Alla inlägg under januari 2009

Av Erica - 31 januari 2009 23:58


Äntligen har jag köpt den sista Margretheskålen som gör min samling komplett i mina ögon. En 3 L svart var den sista. Samtidigt köpte jag den vita 1 L mixerskålen också, som en bonus.


Totalt har jag nu 750 ml lila, 1 L vit, 1,5 L svart, 2 L grön, 3 L svart och 4 L lila. Det är så att det räcker till alla situationer. Men det betyder inte att jag inte vill ha fler. Jag vill ha så att det räcker och blir över!! Men det betyder att jag kan tänka mig att slänga mina gamla budgetskålar nu.


Av Erica - 31 januari 2009 10:27

 

Vad härligt att klara av att gå upp när klockan ringer klockan tio. Att vilja gå upp. Att ha en anledning att gå upp. Att vara frisk nog att gå upp.


Vad härligt att ha ett mål för dagen. Att veta att man ska göra något vettigt. Att ha en plan man följer. Att inte ha en tå som hindrar en.


Vad härligt med lite tidspress. En spårvagn man måste hinna med. En stämpelklocka på jobbet som kollar om man kommer i tid. Människor som litar på att man öppnar kassan när man ska.


Det här är en härlig morgon!


Av Erica - 30 januari 2009 20:22


Har du någon gång befunnit dig någonstans inne i stan, väntandes på något eller någon, och plötsligt fått en reklamfras i huvudet utan att veta vart den kom ifrån?


Det händer mig lite nu och då. Jag står och tittar på något skyltfönster eller en pelare och så plötsligt hör jag "nu: halva reapriset" i hjärnan. Men det finns ingen skylt med det meddelandet i det skyltfönster jag tittar. Eller så följer jag en person med blicken och då, som från ingenstans "utförsäljning, röd prislapp gäller" hör jag inne i huvudet.


Oftast hittar jag skylten om jag ser mig omkring. Jag tror att jag har hållit blicken åt ett håll hela tiden, men tydligen har jag sett mig omkring. Kanske har jag tittat till över axeln för att jag hört ett ljud därifrån eller något, och fått syn på skylten utan att jag har tänkt på det. När jag sedan fortsätter att titta åt det håll jag gjorde glömmer jag bort att jag har tittat mig omkring och då påminner hjärnan mig. Jag skojar inte när jag säger att jag kan hitta skylten med texten rakt bakom mig eller åt något håll åt vilket jag verkligen inte trodde att jag hade riktat min blick på hela tiden.


Idag när jag satt och väntade på spårvagnen satt jag och tittade på en pizzeria som hade en lite trasig "pizzeria"-skylt. Jag satt där och tänkte på varför de inte har lagat den och tänkte att det kanske är jättedyrt att laga den. Jag tänkte att det kanske inte spelar någon roll om de lagar den eller inte, för folk ser ju att det står "pizzeria" ändå. Och så när jag tänkte att folk kanske skulle tycka att det var en lyxigare pizzeria om de lagade skylten så kom det: "25% rabatt på allt". Jaha, tänkte jag, på allt vadå?


Men hur mycket jag än såg mig omkring hittade jag inte skylten. Jag började försöka hitta skylten genom uteslutningsmetoden. Vilka slags affärer brukar kunna ha 25% rabatt på allt? Skulle det kunna vara pizzerian? Jo, kanske, men det låter mer som en klädaffär eller något, och pizzerian hade verkligen inga skyltar i fönstret. Kunde det vara banken? Nej, absolut inte. Löplabet? Troligen inte, det är ju en kvalitetsaffär. Om de hade rea tror jag inte att de skulle rea ut allt. Jag kom fram till att det egentligen inte fanns någon affär i närheten som passar särskilt bra för att ha en sådan skylt.


Jag började bli irriterad. Det kan väl inte vara så att jag bara sitter här och hittar på reklamfraser i huvudet!?! Då plötsligt åkte det förbi en buss. Och även om just den bussen hade en helt annan reklamskylt på sig så började det gå upp ett ljus. Alla bussar som åkte förbi framför mig kunde jag se tillräckligt länge för att läsa reklamen, höra den i huvudet och fortfarande se den så att jag kunde registrera att den kom från bussen. Men det åkte bussar bakom mig också. Och såhär i efterhand får jag för mig att jag av någon anledning snabbt tittade bakom mig precis innan jag åter riktade blicken mot pizzerian och hörde "25% rabatt på allt" i mitt huvud.


Mysteriet är löst för den här gången. Jag har läst reklamen på en buss som åkte förbi bakom mig. Inte förrän bussen var borta började jag leta efter skylten, och det var därför jag inte kunde hitta den. Men det är fortfarande konstigt att reklamen klarar av att smyga sig på mig sådär. Om jag knappt ens kommer ihåg bussen så vill jag inte komma ihåg exakt hur reklamfrasen lyder heller. Reklam, låt mig vara ifred!


Av Erica - 30 januari 2009 20:13


Slutet gott, allting gott. Eller ja, det hela är väl inte över än. Tån är inte helt läkt, men jag kan gå på den. Det gick bra att ta på sig skorna och jag har varit in till stan utan några större problem. Imorgon bär det av till jobbet, om inget oförutsebart händer. Och på måndag har jag tänkt att jag ska testa att springa. Jag har ändå inte tid att gå till gymmet i helgen, för jag jobbar hela helgen, så det är lika bra att inte träna förrän på måndag. Då borde tån klara av det.


Nu ser jag fram emot en vecka då jag är helt frisk, tränar som planerat, jobbar som planerat och helst även söker jobb som planerat. Inget mer TV-tittande och uttråkande!


Av Erica - 30 januari 2009 16:54


Detta fina bäddset fick jag av mamma idag. Tack snälla mamma!!!


Av Erica - 30 januari 2009 12:13


Gissa vilken tå jag har ont i!! Ledtråd: Den är fortfarande aningen blå. Men det går riktigt bra att gå omkring i lägenheten idag. Och det går bra att diska. Den har inte hindrat mig från att ringa potentiella arbetsgivare heller. Det fungerar rätt så bra så länge man inte behöver gå ut med andra ord.


Fast ibland när jag bara sitter stilla spänner jag plötsligt tån och då gör det skitont. Jag vet inte om jag brukar göra så i vanliga fall när jag sitter stilla eller om jag har börjat med det nu bara för att jag egentligen inte får spänna den. Det är i alla fall inte så att jag tänker "Nu ska jag spänna tån." och sedan gör jag det, utan helt plötsligt bara som från ingenstans hugger det till. Konstigt!


Jag ska göra ett försök att ta på mig skorna. Om det går bra så ska jag gå och hämta mitt paket. Det är inte så långt alls. Och om det går bra ska jag gå ner med några saker till källarförrådet. De har legat i hallen och irriterat mig ett tag nu. Sedan om det går bra kanske jag åker in till stan och hämtar mina linser. Men jag har inga stora förhoppningar på att det ska gå så bra. Tån gör ju fortfarande ont. Det vet jag. Det gick inte ens att sova på mage i natt. För då ligger fötterna med tårna pressade ner mot sängen. Och då gör tån ont.


Av Erica - 30 januari 2009 11:09


"Döden angår oss inte. Så länge vi finns till, så är döden inte här.

Och när döden kommer, så finns vi inte längre till."

Epikuros (341 270 f. Kr.)


Om det är som han säger så behöver man ju inte oroa sig för att dö för sin egen skull. Men jag känner nog att det fortfarande skulle vara väldigt tråkigt för de nära och kära man lämnar kvar. Plus att det känns obehagligt att tänka att det här livet när som helst kan ta slut och då finns jag inte mer. Även om jag inte märker att jag inte finns mer för att det inte finns någon jag kvar som kan märka det.


Av Erica - 29 januari 2009 22:02


Till slut ringde en läkare från vårdcentralen. Hon sa att det gör ondare än man tror att slå i en tå, och att det kan fortsätta att göra ont längre än man tror. Jo, jag har märkt det, så det kändes skönt att höra att någon förstod mig. Vidare rådde hon mig att stanna hemma och inte gå på den så länge det gör ont. Plus att hon tyckte att jag skulle tejpa ihop den med en annan tå för att minska smärtan.


Så det blev till att stanna hemma hela kvällen. Inget pakethämtande eller något. Jag överdrev kanske lite när jag till och med vägrade att diska, men det var faktiskt när jag diskade senast det gjorde som mest ont. Kanske ska göra ett försök till innan jag går och lägger mig, bara jag tänker på att inte spänna tån.


Det låter så löjligt att säga att man är hemma för att man har ont i tån. Det låter inte som att det borde vara avgörande för om man klarar av att gå ut eller inte. Men man använder faktiskt de små rackarna mer än man tror. Jag trodde till exempel inte att jag stod och spände tårna när jag diskade, men det är det helt tydligt att jag gör. Och det faktum att jag börjar skrika så fort jag tar på mig skorna gör ju inte problemet mindre. Så hur löjligt det än låter så måste jag få vara hemma med sjuk tå ett tag till. Läkaren förstod mig. Det är inte ett litet pluttproblem som bara finns i mitt huvud. Det gör ont på riktigt!


Det är nästan lika uttråkande att sitta hemma och kolla på TV med ont i tån som det var att sitta hemma och kolla på TV med ont i ryggen som jag gjorde förra veckan. Det är inte bara det att man har för ont för att gå ut. Man har för ont för att strutta runt fritt i lägenheten också. Det är väl bra att jag struttade runt och städade och fixade i lägenheten så att det räckte för en hel vecka i måndags! Men nu får det snart vara nog. Inga fler mystiska fysiska problem så att Erica inte får jobba eller gymma. Jag vill vara helt frisk!


Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<<
Januari 2009 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards