Det är många som har berättat för mig de senaste veckorna hur jag borde känna, och hur jag borde tänka. Men det fungerar ju inte på det sättet. Även om jag förstår logiken i det, kan jag inte känna på ett visst sätt bara för att de säger åt mig att göra det.

Ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag känner längre. Jag vet vad jag vill känna, och så känns det inte. Jag vet hur jag verkligen inte vill känna, och så känns det inte heller. Men jag tror inte att jag kan stå still och stampa hur länge till som helst. Snart kommer jag att känna vad det är jag känner och då kommer någon att bli besviken. Jag vet bara inte än vem det blir. Jag önskar att jag hoppades att det inte skulle bli jag, men det känns inte så heller.