Jag tror att jag är en Rostiholic. Jag kan inte låta bli att köpa fler och fler Rosti-saker, fast jag redan har hur mycket som helst. Men jag älskar ju dem. Det finns inte ett enda inköp av Rosti som jag har ångrat.

Nu senast köpte jag de här två vita slevarna:

Vem är mest negativ? En person som inte tål att höra en enda rad fakta om något dåligt, utan att tycka att kvällen håller på att förstöras, eller en person som kan prata i fem minuter om något dåligt, och till och med bli lite upprörd, utan att tycka att kvällen alls blir förstörd?

Jag ville prata av mig angående en sak jag tyckte var dålig igår kväll. Min inställning var att bara jag fick ur mig det här, och allra helst om någon bara sa att de höll med mig, så skulle det dåliga vara ur världen och jag var beredd på att det skulle bli en trevlig kväll.

Istället försökte alla tysta ner mig så fort jag började prata om det dåliga och vägrade att ens kommentera det jag sagt. De försökte överdrivet poängtera att det trodde att det skulle bli en underbar kväll (som om inte jag tyckte det) och började nära på ”muntra upp” mig, fast jag inte var ledsen.

Detta gjorde mig irriterad, vilket tyvärr gjorde att de andra trodde att de hade rätt i att jag behövde muntras upp. Det jag blev irriterad på var förstås att de vägrat att ens ge en sekunds kommentar om det samtalsämne jag velat prata om. Jag var inte tillräckligt irriterad på det dåliga för att det skulle kunna förstöra min kväll.

Så enligt min uppfattning började kvällen riktigt dåligt på grund av de andras extremt negativa inställning att kvällen förstörs om man pratar om något dåligt. Om alla hade varit lika positiva som mig, och kunnat prata om en dålig sak ett tag utan att tappa humöret hade kvällen startat mycket bättre.

Men jag vet att de andra kommer att komma ihåg kvällen som att jag var den negativa glädjedödaren som började prata om tråkiga saker och sedan fortsatte att vara upprörd fast de försökte muntra upp mig så gott de kunde.

Om de tänker så så har de missuppfattat så mycket det bara går att missuppfatta. Men det finns inget jag kan göra åt saken nu. De får helt enkelt fortsätta ha sin negativa inställning till livet, så får jag vara den enda som vet att jag inte var i minsta lilla behov av en uppmuntring förrän folk började irritera mig genom att försöka muntra upp mig, istället för att behandla mitt samtalsämne som ett vanligt samtalsämne och ge det en kommentar.