Direktlänk till inlägg 6 februari 2012
När det gäller saker som är värre än smärta, som jag skrev om häromdagen, så vill jag lägga till att behöva kämpa vidare trots att man är fysiskt utmattad. Det här är förmodligen någonting jag kommer att behöva göra vid förlossningen och det finns inga genvägar runt det. Om det hade funnits något man kunde ta mot fysisk utmattning hade jag hellre tagit det än att ta något mot smärta.
Under tjejmilen får jag alltid ont i benen efter ett tag, även om det inte gör så jätteont. Dessutom blir jag fysiskt utmattad, av naturliga orsaker. Flera gånger har jag sprungit vidare på ren vilja och tyckt att det är riktigt jobbigt att kämpa vidare fast jag är helt slut. Men inte en enda gång har jag funderat på att sluta springa bara för att det gör ont i benen. Om jag fick välja mellan att lägga mig ner och vila samtidigt som det gjorde ondare än någonsin i benen, eller kämpa vidare längre än en mil när orken är helt slut samtidigt som all smärta i benen var borta, så skulle jag välja att vila och ha ont.
Kämpa är något man måste bestämma sig för. När man inte orkar längre så är det jättejobbigt att kämpa vidare. Att ha ont är en passiv handling. Det är bara att ligga och ta emot. Inte svårt alls. Men självklart inte roligt heller.
Det jobbigaste är att jag både kommer att ha ont och vara tvungen att kämpa vidare när jag är helt fysiskt utmattad, under förlossningen. Men med peppande och positivt tänkande kommer man långt. Smärtan är en sak, men det jag vill ha mest hjälp med är att klara av att kämpa vidare när jag är helt slut.
När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 |
|||||
6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
|||
13 |
14 | 15 |
16 |
17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 |
22 |
23 |
24 |
25 | 26 |
|||
27 |
28 | 29 |
|||||||
|