Alla inlägg under april 2015

Av Erica - 25 april 2015 08:01



Neo är hos farmor och farfar i Göteborg och Totte är i Trollhättan hos en kompis. Nu hade jag världens chans att sova ut i morse. Inget barn som väcker en och vill ha frukost. Inga planer för dagen som måste göras innan lunch. Dessutom somnade jag nog inte före halv ett i natt. Jag såg fram emot att sova till tio.

Men vad är det som händer? Jo, jag vaknar redan vid fem och tvingar mig själv att somna om igen. Sedan vaknar jag klockan sju och tvingar mig att somna om. Men klockan 07.48 finns det inte en möjlighet att jag ska kunna somna något mer, så jag går upp. Kan jag verkligen ha sovit klart redan? Det här är ju upplagt för att jag ska bli trött ikväll.

Det här med att gå upp kvart över fem varje vardagsmorgon har verkligen satt spår i kroppen. Jag sov ju tills klockan var två och en halv timme mer i morse än igår morse. Men jag sov inte fler timmar eftersom jag gick och lade mig mycket senare. Det känns irriterande att inte utnyttja chansen att sova ut, men det känns ganska härligt att ha en hel lördag framför sig och inte ha sovit bort hela förmiddagen. Jag kanske har blivit vuxen.

Av Erica - 25 april 2015 00:12


Grabbarna har lämnat stan, så för att inte sitta helt ensam på fredagskvällen så gjorde jag pappa sällskap och tittade på Let's dance finalen. Mamma var iväg på något också, så det var bara jag och pappa.

Vi lagade den otroligt avancerade maträtten tacos och jag konstaterade att jag är sämre än min far på att laga mat. Jag som alltid har tänkt att han är sämre än mamma på att laga mat. Det betyder att jag är sämst av alla på att laga mat. Men det gör inget för Totte är ju bäst på att laga mat, och när han inte är med kan man ju göra tacos! Men jag fokuserade mest på efterrätten. Sådant kan jag!

Av Erica - 23 april 2015 18:56


Igår kväll kom jag igång med löpträning inför VårRuset och Tjejmilen. Jag, min syster och vår brors tjej ska springa Tjejmilen i september. Det ska bli så kul!

Till min stora glädje upptäckte jag igår att min vanliga runda från mina föräldrars hus även går förbi vårt nya hus. Jag har alltså sprungit förbi min blivande villa i flera års tid, när jag har varit på besök hos mina föräldrar och tagit en löprunda. Nu kan jag fortsätta med samma runda, fast börja vid mitt hus. Perfekt!

För att vara första löprundan på länge så är jag riktigt nöjd med resultatet. Jag sprang 3,66 km på 21 min och 40 sek. Om jag kan hålla den takten är jag nästan nere i 27 min på 5 km som är mitt mål för VårRuset. Men jag måste testa att springa två varv så att jag vet hur länge jag orkar hålla samma fart.

Av Erica - 21 april 2015 21:31


Mina linser har inte känts helt bra de senaste dagarna. Jag var till optikern i Uppsala och gjorde synundersökning för första gången på elva år, så det hade hänt en hel del med min syn sedan sist jag var där. De ringde och fick uppgifter från Göteborg om vilka styrkor jag har på ögonen. Sedan gjorde vi syntest med linserna i och konstaterade att det är oförändrat sedan mitt senaste besök i Göteborg för ett halvår sedan.

När jag skulle sätta i linserna för ett par dagar sedan tyckte jag att det var konstigt att de hade markerat att den starkaste linsen skulle vara till höger öga, fast jag är säker på att jag alltid har sett sämre på vänster öga. Då tänkte jag att de måste ha skrivit fel på vilken som är höger och vilken som är vänster. Därför vände jag på det och satte i den de markerat som höger i vänster öga och tvärtom. Det kändes dock inte helt rätt och jag har tyckt att jag har sett lite dåligt dessa dagar.

Idag ringde jag optikern och frågade vilka styrkor jag egentligen har på mina ögon. Dels ville jag veta om de hade förväxlat höger och vänster (eftersom jag är säker på att jag ser sämre på vänster), dels ville jag veta om jag överhuvudtaget fått med mig rätt linser (för jag har ju växlat tillbaka, men det är ändå inte bra). Jag fick svaret att det ska stämma det som de har angivit som höger och vänster. De har antecknat dessa styrkor utifrån vad Göteborg sa när de ringde och frågade. Däremot var jag välkommen in på ny synundersökning kostnadsfritt om linserna inte känns bra så att jag kan byta. Han skulle dock ringa Göteborg igen och dubbelkolla.

Fem minuter senare ringde han tillbaka och bad så hemskt mycket om ursäkt. Han hade kollat med Göteborg och styrkan på vänster öga ska vara mycket starkare än vad jag har fått. Optikern som ringde första gången hade hört fel på en siffra. Jätteknäppt, men det känns skönt att det är utrett nu. Det var inte jag som hade blivit tokig. Jag ser verkligen sämre på vänster öga och jag borde verkligen se bättre än vad jag har gjort de senaste dagarna, när jag har linser.

De har beställt nya linser med rätt styrka åt mig. Tills vidare får det bli glasögon. Jag ser bättre med dem, men framförallt slipper jag huvudvärken som jag har haft de senaste dagarna som jag har trott berodde på vätskebrist.

Av Erica - 19 april 2015 23:27


Förra månaden slog ni läsare besöksrekord på den här bloggen. Jag har aldrig haft så många unika besökare som jag hade mars 2015. Alltså inte en enda gång på hela tiden och jag startade bloggen i januari 2009.

Jag undrar vad det var som gjorde att så många läste ju nu i mars. Kan det vara för att jag inte hade skrivit något sedan december då? Jag trodde snarare att det skulle leda till att min blogg skulle glömmas bort, att de eventuella följare jag har skulle tröttna och sluta följa min tomma blogg. Nu känns det snarare som att ni faktiskt har undrat vad som har hänt i mitt liv och läst med större nyfikenhet än någonsin nu i mars när jag äntligen skrev något igen. Det gör mig glad att tänka så, även om det inte är sant.

Det känns jättemärkligt och ovant att skriva ett inlägg till er läsare. Jag ser ju den här bloggen mest som en dagbok där jag skriver saker om mitt eget liv för att själv kunna gå tillbaka och läsa när jag känner för det. Det känns overkligt att tänka att någon faktiskt läser bloggen. Fast jag vet ju att min man, min syster och min mamma läser ibland. Hej, hej på er!

Att det skulle finnas personer som jag överhuvudtaget inte känner som läser den här bloggen någorlunda regelbundet känns uteslutet. Men nu känner jag ju inte i närheten av så många personer som för var månad har läst min blogg enligt statistiken, och definitivt inte så många som har läst den i mars. Alltså tänker jag att det snubblar in personer här på måfå som bara läser ett inlägg och sedan aldrig mer kommer tillbaka. Det framgår ju inte av statistiken om samma unika personer kommer tillbaka från en månad till en annan.

En av anledningarna till att jag inte kan förstå att någon läser min blogg är att ni nästan aldrig kommenterar. Så nu utmanar jag er: Om ni vågar, kommentera det här inlägget och skriv vem ni är, om ni har en egen blogg och om ni bara råkade läsa det här inlägget eller om ni har besökt min blogg förut! Jag är så nyfiken! Vem är ni läsare som läser om mitt liv?

Av Erica - 19 april 2015 22:59


Efter en tid av orkeslöshet och nedstämdhet har jag nu blivit rekommenderad av flera personer att hitta något att göra som ger mig energi. Jag har för mycket i mitt liv som tar energi just nu. Det måste balanseras upp med något som ger energi. Vi har kommit fram till att det ger mig energi att pyssla. Två av personerna som har sagt detta jobbar med psykiskt och/eller fysiskt välbefinnande, så det känns verkligen som att jag borde ta det här på allvar. Jag ser det därför som att jag är ordinerad pyssel som medicin mot min orkeslöshet.

Lämpligt nog fyllde Neo år i veckan så jag har gått in för pysslandet till 100 % inför hans treårskalas igår. Vi har tillverkat tvål och gjort pärlarmband tillsammans, jag och Neo. Jag har vikt egna påsar till fiskdammen, gjort inbjudningskorten för hand, klippt ut bokmärken och bakat jordgubbsbiskvier, brysselkex och glasstårta. Det har gått bra. Jag tog mig för precis bara lite för mycket, och när vi inte hann göra klart alla armband så släppte jag den punkten utan att bli besviken på mig själv. Jag pysslar för att må bra, så det finns ingen anledning att fortsätta om det stressar upp mig. Det bästa är att jag har haft mer energi än på länge den här veckan fast jag har sovit mindre än vanligt på grund av pysslande sena nätter. Det ger mig alltså mer energi att pyssla än att sova. Det är bra att veta!


Nu är kalaset över och jag ska försöka minska mitt pysslande till en nivå så att jag både hinner pyssla till mig energi och sova ordentligt på nätterna. Det kan bli svårt att hitta den balansen. När jag pysslar vill jag bara fortsätta i all evighet, eller i alla fall tills jag blir klar med det jag tänkte göra. Jag vill inte tänka på mat, sömn, jobb eller någonting annat som kan störa. Jag vill bara köra på. Men det blir väl något jag får jobba på, att fortfarande må bra av att pyssla trots att jag bryter en viss tid på kvällen för att gå och lägga mig. Det svåraste blir väl att inte fortsätta tänka på pysslet då. Det finns en risk att jag inte kan somna eller inte kan koncentrera mig på jobbet nästa dag om jag har lämnat halvfärdigt pyssel hemma.

En positiv effekt av allt pyssel på kalaset var att jag fick beställningar på mer pyssel. Min mamma vill ha påsar och tvål och min syster vill ha fika till jobbet. Det är jättebra, för jag pysslar bäst när det är skarpt läge. Jag har försökt flera gånger att pyssla bara för skojs skull, men jag prioriterar det aldrig som något tillräckligt viktigt så jag tillåter aldrig mig själv att ta tid till det. Jag har till exempel en halv virkad sköldpadda någonstans som jag aldrig tar mig tid att virka klart. Det är bättre när det finns en dead line. Dessutom är det förstås mycket roligare när någon tar del av pysslet och förhoppningsvis uppskattar det. En virkad sköldpadda som samlar damm bland de andra gosedjuren här hemma blir ingen gladare av. Förutom möjligen Valdemar.

Risken finns ju att det blir för intensivt igen om jag ska pyssla mot dead line. Jag får börja i tid så att jag kan sova om nätterna och hinna pyssla på kvällarna. Sedan tror jag att jag har fattat nu att det finns en vits med pysslandet även om jag inte pysslar till något särskilt. Pysslandet är ju min medicin. Jag måste sätta det på högre prioritering även om jag inte har någon dead line. Det är ju viktigt på riktigt att jag får energi. Så några finjusteringar ska göras med sömn och fokusering, men pysslandet är här för att stanna!

Av Erica - 19 april 2015 22:19


I tre år var jag en överviktig mamma. Ända sedan Neo föddes har jag vägt för mycket. Tills nu när jag äntligen har nått min målvikt. Det här innebär att alla bilder på mig tillsammans med min son är bilder på en överviktig person och hennes son. Det är tråkigt, för jag vill minnas min sons första tre år i livet som en glad tid då vi lekte och kramades. Men när jag ser bilderna tycker jag bara synd om honom som hade denna val som mamma.

Nu i helgen hade vi treårskalas för Neo och flera släktingar från Göteborg var på besök. Innan de åkte hem tog min svärmor en fin bild på mig och Neo när vi satt i trappan. Jag tror att det är den enda bild jag har av mig och Neo där jag själv inte ser tjock ut. Jag blir glad när jag ser den för jag tycker att Neo är värd en rörlig mamma som orkar med och är fin.

Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards