Totte svepte in som en virvelvind i det lilla gästrum jag bor i, precis som han svepte in i mitt liv och skapade förnöjande kaos. Jag älskar att han är här och jag älskar att han är som han är, men jag får lugna mig själv för att inte bli galen på den oordning som plötsligt översvämmar rummet.

Jag insåg snabbt att en av de få fördelar med att bo utan Totte, i ett eget rum, är att jag kan ha pedantisk ordning på alla grejer i hela rummet. Om det är lite stökigt och jag måste städa så är det bara för att jag själv har stökat till. Jag behöver alltså aldrig städa efter någon annan för att få det så perfekt som jag vill ha det. Varje gång jag har varit duktig och plockat undan efter mig själv så är det verkligen snyggt och rent här. Det är aldrig så att någon annans grejer ändå ligger och stökar, är i vägen och förstör stämningen i rummet.

Jag trivs bra när jag får ha ordnig omkring mig. Dessutom känner jag mig nöjd när jag får lista ut själv vilket som är den bästa ordningen. Om någon annan ständigt går omkring och sprider saker omkring sig i en annan ordning eller helt utan ordning, känner jag mig hjälplös. Antingen måste jag gå runt och plocka i ordning hela tiden, vilket inte är det roligaste jag vet, eller så måste jag stå ut med att det inte är den fina ordning jag vill ha, och då känns det inte alls bra.

Men jag kan absolut stå ut med lite oordning över helgen, för att få ha Totte här. Frågan är bara hur det kommer att kännas att flytta hem till Totte igen efter att ha fått ha det såhär underbart ordningsamt. Förmodligen kommer jag att känna mig irriterad i början, men det är nyttigt för mig att utsättas för lite stökighet. Jag måste lära mig att trivas utan att allt alltid är perfekt. För det som egentligen är perfekt i mitt liv är att få stöka runt med Totte och bara ha det bra, inte att ägna all ledig tid åt att plocka undan saker.

Det tog ett tag innan jag förstod vad Totte menade när han sa att han skulle göra en elvispvisphållare. Men när han sa ordet igen och jag fick tänka efter några sekunder insåg jag att det var rätt så självklart. Det är förstås en hållare för visparna som hör till elvispen. Inget konstigt med det! Förutom att jag aldrig har sett en elvispvisphållare någon gång, och själv bara brukar förvara mina elvispvispar i en vanlig kökslåda.