Nu är det inte många dagar kvar på min semester och jag börjar se tillbaka på det jag har gjort. Det har på många sätt varit en riktigt bra semester och jag har kommit fram till att det beror på att jag har umgåtts med de jag tycker om mest.

Semester handlar inte om att åka till den dyraste semesterorten eller göra de häftigaste sakerna. Det handlar inte heller om att hinna träffa alla tråkiga släktingar som man bara umgås med för att man måste. Semester handlar om att koppla av och ha det bra, och det gör man bäst med de man tycker bäst om och kan vara sig själv med.

Summan av de små detaljer man minns är det som gör semestern till ett trevligt (eller tråkigt) minne. Det är inte den övergripande rubriken som är viktig, utan vad man har fyllt innehållet med. Att man har "Campat i Lysekil" eller "Badat i Sillvik" garanterar inte att man har haft det bra, men alla små saker man ler när man kommer ihåg gör det.

Nog för att vaniljhärtat, brysselkexen, kanelbullen, kokosbollen, wienerbrödet, blåbärspajen och den skumma bakelsen vi köpte på ett konditori på husvagnssemestern i Lysekil var jättegoda, men det jag kommer ihåg mest och som känns som det roligaste minnet är att jag, hur mycket jag än försökte, inte lyckades få tag på någon arraksboll.

Vissa kanske tycker att det är viktigt att komma ihåg vem som vann när vi spelade Geni, men mina två gladaste minnen är det när det kom en fråga om en kille som hade ett så lustigt dubbelnamn att mamma och jag höll på att skratta ihjäl oss, och det faktum att mamma inte kunde låta bli att fnissa varje gång hon läste en så svår fråga för pappa att hon inte trodde att han skulle klara den.

Det hade kanske varit roligare om det hade gått att bada i vattnet i Lysekil, men minnet av hur  rädd, snopen, uppspelt och panikslagen jag blev när jag stod med vatten två decimeter upp på vaderna och insåg att jag inte kunde ta mig tillbaka till land för att jag var omringad av brännmaneter vill jag inte byta bort. Och inte bilden av brännmaneterna på den andra stranden, där de låg som ett täcke längst hela strandkanten, heller.

En sådan liten tillfällighet som att få en svart liten söt hund till granne på campingen kan också vara det som gör semestern snäppet bättre. Totte kom på att vi skulle kalla den för Niggafix för den såg ut som en svart Idefix. Fantasirikedom är det bästa som finns!

Trots att vi gjorde en massa roliga aktiviteter i Göteborg den här veckan var det roligaste ändå det vi gjorde bara för att vi hade tråkigt när vi väntade på Totte. Under veckan har vi varit på bio, grillat, hyrt film, åkt och badat och ätit hallonsyltkaka. Men det roligaste var när Wilma lärde sig vem hammarhajen är, med hjälp av en massa hundgodis.

Så hur mycket jag än hade planerat hade jag inte kunnat få en bättre semester än jag fick. Jag blir hellre bränd av maneter tillsammans med pappa och Totte än badar i medelhavet ensam. Och jag förlorar hellre Geni samtidigt som jag sätter vinet i halsen när jag skrattar åt frågorna tillsammans med mamma och Totte än vinner mot några tråkigt människor som jag inte känner. Jag har hellre en liten lagom husvagnssemester med de jag tycker bäst om än en drömsemester med folk jag inte trivs med. Därför är jag nöjd, så nöjd man kan bli, med min semester i år.

När jag köpte sushi för 69:- idag lade jag enkronan jag fick tillbaka i sushirestaurangens önskebrunn och önskade en bra sak åt Totte. Tio sekunder senare fick jag ett sms av Totte där det stod: "Puss älskar dig". Det är precis som att det fungerade, som att han skickade sms:et för att säga tack. Vilken lycka!

Nu har jag virkat klart Tottes gris. Såhär söt blev den:

Nu är taket på plats i vår lägenhet. Eller rättare sagt: De har byggt golvet för nästa våning. Vi har fortfarande bara några få innerväggar och inga ytterväggar alls. Knasigt! Jag trodde att man byggde ytterväggarna först, och sedan pillade med innerväggar senare. Men de vet förhoppningsvis bättre än mig hur man bygger ett hus.

Trappor för två våningar finns det nu också, så vi har listat ut var trapphuset ligger. Men det spelar inte så stor roll för oss. Vi ska ju bo på nedre botten, så vi slipper trapporna.

Till sist har jag nu kommit på någonting man kan göra på semestern. Jag ska virka en gris. Jag har redan börjat och kommit såhär långt med huvudet:

Totte är nu 25 år och vi har firat honom i dagarna tre. Här kommer ett urval av bilderna från grillkvällen, tårtkalaset och presentmorgonen:

Som vanligt bakade jag efterrätten. Frozen cheesecake med sommarbär.

Trevligt hade vi allihopa!

Totte grillade goda grillspett!

Här har vi vår yngsta gäst, i knäet på sin mamma.

Här är jag ombytt och färdig för tårtkalas.

Och här har vi födelsedagsbarnet själv!

Den här fina tårtan har självklart ingen mindre än jag bakat.

Det här kakfatet fick Totte av mig i present.

Alla gillade tårtan, men ingen orkade äta kakorna.

Till slut kom då dagen då Totte fyllde år på riktigt, och då fick han dessa presenter av mig. Valdemar och jag väckte honom till och med genom att sjunga "Vi gratulerar" för honom. Världens bästa födelsedag!

Det finns ingenting att göra. Det finns inga rosenblad att pensla, ett och ett, och doppa i strösocker för att kunna dekorera tårtan med. Det finns inga kakor att rulla, en och en, och lägga i perfekta bollar på plåten. Det finns inte ens några tomma kakfat att diska eller tomma flaskor att panta. Festen är över och allt är förbi. Nu känner jag mig bara tom.

Andra människor kan känna att det är skönt när ingenting längre behöver bakas, fixas eller planeras. Jag får för mig att de tycker att det är skönt när allt är diskat och undanstädat, så att de kan gå tillbaka till sina vanliga liv. Men jag har ju inget vanligt liv här i Göteborg. Det enda som är roligt och har någon mening är ju att ägna fjorton timmar på en vecka åt att baka, bara för att få lite beröm, en lördagskväll, av folk jag knappt känner.

Ibland känns det hopplöst tråkigt att få göra precis vad man vill; att inte ha någonting alls som måste göras. Speciellt när majoriteten av alla de människor man bryr sig mest om befinner sig i en annan stad, och när den man bryr sig allra mest om inte har tid att umgås, för att han är så himla bra på att inte alls känna att livet är meningslöst när man får göra precis vad man vill, utan sätter sig vid datorn och tycker att det är hur skönt som helst att allt är bortstädat.

Jag vill alltid ha en fest på gång att baka till. Jag vill aldrig att det ska ta slut. Jag vill inte behöva känna mig såhär tom som jag känner mig när allt är över, fixat och undanstädat, när  det inte finns någonting mer att göra. Min plan är att skaffa minst fem barn som fyller år olika månader allihopa. Det ska aldrig vara mer än två månader kvar till nästa kalas jag får baka en tårta till!

Nu sitter jag och räknar sekunderna tills min semester börjar. Det är bara 8 421 sekunder kvar. *glad* Och jag har inte så mycket kvar att göra heller. Jag väntar mest på att kolla om det automatiska svarmailet sätts igång som det ska, och på att få stänga av mobilen och lämna den på kontoret innan jag går hem.

Ikväll blir det grillat och en god sommardrink. Min bror kommer kanske förbi, för han är i Göteborg. Annars blir det jag, Totte och hans kompisar. Det ska bli trevligt! Jag vill gå hem och förbereda nu, nu, nu! Men med tanke på att jag ska vara ledig i tre hela veckor så gör nog inte två timmar till på jobbet varken till eller från. Vad skönt det ska bli att gå hem härifrån snart och inte ha en tågbiljett som ska användas på söndag och fjorton olika saker i väskan som är förberedda till nästa veckas arbetsort!