Det var evigheter sedan jag gick och handlade utan barnvagn. När vi tar bilen och handlar brukar Neo sitta i kundvagnen istället, men när jag går till affären brukar alltid Neo och barnvagnen vara med.

Man märker ganska snabbt hur osmidigt det är att handla utan barnvagn. Kassen blev tyngre och tyngre ju mer jag scannade in och det fanns ingenstans att lägga ifrån sig den. På väg hem kunde jag knappt förstå hur kassen kunde vara så tung och vägen hem så lång, fast jag bara hade handlat mat till en dag. Mjölk är tungt!

Det enda som eventuellt kan ses som positivt med att inte ha barnvagn med sig är att man möjligen inte heller har ett barn med sig. Neo kan vara lite jobbig att handla med om han är på det humöret. Man behöver fyra händer att hålla fast honom med, så att han inte hoppar ur vagnen, och ytterligare tre händer att handla med. Nu behövde jag bara tre händer, en att hålla kassen med, en att hålla scannern med och en att ta nya varor med.

Nu har jag jobbat färdigt för idag. Det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Vi hade tydligen en gemensam fix-dag idag, så istället för att sätta mig in i projektet så har jag bytt lampor, ramat in tavlor och tagit bort klistermärken från IKEA-koppar. Tydligen var jag välinformerad om denna fix-dag redan för en månad sedan, via mail. Men jag har ju inte läst min mail på sex veckor, så vad hjälper det!

Det visade sig att jag kom ihåg lösenordet till datorn, så jag kollade min mail direkt när jag kom i morse, innan fixet började. Däremot glömde jag bort att jag hade tre mailkontot till att kolla. Det kom jag inte på förrän efter lunch när vi hade fixat klart. Dessutom kom jag inte in på intranätet. Jag undrar om jag verkligen minns fel lösenord eller om det är något annat som spökar.

När jag till slut hade jobbat åtta timmar hade jag hunnit göra en lista på vad jag ska göra resten av veckan. Det känns bra. Då gick inte hela dagen åt till att rama in tavlor. Det verkade dessutom inte som att någon hade något emot att jag åkte hem kl 16.30, så då gjorde jag det.

Nu sitter jag på bussen och planerar vad jag ska laga för mat när jag kommer hem. Samtidigt tänker jag att jag ska lägga mig tidigt ikväll och testa hur det känns i kroppen på morgonen om man har sovit hela nio timmar. Paniken börjar sprida sig, för det känns verkligen inte som att jag hinner något annat än att jobba och sova idag. När jag har kommit hem och lyckats få i mig någon mat så är ju klockan snart nio på kvällen och det är dags att gå och lägga mig.

Kommer jag ihåg lösenordet till datorn? Tänk om någon har flyttat på mina saker? Vad skulle jag egentligen göra på jobbet den här första dagen? Nu kom jag precis på att jag ska stänga av ljudet på privata mobilen; är det något annat jag inte har gjort på länge som jag måste komma ihåg att göra nu när jag jobbar? Var är min jobbmobil? Kan jag pinkoden till den?

Vilka kollegor är på jobbet idag? Vet de att jag kommer? Förväntar de sig att jag ska göra något speciellt idag? Vill någon äta lunch med mig? När kan jag gå hem idag utan att någon tycker att det är konstigt?

Hur kommer det att kännas efter den här arbetsdagen? Kommer jag att vara helt slut och deppig över att det är så mycket att göra? Eller kommer jag att vara energisk och glad för att jag har kommit in i allt det roliga igen? Kommer det kännas som att jag bara jobbar och sover den här veckan?