Alla inlägg under augusti 2009

Av Erica - 31 augusti 2009 23:14



Nu är jag administratör på riktigt! Jag har jobbat min första dag. Det började med allmänt kaos, fortsatte i smått panik och slutade i lyckad ordning. Ingen har haft det här jobbet före mig, så det finns ingen jag kan fråga om hur det brukar gå till. Verksamheten är helt nystartad. Vi har inte ens pennor, upptäckte vi efter ett litet tag.


På ett sätt är det roligt att vara med och forma arbetsplatsen från början, vilket jag har chansen att göra nu. Men det är nog lite väl oförberett för min smak. Jag har till exempel inget skrivbord, ingen dator och inga gem än så länge. Vad jag nu ska med gem till när jag inte har några papper, någon kopiator eller några skrivblock. Idag stod jag i korridoren och ringde samtal för att jag inte hade något rum att vara i. Men det fungerade ju det också.


Man måste ha inställningen att allt som är möjligt att göra, är bra att göra. Jag ringde min syster (som jobbar på samma företag, fast i andra lokaler) flera gånger idag. Så fort jag ville veta hur något går till ringde jag henne. Som när jag behövde kopiera fast vi inte har någon kopiator, och för att fråga hur betalningen går till när man köper pennor. Så fort jag behövde telefonnumret till någon annan på företaget ringde jag också henne. Jag hade ju ingen dator, så jag kunde inte kolla upp telefonnummer på företagets hemsida, och jag hade ingen telefonlista. Någon gång ringde jag henne för att be henne skicka ett mail också, för det kunde jag ju inte göra själv utan dator, och en som jag hade pratat med i telefon ville ha en uppgift på mail. Det känns riktigt tryggt att ha en syster att vända sig till. Tack för all hjälp!


När dagen led mot sitt slut var jag riktigt stolt över mig själv som lyckades ta tag i så många saker utan att egentligen ha haft någonting att bygga på. Min sista arbetsuppgift, innan jag gick hem för dagen, var måttligt rolig. Jag satt bokstavligen och sorterade papper. Då tänkte jag: ”Hur kul var det här då?”. Men direkt tänkte jag svaret: ”Roligare än att sitta i kassan på ICA.”. Så jag är nöjd med mitt jobb. Vi får se hur det utvecklar sig bara. Om jag fortfarande inte har något skrivbord om en månad kanske det inte är lika kul längre.


Av Erica - 30 augusti 2009 22:00



Hur svårt kan det vara att se skillnad på en klänning och en kjol? För mig är det lika stor skillnad som mellan ett par byxor och en overall. Kjol och byxor täcker bara underdelen av kroppen, medan klänning och overall täcker hela kroppen, eller ja, så pass mycket att man inte måste ha några fler kläder på sig.


Flera gånger har jag hört killar säga fel på klänning och kjol. ”Vilken fin kjol du har!” säger killen i tron om att han har varit duktig som har gett en komplimang om tjejens kläder. ”Det är faktiskt en klänning.” svarar tjejen surt och tycker inte alls att killen är duktig som inte ens ser skillnad på en klänning och en kjol.


Men jag undrar om det bara är orden de förväxlar. För nog måste de se skillnad på kläderna. Om de fick en trave kläder där kjolar och klänningar låg blandat, och sedan fick i uppgift att sortera kläderna i två högar, varav den ena högen är märkt ”kjolar” och den andra ”klänningar”, så borde alla kjolar hamna i ena högen och alla klänningar i andra, även om de ligger i högen märkt med fel ord. Eller skulle dessa killar blanda kjolar och klänningar i båda högarna för att de inte ens kan lista ut att klädesplaggen med överdel bör skiljas från de som bara består av en underdel?


Blazer, mamelucker och pumps. Det finns många klädesplagg som jag bara vet ungefär vad det är, men inte riktigt. Fast kjol och klänning tycker jag att man borde veta. De är två av de tre vanligaste klädesplaggen som täcker kvinnors ben. Jag har mycket större förståelse för någon som inte vet skillnaden mellan strumpbyxor och leggings. Men kjol och klänning!?! Nej, jag tycker att det är skärpning som gäller. Ni vet vika ni är!


Av Erica - 30 augusti 2009 21:07



Tjejmilen är sprungen nu. Till och med av mig. Jag kom helt av mig i träningen när jag blev sjuk, så jag hade, innan idag, aldrig sprungit längre än 5 km. Då tycker jag att det är riktigt duktigt av mig att springa en hel mil, vilket är dubbelt så långt. Jag sprang alltså hela milen. Inget fuskande med att gå här inte.


Min tid är inget att skryta med, men sedan hade jag egentligen inga ambitioner att springa på något viss tid heller. För mig var det viktigast att klara av att springa hela. Jag gick i mål på en timme, 22 minuter och 44 sekunder. Min beräkning att det skulle ta ca en och en halv timme stämde alltså ganska bra.


Det var extremt jobbigt att springa vissa partier. Ibland när det var jobbigt saktade jag ner och sprang lite långsammare. Då kändes det bra, och jag såg ingen vits med att sakta ner ännu mer och gå. Ibland när det var jobbigt ökade jag farten istället. Då vaknar man till och får nya krafter. Plus att man blir av med skiten fortare om man springer fortare och går i mål tidigare.


Absolut sista biten in i mål ökade jag farten jättemycket och spurtade in i mål. Då hade jag egentligen inga krafter alls kvar, men på det sättet blev jag snabbt klar. Efter mållinjen kändes det som att jag andades genom ett sugrör. Det hade inte varit något problem med andningen på hela loppet, men jag tror att den sista spurten egentligen var mer än mina lungor var med på.


Nu, såhär i efterhand, tänker jag: ”Är det så lätt att springa en mil?”. Lätt var det ju egentligen inte. Det var skitjobbigt. Men jag klarade ju av det, utan att ha sprungit längre än 5 km förut, och utan att ha tränat nästan någonting den senaste månaden. Så det måste nog vara ganska lätt. Tänk vad bra det kommer att gå nästa år om jag faktiskt ser till att träna ordentligt innan.


För att summera det hela är jag nöjd. Nöjd för att vara första gången jag springer en mil. Nöjd för att klara att springa hela, fast jag inte har tränat så mycket. Nu är jag taggad att löpträna mer och klara att springa Tjejmilen på en bra tid nästa år. Vad som är en bra tid får jag avgöra när det närmar sig. Men huvudsaken är att jag gör som jag gjorde idag, även nästa år: Mitt Bästa!


Av Erica - 29 augusti 2009 18:32



Trosor och strumpor hade jag helt glömt bort att packa ner, så jag fick ta en lite shoppingtur idag och åtgärda problemet. En bok från kurslitteraturlistan fick det bli också, fast jag inte har en aning om ifall jag behöver den i början eller inte. När jag ändå var inne på temat Företagsekonomi köpte jag även en superfin, rosa miniräknare.


För att jag var törstig och behöver ladda inför Tjejmilen, köpte jag vatten utan kolsyra. För att jag ska sluta bli galen på att Internetuppkopplingen bryts hela tiden, köpte jag en nätverkskabel med fungerande säkerhetspiggar. Kabeln är tillräckligt lång för att jag ska kunna sitta med datorn i det rum jag sover i också, så jag behöver inte gå in i rummet bredvid varje gång jag vill komma Internet.


En hel del kläder och accessoarer för att göra ett gott intryck på mitt nya jobb, blev det också. Jag köpte ett gäng diadem. Det var evigheter sedan jag hade ett diadem på mig sist, men det ser snyggt ut på min syster, och jag har inte känt att jag har haft några proffsiga frisyrer på länge, så diadem kanske är precis vad jag behöver för att se proffsig ut. Jag köpte även ett par svarta byxor, en grå kjol, en svart kofta och en svart topp. Färgglada kläder har jag så att det räcker, men jag behövde några svarta kläder att tona ner dem med, nu när jag ska se proffsig ut. Jag letade efter skor också, men hittade inga. Vi får se hur det går med proffsigheten på måndag.


På det hela taget är jag nöjd med min shoppingtur. Jag älskar att komma hem med en massa saker från olika affärer och packa upp dem ur olika påsar. Sedan får man börja använda sina nya saker vartefter och man känner sig glad när de passar bra in i sin vardag. Det blir jättebra det här!


Av Erica - 29 augusti 2009 11:25



Det är inte roligt när man blir straffad snarare än belönad av att vara ute i god tid. Det händer varje gång man går till bussen i god tid, i form av att man måste stå och vänta. De som kommer precis i tid slipper vänta. Det är större risk för att de ska missa bussen, men de gånger de hinner med den bli de belönade för att de var sena, men ändå inte för sena, medan de som kommer i god tid blir straffade och måste vänta.


Nu har jag blivit straffad flera gånger för att jag är ute i god tid med förberedelserna inför kursen i Företagsekonomi. Jag tänkte i god tid registrera mig, skaffa studentkonto, logga in mig på kurshemsidan och köpa kurslitteratur. Men det gick inte att göra i ett svep som jag trodde och hoppades på.


Först registrerade jag mig på kuren, flera dagar innan sista dagen för registrering var. Sedan tänkte jag skaffa studentkonto. Men då stod det att man inte kan skaffa studentkonto förrän man är registrerad. Och även om jag hade fyllt i mina uppgifter för registrering redan så blev jag inte registrerad förrän sista dagen för registrering, då de hämtar hem uppgifterna. Så det var bara att vänta. Men sista dagen för registrering var i alla fall fyra dagar innan kursstart, så jag tänkte att jag ändå skulle ha god tid på mig att köpa böcker.


När det så var dags att skaffa ett studentkonto upptäckte jag att man inte kommer åt kurshemsidan förrän vid kursstart, även om det gick bra att skaffa sig ett studentkonto. Så det enda jag har att gå på, vad det gäller kurslitteratur, är en lista i kursplanen från 2007. Förhoppningsvis är det fortfarande den som gäller, men det står ingenting där om vilka böcker man borde läsa först. Jag kommer alltså inte att kunna logga in på kurshemsidan, och se vilka böcker som är bra att börja med, förrän på måndag kväll. Och det är ju på måndag kväll jag har tänkt börja läsa i böckerna eftersom kursen har startat då. Men jag åker ju inte fram och tillbaka till stan flera gånger samma dag, så jag får köpa böcker på tisdag.


Så bra gick det med att vara ute i god tid med att köpa böcker. Det är fruktansvärt irriterande. Ibland fanns det liknande anledningar till att man inte kunde köpa böcker i förväg på vissa juridikkurser, och då skulle man ofta ha läst tre kapitel i boken till första dagen på kursen. Alltså fast man inte får veta det förrän första dagen på kursen. Hoppas i alla fall att det inte är så här. Men jag önskar ändå att jag kunde köpa någon bok i förväg. Jag tycker om att bläddra i böckerna innan jag ska börja läsa dem och bekanta mig lite smått med dem. Då går det lättare att bara koncentrera sig på att börja läsa dem så fort kursen börjar.


Av Erica - 28 augusti 2009 13:39



Det här är den rosa elefanten Rudolf. Han tittade på mig från en hylla på ICA igår och verkade sakna mig redan. Han vill nog följa med hem och bli tröstad av Totte som också saknar mig, tänkte jag. Så han fick hjälpa mig att berätta för Totte att jag hade blivit av med mina jobbtider på ICA och var fri att ta jobbet i Uppsala.


Imorse visade det sig att Rudolf är en datanörd, precis som Totte. Jag hittade honom vid tangentbordet. Det var ju just typiskt. Nu kommer de att sitta framför datorn i två månader båda två och inte röra sig ur fläcken. Jag som hade hoppats på att Rudolf kunde föreslå för Totte att de kunde göra andra saker. Kanske gå på bio, eller hoppa hopprep. Men nu blir det inget med det. Ja, ja, det är väl bättre att sitta och spela dataspel tillsammans med en rosa elefant än att sitta och spela dataspel alldeles ensam i alla fall.


Av Erica - 28 augusti 2009 12:44



Plötsligt var jag inte kassörska längre. Det hela gick så fort att jag saknar ICA lite redan. När jag vaknade upp igår trodde jag inte att det fanns en chans i världen att jag skulle jobba mitt sista pass på ICA redan samma kväll. Men nu tror jag att det kan vara så att jag har suttit i kassan för sista gången. Än ska jag inte hoppas för mycket. Mitt administratörsjobb är bara i två månader. Men jag hoppas självklart på att det ska leda till andra, roligare jobb än kassörska. Om jag har ännu mer tur och skaffar ännu fler kontakter, så kanske jag får ett administratörsjobb med tillsvidareanställning i Göteborg efter de här två månaderna. Eller kanske till och med ett mäklarassistentjobb, för även om jag är helt överlycklig för att jag får bli administratör nu så har jag inte gett upp min nya dröm att bli mäklare.


Det var en overklig känsla igår när jag insåg att jag kanske jobbade min sista dag, helt utan förvarning. Varje gång jag gick tillbaka med korgar eller löste någon i kassan tänkte jag att det här kanske är sista gången någonsin som jag gör det här. Men samtidigt vågar jag inte tänka så fullt ut. Jag har ju inte sagt upp mig på ICA, utan bara tagit ledigt i två månader. Så jag vet inte riktigt vad jag ska tro.


Jag har alltid trott att jag skulle jobba månaden ut, eller i alla fall veckan ut, när jag väl fick ett annat jobb. Jag trodde att jag skulle få chansen att berätta för alla kollegor om det nya jobbet jag fått och hinna säga hejdå. Men nu hände det så plötsligt, så jag kunde bara säga hejdå till de som råkade jobba igår kväll. I och för sig kan jag väl åka dit och handla även om det blir så att jag inte fortsätter jobba där om två månader. Men det känns ändå abrupt på något sätt. Speciellt det här med att jag kanske aldrig mer ska jobba i kassan. Jag trodde inte att jag tyckte om mitt jobb så mycket som jag inser nu att jag gjorde när det gäller mina observationer av människor som handlar i kassan. Vad ska jag nu blogga om för vardagskonstigheter som människor har för sig?


På inget sätt ångrar jag mitt karriärdrag. Jag vet att jag inte tycker om jobbet på ICA som sådant. Det jag börjar sakna nu är de få, små roliga saker med jobbet som brukade sätta guldkant på min i övrigt tråkiga dag. Det väger inte på långa vägar upp så mycket att jag skulle tacka nej till att byta jobb. Men man blir ju lite sentimental när någonting tar slut. I verkligheten vet jag att administratörsjobbet är bättre, fast jag inte ens har börjat än och inte kan veta hur det är. Det är dagtid, inga helger. Man får ha sina egna kläder och äter lunch samma tid varje dag. Jobbet är dessutom mer utformat efter vad som behöver göras än vilken tid man ska vara där. Om jag jobbar fortare kan jag alltså bli klar tidigare, något som är helt omöjligt i kassan. Kön fylls på fortare när man jobbar fortare i kassan,. De som har stått i en långsam kassa byter kö. Om man jobbar fortare får man alltså bara mer jobb att göra.


Vi får se hur det blir om två månader. Jag kanske får fortsätta på ICA som vanligt. Det skulle inte kännas lika hemskt när jag har en ny merit att skryta med. Men eventuellt har jag jobbat mitt sista pass i kassan. Och i så fall känns det jättekonstigt. Jag kommer inte att tro på det förrän jag säger upp mig på ICA. Och när jag gör det kommer det att kännas som att jag har slutat för länge sedan. Det blir liksom inget riktigt slut. Men det är i alla fall bättre med inget riktigt slut än inget slut alls.


Av Erica - 28 augusti 2009 12:24



Hur fick jag då jobb till slut? Var det tack vare min juristutbildning och övriga meriter? Var det tack vare mitt hårda slit vad det gäller jobbsökande? Eller var det tack vare min personlighet? Nej, precis som jag har misstänkt hela tiden är kontakter och tur de enda två sätten man kan få jobb på. Så min syster föreslog helt enkelt mig när det dök upp ett administratörsjobb på det företag där hon jobbar. Jag hade tur att det dök upp ett jobb och det var för att min syster är en kontakt till mig som jag fick jobbet utan att de ens tittade på någon annan.


Det gick till på precis det sätt jag hatar. Tänk hur många gånger jag har varit på fel sida av den här processen. Hur många gånger har jag inte ens hittat ett jobb att söka, för att jobbet inte annonseras ut, för att det direkt har givits till någon anställds släkting? Så orättvist det är. Att jag får det här jobbet är jätteorättvist och jag lider med de hundratals duktiga administratörer som skulle ha sökt det här jobbet om det hade annonserats ut. Mest lider jag med den som skulle ha fått jobbet om inte jag hade fått det serverat till mig. Mitt arbetsliv har fått det uppsving det så desperat behövde och hela mitt liv är drastiskt förändrat på många sätt, mest positiva. Den personen som skulle ha fått jobbet har gått miste om en totalförändring som kanske behövdes i den personens liv.


Jag har blivit en sådan person som jag hatar. En som får jobb genom kontakter och tur. Men jag hatar inte mig själv. Jag tänker inte för en sekund känna att jag inte förtjänar det här jobbet. Jag förtjänar det här jobbet minst lika mycket som alla andra som har fått jobb under de 19 månader jag har sökt jobb. För de flesta av dem har också fått sina jobb genom kontakter. Om det är så det går till så är det så man får göra. Jag får fortfarande hata fenomenet, men jag kan inte hata mig själv för att följa reglerna. Om jag inte följer reglerna får jag inte vara med och spela. Och jag är värd att få spela, även om jag tycker att jag är värd att få spela av helt andra anledningar än reglerna säger. Därför tackar jag med stolthet ja till det här jobbet, samtidigt som jag lider med de som inte fick chansen att söka det, precis som jag har lidit tidigare.


Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Augusti 2009 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards