upp först. Det löste sig i och för sig väldigt smidigt i morse genom att jag låg och snoozade i en timme tills han hade flyttat på sig. Jag har väldigt mycket komp injobbad, så en timmes sovmorgon kan jag ta utan problem. Synd bara att inte kunna välja riktigt själv. Hade han inte legat i vägen så skulle jag ha gått upp tidigare. Men jag är så fruktansvärt morgontrött så jag skulle inte ha pallat att häva mig över honom.


Att saker inte finns där jag lämnar dem. Hur mycket jag än plockar undan är det ändå saker framme överallt. Hur noggrant jag än diskar dyker det ändå upp halvskitiga tallrikar i diskstället. När jag behöver en sax är det inte alls säkert att den ligger på sin plats. Om jag har köpt hem tuggummin så är det inte alls säkert att det finns några tuggummin kvar när jag vill ha ett.


Att inte kunna äta godis utan att behöva förklara mig. Det är ju egentligen en bra sak, men det är lite jobbigt ändå. Ibland har jag ju faktiskt sparat ihop viktväktarpoäng för att kunna äta en godis. Men det vet ju inte Totte, så då måste jag förklara det för att inte få anklagande blickar på mig. Och även om jag kan förklara det och har rent mjöl i påsen, så försvinner tjusningen lite grann när man blir anklagad. Dessutom skiter det ju sig vissa dagar. Då är det bara jobbigt att inte kunna få äta godis och ta nya tag nästa dag. Av någon anledning får man nästan aldrig onda blickar på sig när man äter en alldeles för stor portion mat med onyttig sås till. Men om jag väljer att äta begränsad mängd mat och sedan äta för mycket godis så får jag onda blickar. Men jag vet att det lättare skulle få tillbaka mig på rätt spår om jag åt godiset, för om jag får mitt godis så har jag det ur vägen och kan ta nya tag nästa dag. Om jag äter för mycket mat istället så blir den dagen lika dålig som om jag hade ätit godis, men jag har fortfarande godis på hjärnan så nästa dag kommer förmodligen också att skita sig.


Trots dessa jobbiga saker med att vara hemma igen så är jag väldigt glad att jag är här. Jag har redan fått gjort en hel del saker som har släpat efter, som att tvätta och gå igenom post. Dessutom är det ju helt underbart att få vara med Totte och att få sova med Totte. Det är bara lite svårt att behöva vänja sig vid att dela hem med någon (slarvig och stökig) igen.

Av Erica - 6 december 2010 02:41


När jag lämnade Uppsala på söndagseftermiddagen anade jag inte att det skulle ta mer än åtta timmar att ta sig hem. Men ett annat tåg hade spårat ur, så mitt tåg blev fast i Falköping i flera timmar. Nu rullar tåget igen, men efter åtta timmars resande sedan starten i Uppsala så är jag fortfarande inte framme i Göteborg.


Både Totte och mina föräldrar har hållit sig uppdaterade på hur det går för mig. Utan att känna till varandras uppmaningar har både mamma och Totte övertalat mig att ta en taxi hem, när jag väl kommer fram till Göteborg. De är ganska lika ibland, Totte och mamma, när det gäller genuin omtänksamhet för mitt bästa.


Pappa tyckte synd om mig som satt fast på ett tåg. Det var väl snällt, men han fick till svar att jag har allt jag behöver här på tåget. Jag har dator, böcker, grekiskaläxan, dricka, min i-Pod och till och med Valdemar. Jag har allt här som jag har på ett hotellrum i vanliga fall. Så det går ingen nöd på mig, så länge värmen och toaletterna fungerar. Rätt inställning, tyckte pappa.


Det enda som känns riktigt dåligt med att vara såhär försenad med tåget är att jag inte hann lämna in min grekiskaläxa i tid. Jag pluggade och gjorde i ordning allt här på tåget, som planerat, men sedan var det tänkt att jag skulle göra klart den och lämna in när jag kom hem. Läxan går ut på att spela in sig själv när man pratar grekiska, så jag hade kunnat göra det på tåget och lämna in i tid, men jag ville verkligen inte det. De andra resenärerna hade kanske kastat ut mig. Nej, det blir ingen grekiskauppvisning på tåget. Jag får helt enkelt lämna in för sent och hoppas på att urspårat tåg är giltig ursäkt.


För första gången på väldigt länge behöver jag inte vara på någon speciell ort klockan åtta på måndag morgon, så det passar ju väldigt bra ihop med den här förseningen som antagligen gör att jag inte ens kommer att vilja vara vaken klockan åtta imorgon. Däremot har jag en himla massa att göra på jobbet, även om jag gör det hemifrån, så det blir en lång dag imorgon när jag än går upp.


Så nu ska fröken positiv läsa Marian Keyes ”En förtjusande man” och lyssna på Norah Jones på sin i-Pod. Det suger inte mer att åka tåg i åtta timmar än i fyra timmar. Jag har allt som jag brukar ha på hotellrum. Dessutom kommer jag att få tillbaka pengar för den här biljetten. Och sist men inte minst: Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, och när jag kommer hem får jag träffa Totte; det godaste som jag har väntat på hela dagen nu!

Av Erica - 2 december 2010 22:27


Det har hänt riktigt mycket med vår lägenhet sedan förra gången jag tog bilder. Det fanns ju inga ytterväggar alls då, men nu är i princip hela huset täckt med väggar. Verkligen ett steg i rätt riktning!


Eftersom det finns väggar så finns det även fönster, eller i alla fall hål för fönster. Så nu kan man konstatera att jag har tagit bilden mot vårt köksfönster på rätt ställe, sedan jag ändrade efter första månaden jag tog en bild.


Nästa förändring man kan vänta sig är väl att de snyggar till fasaden, eller rättare sagt bygger en riktig fasad. Men förutom det så går det nog tyvärr inte att se så mycket mer av vad som händer. Nu när det finns väggar så ser man ju inte längre in, så att man kan se vad som händer inne i huset. Men det är väl bara att hoppas på att det finns inneväggar också när det väl är dags att flytta in.



Av Erica - 1 december 2010 22:20


Efter en tids tufft arbete och mycket att göra samtidigt, brukar man komma fram till att man inte kan vara superkvinna jämt. Till slut inser man att det inte går, att man presterar lite sämre. Man inser att man bara är en vanlig människa med begränsningar. Det är vad man brukar komma fram till, men jag kom inte fram till det.


Den senaste månadens hårda arbete nådde sin kulmen den senaste veckan, och har inte riktigt gått över än. Det jag har kommit fram till efter allt slit är att jag visst kan vara superkvinna. Jag kan sova mindre än 4 timmar varje natt och ändå orka med både mitt vanliga arbete och fem timmars övertid på natten med att förbereda en föreläsning. Jag kan vara utan Totte i flera veckor i sträck och bara träffa honom ibland på helgerna. Jag kan göra alla grekiskaläxor i tid trots allt annat. Jag kan till och med ställa till med adventsfika för släkten med fyra olika sorters hembakat, fast jag är hemma mindre än två dygn över helgen och var på fest kvällen innan. Jag kan verkligen vara superkvinna … men jag vill inte.


Det viktiga jag har lärt mig den senaste månaden är att det inte är värt det. För vem är jag superkvinna? Varför gör jag det? Vem har glädje av det? Inte jag. Inte i det stora hela. Det är klart att jag är nöjd över allt jag har åstadkommit och glad för de roliga saker jag har hunnit med. Men till vilket pris? Sömnbrist och närapå vansinne. Det värsta av allt är att vara ifrån Totte. Jag har visat länge nog nu att jag kan vara ifrån Totte. Är det någon som har förstått att jag inte vill?


Måste man gå in i väggen innan man ger sig? Eller är det tillåtet att lägga ner ambitionerna medan man fortfarande klarar av allt man tar sig an? Jag har bevisat för alla inklusive mig själv att jag kan vara superkvinna länge nog nu. Det kanske är dags att visa att jag klarar av att inte vara det. Det är dags att sluta ta sig an allt som går att ta sig an. Det är dags att göra ingenting ett tag nu, bara för att jag vill. Inte för att jag inte kan göra alla de andra sakerna, utan bara för att jag inte vill göra alla de andra sakerna när jag faktiskt inte har tid.

Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2010 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards