Nu är det bara ett håll som gäller för min vikt och det är ner! Jag blir peppad av att jag faktiskt går ner i vikt, till och med förra veckan när jag åt flyttpizza mer än en dag. Jag blir peppad av att kollegor säger att de ser att jag har gått ner. Jag blir extremt peppad av att jag ska prova klänningen på fredag! Och jag blir inte minst peppad av att det enda jag behöver göra är att springa (som jag älskar), träna med hantlar (som jag älskar) och äta kött, sås, grädde och hallon (som jag älskar).

Trots detta lyckades jag med ett snedsteg i lördags. Totte var inte hemma och jag skulle titta på Eurovision Song Contest ensam. Av någon anledning fick jag för mig att det var okej att köpa lite lösgodis då. Men jag vet inte hur man gör när man köper lite lösgodis, så jag kom hem med världens största påse. När jag väl hade ätit min köttbit med sås var jag inte ens intresserad av godiset längre. Fast jag tog några få bitar ändå, och de var gudomligt goda. Sedan tog jag med hela den nästan orörda påsen till Uppsala och gav bort den till min bror. Ibland saknar jag bara att få köpa lösgodis, inte att få äta det.

Sista veckorna fram till bröllopet nu får jag för mig att jag kommer att gå ner i vikt bara av viljestyrka, men självklart ska jag träna och äta rätt också. Som vanligt har jag massor av saker att göra som kräver att jag sitter still: Mitt jobb åtta timmar om dagen, en massa sidenband att knyta och planeringar att skriva på datorn. Dessutom ser mina naglar förskräckliga ut så jag ska nog göra en tvåveckors-kur där man målar om dem varje dag. Det blir en del stillasittande det med. Men på något sätt får jag för mig att jag ska lyckas röra på mig en hel del ändå. Om inte annat måste jag irra runt i lägenheten och flytta runt saker tills jag får någon ordning på det.

Nu har vi flyttat ut allt från den lägenhet där Totte och jag bodde våra första 3 år tillsammans. Det känns lite konstigt att jag aldrig mer ska tillbaka dit. Vi har många fina minnen från den lägenheten, även om den var alldeles för liten för oss. Och ännu fler fina minnen har vi från gräset utanför!

Även om jag hatar att inte ha någon ordning på mina saker, och hatar att inte ha tillgång till alla mina saker, så känns det inte alls så hemskt att bo hemma hos Tottes mormor och morfar nu, med bara de nödvändigaste sakerna i en enda röra på deras golv. Det känns som att det i princip är så jag har levt hela tiden, i den gamla lägenheten också. Dessutom är jag ju van att resa och bara bo i en resväska, så det är inget konstigt med det.

Det värsta är att jag just nu har dålig koll på vara alla saker till bröllopet är. Förhoppningsvis finns allt i de kassar på golvet där jag tror att det finns, men jag har inte haft tid att packa upp dem och se efter. Det stör mig enormt att jag inte kommer att ha tid att packa upp det förrän tidigast om en vecka heller. Jag ska bara hem en snabbvisit på torsdag och sedan åka igen. En vecka utan att få något pysslat med bröllopet är extremt mycket tid, nu när det är mindre än 4 veckor kvar!!!

Men det är skönt att vi har flyttat klart nu i alla fall, så behöver jag inte tänka mer på det! Här hade jag velat lägga in en bild på den tomma lägenheten eller en bild på hur rörigt det är där vi bor nu. Men jag vet inte var kameran är, och även om jag visste det så har jag inte internet på min privata dator dit jag laddar över alla kamerabilder. Mobilen har jag tagit några kort med, men den sladden för att ladda över till datorn har jag ingen aning om var den är. Den har varit borta i flera veckor!