Vi var på inflyttningsfest hos en kompis igår och hade en present med oss. Presenten hade jag slagit in i ett jättefint paket innan vi gav oss av. Paketet var format som en tetraeder och hade jättefina snören på framsidan.

På väg till festen var vi tvungna att gå till busshållplatsen i regnet. Papperet blev helt genomblött och började gå sönder. Vi hade inte lagt paketet i någon kasse eller något för att det var så speciellt inslaget. Man måste lyfta paketet genom att hålla en hand under det. Om man knölar ner det i en påse eller håller det på något annat sätt skrynklar papperet ihop sig och slutar vara en tetraeder.

När vi kom fram var paketet blött, hopskrynklat och trasigt. Presenten som låg inuti var dock fortfarande hel, och man kan ju se det som att det är det som är huvudsaken. Personligen tycker jag att huvudsaken med presenter är att de är fint inslagna, men jag får väl gå på att huvudsaken är att innehållet var helt den här gången då.

Det finns mycket man skulle kunna ångra här, att jag inte slog in presenten på ett annat fint sätt så att man kunde ha haft den i en påse, att jag inte tog paraply med mig eller att vi inte såg till att få skjuts från dörr till dörr. Men det enda jag faktiskt ångrar är att jag inte tog kort på presenten med min mobilkamera, så att jag kunde visa för min kompis hur fin den var innan den regnade sönder.