Det tog hur lång tid som helst för mig och Totte att bestämma oss för var vi skulle äta, när han äntligen kom till Uppsala idag. Framförallt sa Totte nej till nästan alla ställen jag föreslog. Det är lite konstigt, för det brukar vara jag som har svårast för att bestämma mig för vad jag vill och måste få överväga alla olika alternativ först, medan Totte brukar vara den som nappar på första bästa förslag, så länge det är ett bra förslag.

Till slut hittade vi en jättemysig, grekisk restaurang, så att vi äntligen fick något i oss. Men innan vi hade kommit så långt hade vi nästan gått fram och tillbaka genom hela Uppsala centrum två gånger om. Som tur är, i det här fallet, är Uppsala centrum inte alls så stort. Det hade varit betydligt jobbigare att gå fram och tillbaka genom hela Göteborg centrum innan man fick någon mat i sig.

Huvudsaken är i alla fall att Totte är här nu och jag är lyckligast i hela världen. Innan vi åt var jag bara glad att Totte är här. Men nu när jag har en mätt mage är jag överlycklig. Synd att han bara ska stanna till söndag!