Direktlänk till inlägg 28 augusti 2009

Inga fler observationer från kassan

Av Erica - 28 augusti 2009 12:44

Plötsligt var jag inte kassörska längre. Det hela gick så fort att jag saknar ICA lite redan. När jag vaknade upp igår trodde jag inte att det fanns en chans i världen att jag skulle jobba mitt sista pass på ICA redan samma kväll. Men nu tror jag att det kan vara så att jag har suttit i kassan för sista gången. Än ska jag inte hoppas för mycket. Mitt administratörsjobb är bara i två månader. Men jag hoppas självklart på att det ska leda till andra, roligare jobb än kassörska. Om jag har ännu mer tur och skaffar ännu fler kontakter, så kanske jag får ett administratörsjobb med tillsvidareanställning i Göteborg efter de här två månaderna. Eller kanske till och med ett mäklarassistentjobb, för även om jag är helt överlycklig för att jag får bli administratör nu så har jag inte gett upp min nya dröm att bli mäklare.

Det var en overklig känsla igår när jag insåg att jag kanske jobbade min sista dag, helt utan förvarning. Varje gång jag gick tillbaka med korgar eller löste någon i kassan tänkte jag att det här kanske är sista gången någonsin som jag gör det här. Men samtidigt vågar jag inte tänka så fullt ut. Jag har ju inte sagt upp mig på ICA, utan bara tagit ledigt i två månader. Så jag vet inte riktigt vad jag ska tro.

Jag har alltid trott att jag skulle jobba månaden ut, eller i alla fall veckan ut, när jag väl fick ett annat jobb. Jag trodde att jag skulle få chansen att berätta för alla kollegor om det nya jobbet jag fått och hinna säga hejdå. Men nu hände det så plötsligt, så jag kunde bara säga hejdå till de som råkade jobba igår kväll. I och för sig kan jag väl åka dit och handla även om det blir så att jag inte fortsätter jobba där om två månader. Men det känns ändå abrupt på något sätt. Speciellt det här med att jag kanske aldrig mer ska jobba i kassan. Jag trodde inte att jag tyckte om mitt jobb så mycket som jag inser nu att jag gjorde när det gäller mina observationer av människor som handlar i kassan. Vad ska jag nu blogga om för vardagskonstigheter som människor har för sig?

På inget sätt ångrar jag mitt karriärdrag. Jag vet att jag inte tycker om jobbet på ICA som sådant. Det jag börjar sakna nu är de få, små roliga saker med jobbet som brukade sätta guldkant på min i övrigt tråkiga dag. Det väger inte på långa vägar upp så mycket att jag skulle tacka nej till att byta jobb. Men man blir ju lite sentimental när någonting tar slut. I verkligheten vet jag att administratörsjobbet är bättre, fast jag inte ens har börjat än och inte kan veta hur det är. Det är dagtid, inga helger. Man får ha sina egna kläder och äter lunch samma tid varje dag. Jobbet är dessutom mer utformat efter vad som behöver göras än vilken tid man ska vara där. Om jag jobbar fortare kan jag alltså bli klar tidigare, något som är helt omöjligt i kassan. Kön fylls på fortare när man jobbar fortare i kassan,. De som har stått i en långsam kassa byter kö. Om man jobbar fortare får man alltså bara mer jobb att göra.

Vi får se hur det blir om två månader. Jag kanske får fortsätta på ICA som vanligt. Det skulle inte kännas lika hemskt när jag har en ny merit att skryta med. Men eventuellt har jag jobbat mitt sista pass i kassan. Och i så fall känns det jättekonstigt. Jag kommer inte att tro på det förrän jag säger upp mig på ICA. Och när jag gör det kommer det att kännas som att jag har slutat för länge sedan. Det blir liksom inget riktigt slut. Men det är i alla fall bättre med inget riktigt slut än inget slut alls.

Karriären

Dela

Paradox

Kommentarer (0)

Av Erica - 7 juni 2023 15:34

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...