Jag undrar hur ett barn känner sig när det är kidnappat av en av sina föräldrar. Det är ju lagar, regleringar och överenskommelser som gör att barnet juridiskt sett är kidnappat trots att det är hos en av sina föräldrar. Barnet själv har säkert ingen insikt i lagarna. Barnet undrar nog bara varför det aldrig får träffa sin andra förälder.

Om den ena föräldern har ensam vårdnad och den andra föräldern bor långt bort, sitter i fängelse eller inte vill veta av sitt barn, så träffar nog barnet väldigt sällan den föräldern. I det här fallet bor barnet helt lagligt hos sin ena förälder och ingen bryter mot någon överenskommelse när den andra föräldern sällan eller aldrig hälsar på. Det kan till och med vara så att det finns ett besöksförbud utfärdat för att föräldern har skadat barnet, så då får föräldern inte hälsa på.

Frågan är om barnet känner någon skillnad på att vara kidnappad av sin ena förälder och på att bo hos ena föräldern med ensam vårdnad och aldrig få besök av den andra föräldern. I praktiken är det kanske samma sak för ett barn, även om det är helt olika saker juridiskt sett.

Om nu barnet inte märker någon skillnad så undrar jag om det är så att det inte är så farligt att bli kidnappad av sin förälder eller om det tvärtom är hemskt att tvingas bo hos ena föräldern med ensam vårdnad och aldrig få besök av den andra föräldern. Samhället och juridiken bestämmer vilken som är den onda och vilken som är den goda föräldern i de här fallen. Men för ett litet barn som älskar båda sina föräldrar, oavsett vad de har gjort, så är det nog alltid hemskt att inte få träffa den ena föräldern. Trots att juridiken inte alltid står på deras sida.

Vanans makt ska inte underskattas. När man har gjort något en gång är det inte helt omöjligt att man gör det igen. Det är inte många människor som äter på en ny restaurang varje gång de äter ute, även om de inte har besökt alla restauranger i staden. Man går tillbaka till de ställen man tyckte om. Om man brukar åka buss till jobbet får man inte plötsligt för sig att ta bilen. Man tar bilen om det är något speciellt, inte annars. Har man en simhall där man har simmat några gånger går man inte till någon annan simhall för omväxlingens skull, om man trivs på den första simhallen.

En del saker vi människor gör går i perioder också. När man går på bio blir man sugen på att gå på bio igen snart, för att det finns reklam för andra filmer där och för att man blir påmind om hur kul det är. Så ett tag kanske man går på bio flera gånger samma månad, för att sedan inte gå på bio på ett halvår. Man kanske inte hade tid en månad och då kom man ur vanan och kom inte på tanken igen förrän fem månader senare.

Väldigt många saker man kan göra kostar pengar. Många av de saker som kostar pengar kan man skaffa ett rabattkort till för att göra det billigare. Det kan vara ett klippkort på simhallen som gör besöken fem kronor billigare per gång när man köper ett kort som gäller tio gånger. Det kan vara ett busskort som man får åka obegränsat många resor på i en månad. Eller så kan det vara ett stämpelkort som ger en en gratis maträtt på en viss restaurang när man har kommit upp i ett visst antal stämplar. Stämplar får man för varje maträtt man köper. Det här gör att det blir billigare att fångas av vanans makt och gå till samma restaurang ofta, ta bussen varje dag hela månaden eller simma på samma simhall.

Problemet är att man oftast inte vet i förväg hur ofta man faktiskt kommer att besöka restaurangen, gå till simhallen eller åka buss. Man tar alltså en chansning när man köper rabattkortet (i de fall där rabattkortet kostar pengar). Om man tror att man bara ska åka buss tre gånger på två veckor så köper man inget månadskort. När man sedan upptäcker att man istället har åkt buss fem gånger redan första veckan så inser man att man hade tjänat på att köpa ett månadskort. Om man då gör slag i saken och köper ett månadskort kanske man bara åker de planerade en och en halv gångerna nästa vecka. Och sedan kanske man blir sjuk och inte åker buss alls. Efter att månaden är över kan man konstatera att man hade tjänat på att köpa lösa biljetter under den tiden månadskortet gällde.

Bussåkande är ändå en av de lättare sakerna att räkna ut i förväg. Det är mycket svårare att lista ut i förväg hur många gånger inom tre månader som man kommer att gå på bio en måndag till torsdag. Eller att veta om man kommer att gå på Liseberg fler eller färre än de tre gånger som gör att man tjänar på ett Lisebergskort. Ännu svårare blir det att bestämma sig när man, som jag nu, redan har gått en gång och betalat kontant för att man inte orkar bestämma sig eller för att man inte tror att man ska gå så många gånger, och sedan blir förfrågad att följa med två gånger till. Kommer jag att gå en tredje gång också, så att jag tjänar på att köpa ett kort? Eller kommer jag bara att gå två gånger till, så att jag inte tjänar på att köpa ett kort, men borde ha köpt ett kort första gången jag gick för då hade det sammanlagt blivit tre gånger? Eller kommer jag bara att gå en gång till, för att den andra gången inte är helt spikad, så att jag går riktigt back om jag köper ett kort? Det går inte att veta i förväg.

Vi blir påverkade av vetskapen om att det finns ett rabattkort också. Om vi har ett rabattkort på bio, och det gäller i tre månader, så blir vi lite mer benägna att gå på bio inom tre månader. Har vi tjänat på att ha ett rabattkort då, om vi har gått på bio oftare än vanligt under dessa tre månader? Även om filmerna var billigare att se med rabattkort än utan så har vi ju gjort av med mer pengar på att gå på bio än vi hade gjort om vi inte hade haft ett rabattkort. Fast vi har ju fått se fler filmer, så vi kanske tycker att det är värt det.

Till och med rabattkort som är gratis kan påverka våra val. Stämpelkortet vi fick på restaurangen kanske var gratis. Det enda vi behöver göra för att till slut få en gratis maträtt är att komma ihåg att visa upp kortet och få stämplar varje gång vi ändå är där och äter. Men det kan sluta med att vi går dit fast det inte är vår favoritrestaurang eller att vi går ut och äter istället för att äta hemma oftare, bara för att vi vet att vi snart har tillräckligt många stämplar för att få en gratis maträtt. Har vi i så fall tjänat på att ha ett rabattkort?

Ibland får vi bara dåligt samvete av att ha ett rabattkort. Klippkortet som redan är betalat gäller för tio gånger på simhallen. Men redan efter tre gånger kanske vi insåg att det inte var så kul att simma som vi trodde. Då är det inte nog med att vi har förlorat på att köpa ett tiokort istället för att betala dessa tre gånger kontant. Vi mår dåligt och känner att vi borde gå och simma också. Vi kan inte bestämma oss för om vi ska slänga kortet och acceptera förlusten eller om vi ska masa oss iväg och lida igenom en simtur för att få känna att vi inte har förlorat riktigt lika mycket pengar på kortköpet. Även om vi har simmat åtta gånger när vi tröttnar, och kanske precis har betalat lika mycket för tiokortet som åtta gånger hade kostat kontant, mår vi dåligt. Vi känner att vi borde simma två gånger till, fast vi inte vill. Det är ju ”gratis”.

Man kanske till och med undviker att göra något bara för att man inte vill behöva bestämma sig för om man ska köpa ett rabattkort eller betala kontant. I så fall är det ju inte bra för någon att rabattkorten ens existerar. Det känns psykiskt jobbigare att ha gjort ett felaktigt val gällande rabattkort eller inte än att bara ha valt att göra något annat.

Det skulle vara bättre om vi fick leva våra liv först och ta alla beslut om vad vi vill och inte vill göra, utan någon påverkan från rabattkort. Sedan kan man få betala i efterhand. Om man stämplar kortet varje gång man åker buss, så kan man efter att det har gått en månad betala för ett månadskort om man har åkt mycket eller för de enskilda biljetter man har åkt upp om det blir billigare. När man går på Liseberg borde man få spara sina kvitton på inträdet och sedan kunna byta in dem som delbetalning för att köpa ett Lisebergskort tredje gången man går. Men tyvärr fungerar inte världen så. Man måste bestämma sig i förväg om man ska ha ett rabattkort eller inte. Sedan får man försöka avgöra i efterhand om det är bättre att göra som man känner för eller att göra så att man till varje pris tjänar på rabattkortet.