Jag befinner mig i världens största hotellrum … ensam. Det är en överdrift, jag vet. Men det är faktiskt ett dubbelrum och inte ens Valdemar är med mig. Han vågade inte flyga med mig utan Totte. Det var knappt att jag vågade flyga utan Totte, så jag förstår honom. Och sedan tror jag inte att Valdis hade fått plats i min extremt minimalistiska packning heller. Den består nästan bara av en laptop och en pärm i en ryggsäck.

Umeå är staden, och möte med jobbet är händelsen. Det här är min första affärsresa någonsin. Och jag har bara jobbat på företaget i fem veckor. Roligt att jag ändå fick följa med! Men jag hade gärna bott i ett mindre rum. Det är alldeles tyst här inne. Lite mysigt overkligt på ett sätt, men ändå väldigt ensamt. Fast jag ska inte vara här så länge. Nu är det dags att sova och imorgon är det möte hela dagen. Sedan åker vi hem.