Mamma och jag var och handlade idag. Istället för att jobba i kassan fick jag alltså vara kund. På en annan ICA-affär än där jag jobbar dessutom, så jag kan inte alla deras rutiner utantill. Det var en annorlunda upplevelse som jag tror att alla som jobbar i en affär kan ha nytta av. Självklart var det här inte första gången jag någonsin handlar, men det är verkligen inte ofta jag storhandlar livsmedel någon annan stans än där jag jobbar.

Man blir frustrerad på riktigt när grönsaken man har tagit inte går att hitta på vågen, varken bland grönsaker i den kategorin den borde tillhöra eller bland grönsaker som börjar på samma bokstav som den gör. Det hjälper ju inte att man vet vad den kostar eller att man är helt säker på vad den heter. Om det inte går att hitta den på vågen så går den inte att scanna in. Och man vill verkligen scanna in den. Förut har jag alltid undrat över varför kunder struntar i att köpa saker bara för att de inte går att scanna in. Vi kan ju lägga till den enstaka saken i kassan hur lätt som helst. Men nu kändes det verkligen irriterande om vi skulle behöva lägga saken på barnsitsen i vagnen eller gå och hålla den i handen hela tiden tills vi kom till kassan. Vi vet ju hur man gör. Det är inte vårt fel att den inte går att scanna in. Som tur är kunde man knappa in PLU-numret på vågen och PLU-numret kan jag ju eftersom jag jobbar på ICA. Så vi fick in blomkålen till slut, men mamma, eller vilken vanlig kund som helst, skulle inte ha lyckats.

Det är inte så himla lätt att hitta i en livsmedelsaffär som man skulle kunna tro upptäckte jag sedan. Trots att det finns skyltar i taket och trots att jag har varit i just den här affären förut lyckades jag missa att hitta det jag skulle ha i frysavdelningen. Faktum är att jag lyckades missa att se en hel rad med frysar som var mitt framför ögonen på mig. De hade nämligen frysar bredvid varandra i rader på golvet, som affärer brukar ha. Men sedan hade de höga frysar längs hela väggen också. Dessa missade jag först att se. Det dumma är att jag vet ju att de finns där. Jag har sett dem förut. Ändå tänkte jag inte på att leta efter det frysta jag skulle köpa i de frysarna. Men när mamma kom och hjälpte mig kändes det plötsligt självklart. Jag ska aldrig mer bli irriterad på en kund som frågar var någonting finns när kunden står precis intill den saken.

När vi kom till kassan ville mamma inte betala i självutcheckningen för att vi hade öl. Det går att betala i självutcheckningen ändå, men eftersom man måste vara 18 år för att få köpa öl måste en kassörska kolla in oss och skriva in sin kod för att vi ska kunna slutföra köpet. Det såg inte ut att finnas några kassörskor redo att springa fram och slå in sin kod. Jag förstår mamma helt. Det är väl inte så kul att som kund behöva stå och vifta för att försöka få hjälp när man står vid självutcheckningen och så att säga har haft inställningen att man klarar sig själv. Så vi gick till en vanlig självscanningskassa. Till mitt försvar som kassörska kan jag säga att det ser lite annorlunda ut vid utcheckningen på den ICA där jag jobbar, så vi står oftast ute bland självutcheckningsskärmarna och är mycket mer tillgängliga än de här kassörskorna var.

Innan mamma hade dragit sitt ICA-kort för att vi skulle få veta om vi hade avstämning eller inte slog det mig hur jobbigt det skulle vara att inte bara få betala och åka hem direkt. Vi hade hela vagnen full med varor, så det skulle nog ta ganska lång tid att packa upp. När jag jobbar brukar jag inte tycka att det verkar så farligt med en avstämning på en full vagn med varor. Fast det är väl för att jag ska stå där hela dagen ändå. Att få scanna in varor i tio minuter gör varken till eller från för mig. Och när det är klart händer det inget speciellt. Som kund kan man ju vara hungrig eller trött för att man har storhandlat i flera timmar och man vill hem fort. Det är ju klart att det blir skillnad för kunden om den måste stanna i tio minuter till innan den får åka hem. Dessutom är det psykiskt jobbigt att behöva packa upp allting som man redan har lagt ner i kassar igen. På det sättet är det jobbigare med avstämning än att handla i en helt vanlig kassa. Men på det stora hela tar jag hellre en avstämning nu och då än att gå tillbaka till att handla i vanlig kassa hela tiden.

En lärorik handling var det, men så jättestora skillnader är det inte på en självscanningshandling sedd ur kundens ögon jämfört med kassörskans ögon. Jag har kanske lärt mig att ha lite mer tålamod med kunder, fast jag har nog varit ganska bra att sätta mig in i kundens situation redan tidigare. En sådan här studieresa är dock bra för min strävan efter perfektion som kassörska.