När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med sig av. Vad tomt det kommer att kännas i och med att jag inte längre behöver göra dessa saker när barnen är stora och har flyttat hemifrån.

Kan man låna tid från sig själv? Jag skulle behöva ungefär 28 timmar om dygnet nu när jag har fyra barn hemma. Men jag kan nog klara mig på 20 timmar om dygnet när de alla har flyttat. Jag skulle behöva låna fyra timmar från mig då och använda redan nu. Helst fyra timmar utan barn då, så att jag är ensam hemma fyra extratimmar om dygnet då jag kan fixa saker. Det skulle inte hjälpa alls att gå ner i tid på jobbet och vara hemma fyra extra timmar om dagen för då behöver jag ju ha barnen hemma dessa fyra timmar. Det skulle bara leda till att barnen har fyra timmar till på sig att stöka ner och jag är ännu mer trött på kvällen när de har somnat och jag har tid att städa upp efter dem.

Nu är jag färdigfirad. Jag är sjungen för fyra gånger, uppvaktad på sängen, skålad för vid två olika tillfällen och överöst med presenter/presentkort. Jag älskar fortfarande att fylla år.

Det känns bra att vara 35 år. Jag har tre barn och nytt jobb, så jag känner att jag är på rätt väg i livet. Om jag var barnlös singel som fortfarande jobbade i kassan på ICA, så skulle jag ha panik nu. Man är ju olika, men jag skulle inte nöja mig om jag inte gjorde det bästa av både min karriär och mitt föräldraskap.

Här är några bilder från firandena:

ICA MAXI bjöd på tårta.

Totte och barnen uppvaktade mig i sängen på morgonen.

Neo visade upp korten som gosedjuren hade gjort.

Alla barn trivdes i sängen och lekte med gosedjuren.

Jag fick massor av kort och sedlar av barnen, gosedjuren och Totte.

Trettiofemhundra kronor till en nybliven 35-åring.

Neo hade ritat av Sixten och Mysnallen. Det är väldigt likt, tycker jag.

Mamma och pappa skålade mig med bubbel. Jag fick choklad och presentkort. Mums!

Iza blev väldigt avundsjuk på mig, när jag fick den här gottepåsen med grön chokladboll i. Av mina syskon fick jag presentkort på teater. Det ser jag fram emot att gå på! Denna bild är tagen på Latitude 59, där vi firade mig genom att spela shuffleboard, bowla och äta mat.

Självklart hade jag bakat också. Kokostosca blev det den här gången. De var jättegoda!

För säkerhets skull hade jag köpt två presenter till mig själv: ett armband och en stor Toblerone med mitt namn på. Det visade sig att det var perfekt att göra så, med tanke på att jag fick en massa pengar av Totte och barnen. Nu är alltså dessa presenter från dem istället. Jag råkade bara köpa dem en liten stund innan jag fick pengarna.

Mamma, syrran och jag bodde på hotell när vi var i Göteborg över helgen. Totte och barnen bodde hemma hos Tottes föräldrar och jag gjorde dem sällskap när mamma och syster hade åkt hem.

Vi hann med mycket på de få dagarna. Bäst var att ligga i sängen på hotellet och ha både tid och ork att läsa bok. Näst bäst var att ta ett glas vin i hotellbaren. Det är sådant man uppskattar när man är småbarnsförälder.

Här är några bilder från Jul på Liseberg, Haga, Teslabutiken och Nordstans bästa frozen yoghurt-ställe. Neo vann en sköldpadda på Liseberg och insisterad på att få en mindre än han hade rätt till. Mindre är ju alltid gulligare!

Sedan ung ålder har jag haft ett speciellt förhållande till sårande av ögon. Jag har inga problem att titta på splatterfilmer där de mosar både armar och ben eller sliter ut hjärtat med bara händerna. Gör de däremot något med ögonen blir jag väldigt illa till mods. "Man får inte röra ögonen." är en riktlinje som mina nära och kära har hört mig säga flera gånger. (En annan sak klarar jag inte av och det är sprutor. Jag höll på att hoppa ur soffan när jag såg en film där en snubbe får en spruta i ögat!!!)

Ikväll har jag lyckats bryta mot min egen riktlinje. Neo gick omkring i soffan och precis när jag sträckte ut handen mot honom gjorde han ett litet hopp för att landa på knä. Hans vänsteröga landade på min spetsiga tumnagel. Det kändes som att hela mon tumme trycktes in mot hans öga. Även om jag tvingade mig själv att genast trösta honom och försöka se hur stor skada jag orsakat, så kände jag att upplevelsen var minst lika traumatisk för mig. Jag tryckte min tumme mot ett öga!!

Nu är Totte och Neo och köper ögonsalva på 1177:s inrådan. Själv sitter jag i soffan med Iza och försöker bearbeta vad jag just varit med om. Det ser ut som att jag har repat Neos hornhinna och sedan sårat insidan av undre ögonlocket så att det började blöda. Först tyckte jag att det såg ut som att han hade en ögonfrans i ögat, men sedan insåg jag att det var en repa på själva ögat. En repa som jag har orsakat! Jag känner mig både illamående och svimfärdig. Jag grät förut också, men Totte trodde att jag var orolig över Neo, så jag fick sluta med det för att inte skrämma upp Neo.

I fortsättningen borde jag klippa bort mina naglar helt och använda ugnsvantar när jag är i närheten av barnen. Man får INTE röra ögonen! Men jag vet att det här kommer att gå bra ... för Neo i alla fall. Så imorgon kommer jag att måla min fina, långa naglar som planerat och göra mitt bästa för att förtränga känslan av min tumme mot Neos öga.

"Vet de om att alla som köper de här förpackningarna är småbarnsföräldrar!?!" tänker jag medan jag står och sliter i en förpackning Semper modersmjölksersättning. "Ytterkartong sorteras som papperförpackning. Innerpåse sorteras som plastförpackning." står det på förpackningen. Men den där innerpåsen sitter som sten fast i ytterkartongen.

Värdefulla sekunder tickar förbi medan jag står där och sliter. När jag väl får loss påsen har bebisen nästan blivit hysterisk i babysittern och 4-åringen har både hunnit ta fram pallen och ställt sig i köket för att se vad jag håller på med och sedan tröttnat, gått där ifrån och dragit fram lego på hela vardagsrumsbordet.

Jag är evigt tacksam för att det finns ersättning. 4-åringen är praktiskt taget uppvuxen på det och den här sommarens kryssningssemester hade jag fått skippa om inte ersättning fanns. Men allvarligt talat kan jag tycka att förpackningen kunde vara lite mer småbarnsförälderanpassad. Annars kanske till och med jag, som alltid sorterar skräpet korrekt, ger upp och slänger skiten i brännbart!

När jag har skurit min frukostapelsin till gröten, på morgonen, är det dags att slänga apelsinskalet i kompostsoporna. Varje morgon känns det som att min hand är en sådan där värdelös klo som finns på tivolin och man ska plocka upp gosedjur med. Hur rätt man än siktar och hur bra klon än greppar ramlar ändå gosedjuret/apelsinskalet mellan fingrarna på klon.

Lyckligtvis är inte min hand riktigt lika värdelös som tivoliklon, så jag får med mig lite skal varje gång, även om mycket glider mellan fingrarna. Det tar mig evigheter att få med alltihop, fast jag tycker att jag borde kunna ta allt på max två gånger.

Här kommer klon:

Nu har vi firat julen i dagarna tre, hos mina föräldrar. Eller snarare dagarna fyra, för alla var kvar även igår, dagen efter annandag jul. Det var ett bra firande och jag är nöjd med allt. Vi hann bygga två pussel. Neo lekte massor med vissa julklappar han fick. Vi har tittat på flera bra filmer. Saffransmakronerna som Neo och jag bakade blev en hit.

Här kommer julen i bilder:

Julgranen hemma hos oss.

Chokladhuset som Neo och jag bakade.

Neo i finkläder.

Havreflarn, skurna chokladkakor, kolakakor och knäck som jag har bakat.

Totte tar en selfie.

Pepparkakslastbilen som Totte och Neo har gjort.

Jag tar en selfie.

Neos julklappar.

Mina julklappar.

Jag och Lillplutt som fyller ut klänningen medan jag värmer alkoholfri glögg.

Tomten Neo som äter mellanmål.

Det regnar idag på morgonen. Det hindrade mig inte från att välja kjol och leggings min sista dag på jobbet innan julledigheten. Det hindrade mig inte heller från att gå min vanliga morgonpromenad på 25 minuter från tåget till jobbet. Jag har en jättestor vinterjacka, anpassad för gravidmage, så det är inte många droppar regn som tar sig förbi den ner på kjolen. Så länge regnet kommer uppifrån.

Halvvägs till jobbet mötte jag den typ femtioåttonde bilen som körde på vägen bredvid trottoaren jag gick på. Skillnaden mellan den här bilföraren och de femtiosju som passerat innan var att den här bilföraren inte höll ut när han körde förbi den gigantiska vattenpöl som bildats på vägen längs hela trottoaren. Vattnet kom i koncentrerad mängd från sidan. Resultatet blev att jag nu sitter på jobbet med en kjol som är blöt på höger sida och snustorr på vänster sida.

Föraren saktade inte ens ner efteråt, fast jag och alla mina reflexer snodde runt och gjorde uppgivna gester. Det gick inte att se registreringsnumret heller för det var ganska mörkt och bilen hann fort för långt bort för mig att läsa. Att min kjol är blöt nu är förstås lite irriterande, men det som är mest irriterande är att den här bilföraren inte verkar ha märkt någonting och kanske gör såhär igen mot någon annan som har ömtåligare kläder och är på väg till någon utseendemässigt viktigare plats än sitt eget kontor. Hoppas att någon tanklös bilförare läser det här och skärper sig, så att händelsen i alla fall ledde till någonting bra.