Det är inte så mycket som har hänt med vår lägenhet, men däremot med omgivningen. Den största skillnaden är att ett träd är borta; det träd som gjorde att det nästan inte syntes någonting alls på bilderna i somras. Det gillar jag, för då kommer hela huset att synas utmärkt på bilderna nu i sommar när huset är klart!

Annars är det bara fasaden som fortsätter att växa fram. Vår lägenhet var ju redan klar förra månaden, men nu har nästan hela huset fått fasad. Jag tror att det blir ett riktigt fint hus. Nöjd och glad!

Tyckte först att jeansen hade krympt i tvätten, men tycker nu snarare att de har blivit större. Kan vara jag som har krympt. Hoppas!

Nu är det full fart som gäller. Jag har mycket att göra och kort tid att göra det på. Jag försöker vara så effektiv som möjligt i allt jag gör. Sover på bussen, bloggar på jobbet, äter på promenaden och jobbar på lunchen. Här finns ingen tid att spilla.

Det mest akuta just nu är inbjudningskorten till bröllopet. Vi vill skicka ut dem direkt efter att vi kommer hem från Gran Canaria nästa söndag, men än så länge ser de ut som tråkiga, oskrivna skal. Jag måste klippa, klistra, skriva ut, prägla och knyta innan korten ser ut som jag vill. Sedan måste alla adresser kollas upp och varje kort förses med foto, svepas, stoppas i kuvert, adresseras och frankeras. Det må vara lätta uppgifter, men det tar tid när det är fler än 50 st kort det handlar om.

Största problemet är att jag köpte slut på sidenband i affären, och nu har jag lämnat Göteborg. Så plan A är att hoppas innerligt på att det räcker. (Den planen kommer att misslyckas.) Plan B är att Totte köper det sista innan han kommer till Uppsala och jag sitter sista natten och gör klart allt. Plan C är att vi beställer band och har dem hemma i brevlådan lagom till att vi kommer hem från Gran Canaria. Men då måste vi skjuta på utskicket ett par dagar för att jag ska hinna klart. Inte hela världen, men ändå.

Under tiden fokus ligger på inbjudningskorten är jag fast besluten om att inte tappa andra viktiga delar i mitt liv. Det här gör det hela lite svårare. Om jag bara brydde mig om inbjudningskorten skulle jag inte vara så stressad. Då kunde jag vara hemma och ”sjuk” från jobbet och bara sitta med korten hela dagarna tills det var klart. Men nu bryr jag mig ju om jobbet också, fast bara upp till minsta möjliga acceptabla gräns, den här veckan. Grekiskakursen är det likadant med. Jag ska lämna in läxan i tid, men jag tänker inte sätta mig in i och förstå allt. Det får jag göra i mars.

Stegräknaren bryr jag mig mer om, vilket gör det svårt att sitta still och pyssla med inbjudningskort hela kvällen efter jobbet. Jag är fast besluten att gå minst 10 000 steg varje dag även den här veckan. Totte bryr jag mig självklart jättemycket om också, vilket gör att det går åt en hel del tid till att prata i telefon. Sist men inte minst bryr jag mig väldigt mycket om min packning till Gran Canaria, så mycket provande av kläder, funderande över vad jag kan ha glömt som Totte måste ta med och utredande om hur mycket vikt man får ha, blir det.

Mat bryr jag mig inte ett dugg om den här veckan. Inte godis heller. Det är jätteskönt! Naturdiet hela veckan så slipper jag fundera på mat, laga mat, äta mat och vara sugen på godis. Allt sådant där tar så himla mycket tid i vanliga fall. Naturdiet är det mest effektiva jag vet. Och så går man ner i vikt på köpet också. Inte mig emot, nu när jag snart ska visa mig i bikini.