Alla inlägg under juni 2009

Av Erica - 30 juni 2009 10:56



Det här är mina nya shorts. Jag brukar inte köpa byxor som inte har stretch, men nu gjorde jag det ändå. I vanliga fall brukar jag få sådana komplex när jag köper stumma byxor för då måste jag verkligen köpa rätt storlek. När man köper byxor med stretch kan man köpa en storlek mindre. De går att få på sig ändå. Det kanske inte ser snyggt ut, men de går att få på sig. Sedan är det jobbigt att man inte kan ha stumma byxor längre så fort man går antingen upp eller ner i vikt. Stretchbyxor kan man ha ändå.


Nu såg jag en jättebred tant på stan som hade på sig jeansshorts, och då tänkte jag ”om hon kan så kan jag”. Så jag struntade i att jag var tvungen att köpa en storlek större än jag brukar när jag köper mjukisshorts. Jag blir ju inte bredare än jag är bara för att shortsen är bredare när de hänger på galgen. När jag tar på mig mjukisshortsen så stretchar ju de också ut sig till lika breda. Det är bara på galgen de ser mindre ut. Och om jag nu skulle gå upp eller ner i vikt och inte kan ha shortsen längre så var det i alla fall kul så länge det varade. Jag kommer väl att kunna ha dem i sommar i alla fall, och det är ju det som är huvudsaken.


ANNONS
Av Erica - 29 juni 2009 04:03



”Kan du städa undan här på bordet?” frågade jag snällt Totte och han började plocka undan en smutsig tallrik. När han senare glatt skuttade därifrån, nöjd med vad han hade gjort, stod det en nyinköpt flaska olivolja och en gammal påsklämma kvar på bordet. Tankarna började genast slåss inne i min hjärna.


Enligt mig hade Totte lämnat sin uppgift när han hade en tredjedel kvar. Vad han själv tyckte visste jag inte, men han visade inga planer på att komma tillbaka. Så vad gör jag nu? Det är inte olivoljan och påsklämman som är problemet min hjärna går på högvarv för att lösa. Påsklämman tar det mig bokstavligen två sekunder att lägga undan på sin plats i den näst översta lådan. Olivoljan är det svårare med för det finns fortfarande kvar i den gamla flaskan, så där ryms den inte. Men på golvet intill bokhyllan blir nog bra. Så problemet med påsklämman och olivoljan löser jag ganska snabbt, men det var som sagt var inte det som var det stora problemet.


Det min hjärna brottas med är frågan ”Får jag känna mig nöjd?”. Får jag ta undan sakerna utan att nämna något för Totte och vara glad och nöjd för att allt är städat och klart? Eller är jag en sån kvinna då? En sån kvinna som ger sig. En sån kvinna som är nöjd med det lilla hon får. En sån kvinna som ägnar all sin vakna tid åt att gå runt och plocka upp efter sin man.


Det andra min hjärna undrar är om jag får säga till Totte att han inte har städat klart. Får jag säga till om en påsklämma som det tar mig två sekunder att ta undan själv och en flaska olivolja som tar max en minut att plocka undan? Eller är jag en sån kvinna då? En sån kvinna som tjatar på sin man hela tiden om allt och inget. En sån kvinna som aldrig är nöjd. En sån kvinna som bestämmer över allt i hemmet och som man inte får säga emot.


Inget av alternativen verkar speciellt lockande. Vad skulle hända om jag bara lät olivoljan och påsklämman vara? Jag vet att jag inte skulle kunna lämna dem där i protest för att Totte ska upptäcka dem senare och inse att han inte hade gjort ett ordentligt jobb. Han märkte inte ens när jag gömde hans tandkräm i protest. Han tog bara min tandkräm och tänkte inte mer på vart hans hade tagit vägen. Han skulle aldrig inse att jag på något sätt protesterade genom att lämna sakerna framme.


Om jag lämnar sakerna framme är det alltså jag som har valt att lämna saker framme och skräpa. Det är nästan samma sak som att det är jag som har stökat ner själv. Kan jag tänka mig att låta dem stå där? Kan jag vara nöjd när de inte är undanstädade? Nej, absolut inte. Det ser inte snyggt ut. De kommer att vara i vägen nästa gång vi ska använda bordet. Det kliar i fingrarna för att jag vill ta undan grejerna och få en sak från att-göra-listan avklarad. Kunde Totte tänka sig att låta sakerna stå framme? Uppenbarligen kunde han det. Är egentligen bara jag som vill att de inte ska stå på bordet?


Efter många om och men kommer jag fram till att jag kan tänka mig att glad och nöjd ta undan de sista sakerna själv om det är så att Totte tycker att han har städat färdigt och tycker att dessa saker kan få stå framme. Då städar jag ju inte upp efter honom på samma sätt. Jag städar extra noga för att få så extra fint som bara jag (och inte Totte) vill ha det. Att jag får göra det lilla extra själv när det bara är jag som vill ha det lilla extra låter rimligt. Då är jag inte en sån kvinna som ger sig.


Men om Totte vet om att han inte har städat färdigt, om han har gått därifrån för att han inte orkar göra klart, fast han också tycker att sakerna borde städas undan, då kan jag inte tänka mig att ta undan dem själv. Då vill jag säga åt honom. Det gör mig inte till en sån kvinna som tjatar om allt om jag blir upprörd för att han, utan ett ord, skiter i att göra klart det han har lovat att göra. Det minsta man kan begära då är att han säger till mig ”Kan du ta det sista?” innan han går. Då kan jag ta det sista. Men säger han inget utan bara smiter så ska han inte få komma undan.


Problemet blir nu istället att ta reda på om Totte tror att han har städat klart eller inte, utan att han märker att jag försöker ta reda på det. Det är helt omöjligt. Så trots att jag egentligen inte är en kvinna som ger mig eller en kvinna som tjatar om allt, så kan det i realiteten bli så att jag agerar som en. Om jag väljer fel väg och ger mig fast han visste, eller tjatar fast han tyckte att det kunde stå kvar, då är det kört. Men en sak vet jag: Jag är inte en kvinna som låter det stå framme, så det är bara att välja.


Jag valde fel. Så nu var jag officiellt en kvinna som tjatar om minsta lilla. Han tyckte att de kunde stå kvar. Nu vet jag i alla fall. Om jag hade valt att ta undan dem själv hade jag aldrig vetat om det var rätt eller fel. Men betyder det här att jag har tillåtelse att glad och nöjd plocka undan nästa gång det händer, utan att vara en sån kvinna som alltid plockar upp efter sin man? Jag hoppas det, för jag vill inte råka tjata igen, så jag väljer nog plocka undan nästa gång oavsett vad jag tror att han förtjänar.


Ska det behöva vara så svårt att agera rätt utan att uppfattas på ett visst sätt? Kan jag inte bara alltid få göra som jag vill och om jag inte orkar plocka undan själv så kan jag låta det stå framme. Få vara kvinnan som låter det vara stökigt ett tag. Jag vill inte rädda världen och slå ett slag för feminismen varje gång det är dags att plocka undan en sketen påsklämma. Jag måste sluta tänka. Om jag är nöjd, Totte är nöjd och ingen medvetet försöker lura den andra så borde allt vara bra. Jag vet att han älskar mig och jag älskar honom. Vi jobbar som ett team, med samma mål i tanke: att båda ska bli nöjda. Men hur det ska gå till är vi inte alltid telepatiskt överens om. Så förlåt mig om jag inte kan få min man att läsa mina tankar. Jag är en bra kvinna ändå. Eller rättare sagt så är både han och jag bra människor.


ANNONS
Av Erica - 29 juni 2009 02:20



Det är fruktansvärt varmt i Göteborg nu och har varit de senaste dagarna. Faktum är att jag känner att jag kommer att smälta bort om jag inte får en bil, nu. Totte och jag har ingen bil, men det brukar gå bra att låna Tottes föräldrars bil eller någon kompis bil om det verkligen behövs. De senaste dagarna har jag dock, för första gången på riktigt, känt att jag absolut vill ha en egen bil.


Om vi hade en egen bil skulle jag kunna ta bilen till jobbet och slippa åka i en smockfull, stekhet spårvagn. Det är säkert väldigt varmt i en bil också, men man slipper sitta och svettas bredvid främmande människor. Jag tror att det går fortare att ta sig till jobbet med bil än med spårvagn också, så det skulle korta mitt lidande lite. Framförallt skulle det gå mycket bättre att ta sig hem i den här värmen även om jag har handlat kylvaror på jobbet. Jag kan ha dem i bakluckan och hinna hem hyfsat snabbt. Jag slipper bära de tunga kassarna på spårvagnen så att jag bli ännu svettigare än jag redan är, och jag slipper stå med kassarna i solen och vänta på nästa spårvagn inne i stan, så att alla kylvaror blir varma.


Det bästa med att ha en egen bil just nu skulle vara att man kunde åka och bada när som helst, utan att behöva planera in det med någon kompis. Jag och Totte skulle kunna dra iväg ensamma när vi kände för det. Och när vi tröttnade på att bada kunde vi åka hem. Nu ligger jag här och smälter bort i stället, och längtar efter havet. Om man ändå hade en bil.


Av Erica - 28 juni 2009 13:57



Vaknade i morse av att jag inte kunde andas. Det var skönt att vakna, men det var jobbigt att fortfarande inte kunna andas. Jag låg med ansiktet mot kudden och halsen sträckt på ett konstigt sätt. Jag tror att jag hade råkat svälja fel i den positionen eller något. Det gick bra att andas igen efter att jag vänt på mig och harklat mig lite.


Man gör skumma saker ibland när man sover. Det känns bra att kroppen har koll på de viktigaste funktionerna, så att man vaknar och kan styra upp situationen, istället för att bara ligga kvar och dö. Jag hoppas att man vaknar innan det händer något allvarligt med en arm också, om man ligger på den så att den somnar. Jag har vaknat upp flera gånger med bortdomnad arm, men det har aldrig varit något fel på den när den har fått vakna. Jag vet inte om det är farligt om armen sover hela natten, och om man i så fall vaknar på grund av det.


Att spotta på kudden ligger tydligen på gränsen för vad som är farligt nog att vakna av. Jag har spottat på kudden vid tre olika tillfällen och varje gång har jag sovit när jag gjorde det och drömt att jag spottat i ett handfat eller på gräset. Men jag har vaknat precis när jag har spottat klart, så att jag inte lägger huvudet i spottet. Det var i och för sig länge sedan sist nu. Jag har nog slutat upp med de fasonerna.


Av Erica - 27 juni 2009 20:44



Kunder har inte alltid med sig allt de har tänkt handla när de börjar lägga upp varor på bandet i kassan. Ibland har de glömt något, oftast ”det viktigaste”. Då frågar de mig som jobbar i kassan om de kan hämta en vara till. Jag svarar nästan alltid ”ja”, men det är ändå inte säkert att jag tycker att det är en bra idé.


Om kunden kommer på att den har glömt en vara när den bara har hunnit packa upp två saker på bandet, och det inte är någon kö, tycker jag att det är schysstare mot övriga kunder i affären att ta tillbaka sina två grejer och handla vidare. Sedan kan kunden komma tillbaka till vilken kassa som helst när den är säker på att den har handlat klart. På det viset kan andra kunder använda min kassa medan kunden hämtar sin sista vara. Men en del kunder fortsätter att packa upp hela korgen på bandet efter att de har frågat om de kan hämta en vara till. Sedan går de och hämtar den medan jag stämplar in varorna. Det tar dock oftast längre tid för dem att hämta varan än det tar för mig att stämpla in varorna. Så då sitter jag bara där och väntar på den sista varan och ser helt ledig ut när det kommer andra kunder och hittar min kassa och börjar lasta upp sina grejer. Dessa kunder blir lite besvikna på att jag inte kan börja med deras varor direkt, när jag ändå bara sitter där och glor.


Ifall kunden har packat upp många varor är det bästa att packa upp resten också. Inte att avbryta uppackningen mitt i och springa iväg och hämta fler varor så att jag inte har någonting att göra medan de är borta. Är det så att det inte är någon kö tycker jag dessutom att det inte borde vara något större problem för kunden att betala sina varor först och sedan gå in och hämta sin sista vara, så att jag kan ta kunder emellan, om det dyker upp någon. När kunden sedan har hämtat sin vara är det troligen fortfarande inte någon lång kö, så det värsta som händer är att den får vänta medan jag gör klart en kund som hittat till min kassa. Precis som den kunden hade fått vänta medan jag gjorde klart kunden som hämtade varan om den inte hade betalat sina varor först. Och vem borde få vänta? Den som är glömsk eller den som gör ett vanligt köp?


Sedan får jag känslan av att en del kunder blir helt förvirrade av att behöva betala den varan de hämtar för sig. Som att det skulle vara något konstigt, misslyckat eller svårt med att dra sitt kort två gånger och att få två kvitton. Det känns som att en del har hjärnan helt inställd på att de bara skulle göra ett inköp idag, så om de får med allt på samma kvitto genom att gå in i affären igen och hämta sista grejen innan de betalar så går det bra. Men om de får med sig allt genom att gå in i affären igen och hämtar sista grejen efter att de har betalat så går det inte alls, för då blir det ju två inköp och de hade bara planerat att göra ett. Totalt sett är det lika många, och dessutom samma, varor man får med sig hem. Man betalar exakt lika mycket pengar och det tar i princip lika lång eller kort tid. Man får fortfarande kvitto på allt man har köpt, men det råkar vara uppdelat på två kvitton istället för att allt är samlat på ett. Annars är det ingen skillnad. Det är desto större skillnad för mig i kassan och de eventuella andra kunder som kommer till kassan. För oss är det mycket mer tidseffektivt om kunden som har glömt en vara gör två inköp.


Om det är kö kan jag förstå om kunden vill få med allt på samma köp när det väl är kundens tur. Man vill ju inte behöva stå i den långa kön igen för att lägga till en enda liten vara. Det bästa är i så fall att packa upp så många varor på bandet att jag har att göra en bra stund och sedan skynda sig iväg och hämta varan. I så fall är det inga problem, vare sig för mig eller för kunderna i kön. Har man däremot nästan inga varor kvar för mig att stämpla in medan man är borta så är det dumt att fråga mig om det är okej att hämta en vara till. Jag ska sitta i kassan hela dagen ändå. För mig spelar det ingen roll. Det är värre för de som står efter i kön. Då är det bättre att fråga dem om det är okej att hämta en vara till. Eller, vilket skulle vara bättre för dem, fråga dem om det är okej att gå före i kön när de kommer tillbaka med en vara, efter att ha betalat sina första varor. Då kunde jag i alla fall ta en kund emellan, vilket gör att kön, för alla, blir en kund kortare, även om kunden med varan går före. Annars skulle ju alla ha behövt vänta på den kunden ändå.


En del kunder blir väldigt stressade när de har frågat om de får hämta en vara till. De känner att de måste skynda sig jättemycket och hinner knappt kolla om de fick med sig rätt sort av varan innan de skyndar tillbaka till kassan. Mitt tips är att för sin egen skull betala sina första varor först, för då behöver man inte skynda sig sedan. Det spelar ingen roll om man tar en evighet på sig om man har betalat först, för då sitter jag ändå inte och väntar. När man till slut kommer med sin sista vara blir det bara, för mig, som att vilken kund som helst kommer och köper en vara. Om man vill kan man till och med gå ut till bilen med sina första varor innan man går in igen och i lugn och ro hämtar den vara man också vill köpa.


När klockan är efter 22.00 och vi har stängt är det inte egentligen okej att hämta fler varor, oavsett om man har gått till kassan eller inte. När man hör i högtalarna att affären har stängt för dagen ska man gå mot kassan och på sin höjd plocka på sig saker man råkar gå förbi. Om man står i kassan och packar upp varor och kommer på att man har glömt en vara ska man egentligen skylla sig själv att man handlar så sent att affären hinner stänga innan man har plockat på sig allt man ska ha. Men om man trots det frågar mig om man kan hämta en vara till så svarar jag ja. För jag får timlön med ob-tillägg för varje minut jag jobbar senare än klockan 22.00 Och min spårvagn går inte förrän 22.27, så bara jag hinner med den så är det bättre för mig att sitta och få betalt för den tiden än att sitta på hållplatsen och vänta, utan att få betalt. Dessutom kan jag inte låta bli att vilja göra människor glada. Om det gör en kund glad att få gå in och hämta en vara till efter klockan 22.00 så kan jag inte säga nej till det. Men det förundrar mig ändå hur det kommer sig att de inte inser att det inte egentligen är okej.


Så kan man hämta en vara till? Det är klart att man kan. Vi i affären vill ju sälja så mycket som möjligt. Men kan man tänka på vad som blir bäst för alla kunder när man har glömt något? Ja, det kan man och det borde man göra. Så istället för att fråga mig i kassan om man kan hämta en till vara så kan man berätta för mig i kassan att man har glömt en vara och fråga mig hur vi ska göra för att det ska bli bäst för alla inblandade. Det är trots allt jag som har erfarenhet av det här, så jag kan säkert föreslå något bra. Det är många kunder som gör så, frågar mig vad som blir bäst. De erkänner att det är de som har skapat ett litet problem genom att glömma en sak och sedan ber de mig om hjälp med att lösa problemet. Sådana kunder är bäst för alla, för mig, för sig själva och för alla andra kunder. Tänk på att det kan vara du som är en av de andra kunderna nästa gång!


Av Erica - 26 juni 2009 23:15



När jag fick veta att Heath Ledger var död tänkte jag: ”Vad tråkigt. Jag hade gärna sett fler filmer med honom. Han som är så bra.”. När Anna Nicole Smith dog tänkte jag: ”Ojdå. Jaha. Då blev man av med henne.”. När Mikael Ljungberg dog tänkte jag: ”Vad konstigt. Honom kanske man kommer att sakna.”. Både när jag fick veta att Göran Kropp hade dött och när jag fick veta att Steve Irwin hade dött tänkte jag: ”Inte oväntat. Det var bara en tidsfråga.”.


Nu när Michael Jackson har dött tänker jag bara: ”Men det går ju inte. Han är ju Michael Jackson.”. Och jag är nog inte ensam om att tänka så. Han är liksom inte en stor kändis som har dött. Han är den största kändisen, och nu har han dött. Man kan inte riktigt förstå att det är sant.


Jag minns när jag var liten och lyssnade på Michael Jacksons låtar innan jag visste vem han var. Det gick ganska snabbt upp för mig att han inte är en som sjunger låtar, som vem som helst. Utan att han är Michael Jackson. Den enda av sitt slag.


Min syster hade en film med en konsert som vi brukade titta på. Publiken skrek i flera minuter när han rörde på ena foten i början av konserten. Sedan stod han blick stilla medan de skrek, innan han rörde någon kroppsdel igen, och fansen skrek med förnyad styrka i flera minuter till. Popsångare har kommit och gått sedan jag var liten, men ingen har varit så stor som Michael Jackson. Han spelar i en egen liga.


När han nu är död är jag inte speciellt ledsen för att han inte kan göra mer musik eller för att jag aldrig kommer att kunna gå på någon av hans konserter. Vad jag vet har han inte gjort så jättemycket ändå de senaste åren. Men det känns ändå som att det är slutet på en era, att han inte finns längre.


För mig personligen har han inte gjort bäst musik eller varit en person jag avgudar. Men jag har ändå alltid tagit det som självklart att det är han som är King of Pop. Det har ingen betydelse att jag inte alltid har tyckt att han är bäst. Hans karriär talar för sig själv. Han är bäst.


Nu är han död. Vem som än tar över som den största kändisen så kommer jag aldrig få tillbaka den kändis som var den största kändisen under hela min uppväxt. Det är något speciellt med det. Det gör att jag inte riktigt kan förstå. Michael Jackson är död. Det går ju faktiskt inte.


Av Erica - 26 juni 2009 13:03



För att komma ihåg att ta mitt penicillin de här tio dagarna har jag gjort en kom-ihåg-lapp. Mitt liv är så rörigt och ser olika ut varje dag, så det är omöjligt för mig att komma ihåg i huvudet om jag har tagit min medicin eller inte. Jag har inga fasta punkter att ta medicinen i samband med. Jag äter inte frukost varje dag. Jag åker inte till jobbet varje dag. Jag tränar inte varje dag. Det är knappt att jag går och lägger mig varje dag. En del dagar äter jag frukost två gånger.


Det är inte så många dagar kvar på min penicillinkur nu. Mitt finger har blivit bättre, men det är fortfarande inte helt bra. Det går fortfarande inte att böja ordentligt. Vi får se hur bra det är när kuren är klar. Jag har hört att det kan ta flera månader för svullnaden att gå ner när man har blivit stucken av en fjärsing, så jag har inga förhoppningar om att fingret ska vara helt bra på måndag. Men så länge det inte är farligt eller gör ont så får det gärna vara lite svullet ett tag till. Bara folk slutar prata om det.


Av Erica - 25 juni 2009 23:36



Tjejer kan också grilla. I alla fall jag. Det är inte svårt. Det är bara omöjligt att göra det om man inte vet vad som behöver göras. Man kan inte grilla genom att stå i ett hörn och undra var grillen är och sedan inte göra någonting för att den ska börja brinna. Så antingen får man leta tills man hittar grillen, testa att tända den på alla sätt man kan komma på och sedan testa om det blir bra när man lägger på maten. Eller så får man ta reda på hur man gör, som jag gjorde.


Pappa fick ge mig instruktioner i förväg, per telefon. Jag skrev ner dem så att jag kan kolla upp om jag glömmer bort något. Sedan var det bara att sätta igång. Jag hällde kol, bricketter och tändvätska i grillen på precis det avancerade sätt pappa hade sagt. Sedan tände jag på och väntade tills briketterna var helt gråa, helt enligt instruktionerna.


Grillspetten blev perfekta. Jag vet inte varför det alltid brukar vara Totte som grillar annars. Jag är verkligen inte sämre än honom på att grilla. Inte nu när jag har instruktioner. Det har nog varit Totte som har grillat förut för att ingen av oss vet hur man gör. Och när Totte inte vet hur man gör så bara gör han ändå. Han är inte rädd för att pröva sig fram, även om det innebär att maten blir förstörd. Jag däremot vill ha instruktioner att följa när jag inte vet hur man gör. På det sättet kan jag göra saker riktigt bra redan första gången jag gör dem. Problemet är bara att jag oftast inte gör dem alls om det inte ingår en instruktionsbok.


Jag är glad att jag tog tag i saken och ringde pappa och fick en alldeles egen instruktionsbok. Nu kan jag grilla mer och så kan Totte stanna i köket och göra i ordning sallader, bröd och marinader som är helt hans område. När han grillar brukar han få berätta för mig först exakt hur jag ska göra det som behöver göras i köket innan han går ut, bara för att han inte kan vara på två ställen samtidigt. Nu behövs inte det. Han kan fixa all mat precis som han vill i köket, så kan jag fixa grillen och grilla det som behöver grillas. Det är ju perfekt!


Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< Juni 2009 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sju Sorters Drömmar med Blogkeen
Följ Sju Sorters Drömmar med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se